Oro under försök till att bli gravid med första barnet
emmisen87 skrev 2020-12-03 12:47:44 följande:
Känner igen mig så mycket, dock är vi nu inne på 12 månaden och det blir inte enklare. Hörde dock redan av oss till en fertilitetsklinik i augusti då vi kände att vi var vädligt stressade och vi mådde dåligt av det. Vi to provr och jag gjorde en äggledarspoling och alla prover och min spolning var helt normal. Tror jag dessutom hetsade upp mig för mycket även i början så hela tiden har varit stressig tyvärr...kände som du från början att det kunde bli svårt, att man kämpat med så mycket annat i livet så klart detta ska bli jbbigt också på något sätt. Om någon har tips på att kunna försöka tänka mindre på detta och mer på annat så skriv gärna. Försöker med yoga och meditation ect, känns dock extra svårt nu i coronatider när man är så mycket hemma och inte får så mycket nya intryck/annat att tänka på eller kan träffa vänner på samma sätt som förut. Även jag är -87:a som jag gissar att du är och försöker med vårt första barn nu. Precis passerat ägglossningen för 5e gången sedan vi började försöka. Jag hänger i BIM i december - första barnet mestadels, men kollade runt lite och hamnade här :)
Jag har precis som ni tänkt att det skulle bli svårt för mig att bli gravid, och varje gång mensen kommer tänker jag "jag visste det". Men! Jag försöker tänka om. För vet ni vad, så tänkte mina vänner också som alla blev gravida på första försöken (en utav de blev gravid på typ 4e försöket dock), och det var inte någon sanning, så det är inte min tanke heller. Det är en tanke, inget annat.
Något jag reagerar på och som var anledningen till att jag tar mig tid att skriva är att du nämner att du "hetsat upp dig" i början så att hela tiden har varit stressig. Stress påverkar INTE fertiliteten om den inte är så allvarlig att du får rubbningar i din cykel. Så ta bort den tunga stenen från dina axlar! Detta har jag läst på clearblues hemsida dels och dels i intervju med en läkare (minns ej vart artikeln var). Vi lägger så mycket press och ansvar på oss själva när det i de allra flesta fall faktiskt handlar om något som vi inte kan påverka. Jag har en bekant som försökte lång tid, närmare 3 års tid faktiskt. Allt såg bra ut på alla tester, men ändå dröjde plusset. Kanske föga tröstande, men vad jag vill säga är att var snälla med er. Lägg inte skuld på er för att ni känner på ett visst sätt (är stressade tex) utan var tillåtande och omhändertagande istället. Man får bli ledsen och sur och en stund bitter för att plusset dröjer- det är mest troligt INTE ditt fel att det gör det
Håller tummarna för att ert och vårt plus snart kommer