Vad driver er stadsbor?

Vad är det för dumheter?

Jag tvivlar på att du bor i en mindre ort för OM du gjort det skulle du känna till problematiken med att få ett jobb på hemmaplan. Den är möjlig i storstäder men i småorter är det ganska ovanligt.

Desto vanligare att man får pendla bortåt 10-15 MIL, varje dag. Och det tar tid. Lång tid. Flera timmar. Varje dag.
(Jag bortser från möjligheten att pendla med helikopter vilket skulle förkorta pendlingstiden till ett minimum).

Så pendlingstiden skiljer knappast utan snarare HUR man pendlar. I städerna är kollektivtrafiken det smartaste, ute i landet är det oftast en omöjlighet.

Samma med cykling.
Det är oftast bara en realitet för stadsbor men oftast inte möjligt för de som i verkligheten bor i mindre orter pga långa avstånd till arbetet.

Nu bor jag i ett mycket litet samhälle. Jag brukar säga att om man blinkar i fel ögonblick så missar man centrumorten.
Nu har jag lyckats få ett jobb relativt nära, det är bara 2,5 mil dit enkel väg.

Jag har svårt att förstå att man tycker att det är realistiskt att cykla minst två timmar om dagen bara för att man ska cykla när det tar max 30 minuter med bilen.

Men vilken konstig diskussionsstil du har
Känner sig träffade?
Jag menar bara att du gör helt fel antaganden. Du verkar utgå från dig själv och verkar dessutom tro att alla har det som dig. Jag berättar bara för dig hur verkligheten ser ut för flertalet människor.
Jag tror nämligen, är tom rätt övertygad om, att man vinner på att ha ökat förståelse för omvärlden och andra människor.

För verkligheten är att jobben finns i städerna. Verkligheten är att landsbygden avfolkas av den anledningen. Folk flyttar till städerna för att det är där jobben finns. De som kan och vill bor kvar men oftast ger det långa pendlingsavstånd. Inte alltid, det finns dock kvar jobb ävn ute i landet. Men eftersom man inte bor lika tätt som i städerna blir avstånden längre per automatik. Förutom för vissa som bor i närheten av centralorten där jobben oftast finns.

Då kan man lika gärna fråga andra verklighetsfrämmande saker som varför människor är förbannade på att solen skiner på natten eller vad människor känner inför att NASA styckar upp månen.

Jag har faktiskt svårt att förstå hur man kan välja att köa med bilen 2 timmar om dagen.
Och du vill inte förstå heller utan verkar bara bli irriterad över de svar du inte gillar.

Vad driver er?
Det gemensamma för alla svar här är arbetet och lönen.

Är det inte bittert att lägga all denna tid på pendling?
Jag ser ingen bitter människa utan tvärt om.

Den lilla löneskillnaden som finns med att jobba precis utanför stadens ju upp av pendlingstiden.
Det saknas ord vilket gör att jag gissar att det ska stå äts ju upp..
Det går inte att jämföra tid med pengar på det sätt du gör.

Och varför cyklar inte fler nu när det finns elcyklar?
Du har inte läst att många verkligen gör det framförallt i städerna?
Men vurmar du för cyklister borde du vara så pass insatt att du känner till att Sveriges cykelpolitik är obefintlig. Det saknas ofta vettiga cykelvägar och i städerna kan det vara extremt trångt vilket gör det direkt farligt.
Sen är Sverige inte ett enhetligt land med ett klimat. Att cykla på vintern i Malmö är inte samma sak som att cykla på vintern i Kiruna.

Eller är det ännu otrevligare?
Det lär vara en personlig fråga om tycke och smak.

Vad tänker ni om ämnet?
Ämnet som sådant är väl ok men du har en begränsat perspektiv och verkar inte intresserad av annat än din egen åsikt.

Ja, visst är det.
Men det är märkligt med människor som frågar om andras perspektiv men bara protesterar när de får det.

Det är tråkigt att du blir irriterad när du får svar på de frågor du själv ställer.
Själv blir jag inte det minsta irriterad på dig.

För att känna irritation måste personen jag blir irriterad på ha en viss betydelse för mig som person.
Och ärligt så är du som person helt betydelselös för mig.

Din diskussionsteknik tycker jag är märklig, inget annat. Men å andra sidan är det otroligt vanligt med människor som bara accepterar sin egen röst, sina egna åsikter och jag lägger absolut ingen energi på sådana.

Jag förklarar helt enkelt att du får ensamt ta ansvar för ditt känsloliv, att du inte kan projicera det på mig.
Jag njuter av livet i fulla drag, varje dag. En liten bit av njutandet innebär att jag sitter och diskuterar på familjeliv, även med halsstarriga människor.

Men jag måste fråga.
Du insinuerar ju att det här, att diskutera på familjeliv, är något dåligt. Varför utsätter du dig för det istället för att "njuta av livet"?