Pandemin fortsätter och tyvärr så verkar det inte bli bättre på ett tag framöver. Smittan ökar och nya restriktioner tas.
Hur påverkas du och din omgivning av allt detta?
Har du några bra tips som underlättar vardagen?
Dela med dig och diskutera gärna i tråden! 
Knappt alls. Jag umgås knappt med andra människor annars heller, långledig från jobbet så jag slipper det också samt kollektivtrafik. Använder handsprit ibland, särskilt om jag råkar på en sådan i affären. Har testat matvaror för avhämtning, himla smidigt, särskilt nu med extra restriktioner men måste vi absolut till affären ändå är det på tider när det knappt är någon där. Lite synd att man inte kommer att kunna träffa släktingar på resten av året men det händer också bara en handfull gånger per år annars.
Jag har ett hem att sköta, jag har mina hobbies, jag har barn, livet är fullt upp kan man säga. Jag njuter av naturen också. Man tar det lite lugnt helt enkelt. På det stora hela är det ganska skönt.
Bästa med corona: Man slipper ta främlingar i handen. Jag har upptäckt nyttan av att beställa mat för upphämtning. Striktare regler för sjuka barn i skolvärlden som förhoppningsvis också minskar smittan av vanliga förkylningar, vinterkräksjuka och annat.
Puff
Knappt alls. Jag umgås knappt med andra människor annars heller, långledig från jobbet så jag slipper det också samt kollektivtrafik. Använder handsprit ibland, särskilt om jag råkar på en sådan i affären. Har testat matvaror för avhämtning, himla smidigt, särskilt nu med extra restriktioner men måste vi absolut till affären ändå är det på tider när det knappt är någon där. Lite synd att man inte kommer att kunna träffa släktingar på resten av året men det händer också bara en handfull gånger per år annars.
Jag har ett hem att sköta, jag har mina hobbies, jag har barn, livet är fullt upp kan man säga. Jag njuter av naturen också. Man tar det lite lugnt helt enkelt. På det stora hela är det ganska skönt.
Bästa med corona: Man slipper ta främlingar i handen. Jag har upptäckt nyttan av att beställa mat för upphämtning. Striktare regler för sjuka barn i skolvärlden som förhoppningsvis också minskar smittan av vanliga förkylningar, vinterkräksjuka och annat.
Skulle efter flera års isolering få börja arbetsträna 4 timmar i vecka. Hann 2 ggr innan det blev inställt. Så har förstört min chans till ett liv värt att leva.
Tycker personligen att restriktionerna är för hårda och orättvisa. Smittan är inte uppe till vad det var i våras men ändå ska man behöva lida såhär. Man bör minska på sociala kontakter och hålla avstånd, jobba hemifrån om man tycker det fungerar. Men att tvinga alla på en arbetsplats att jobba hemma så att arbetsträning för folk försvinner tycker jag är orättvist.
Den har blivit svårare och tråkigare. Barnen skickas hem från fsk ofta (min fsk är väldigt sträng med snor) vilket gör att jag inte riktigt känner att jag kan sköta mitt jobb som jag vill. På jobbet blir allt lite svårare med många som är borta hela tiden, samt restriktioner som påverkar vad vi kan göra.
Alla småsaker som satte guldkant på tillvaron som aw, utelunch med vänner på fredag, biobesök med barnen och fika efteråt, strosa i affärer är borta.
Vi brukade vara ute mycket i naturen, men har ingen bil utan åkte buss till skogen, men vill inte använda allmänna transportmedel mer, så även det är borta.
Inte så stor skillnad eftersom jag är en riktig hemmagris annars också, men visst har vi undvikit restauranger och bio och liknande hela året. Jag fick också ställa in mitt 50-årskalas i april, så jag har inte blivit firad än. Hoppas kunna ta det i vår, får väl vänta tills folk har vaccinerat sig antar jag.
Det som märktes mest i våras var att vi båda jobbade mycket hemifrån + att vi hade tre ungdomar som hade studier på distans. Det var väl lite vanligt att alla var hemma så mycket.
Just nu väntar jag på besked om vi ska jobba hemifrån snart igen. Det har än så länge inte varit så under hösten.
Jobbar på sjukhusavdelning men beblandar mig ytterst sällan med folk på fritiden ens i vanliga fall, så det enda som gör att jag ens märker av någon pandemi är jobbet.
Och just ja, näst äldsta som går på gymnasiet har fr o m idag distansundervisning.
Jag jobbar i vården och påverkas stort: fler arbetsuppgifter och mindre personal.
Jag liksom andra med mig kommer att omskola mig när detta är över för då har jag förhoppningsvis energi över till studier. Idag är jobbet så slitsamt att livet bara består av att äta-sova-jobba. Allt socialt liv är satt på paus.
Tack för det alla människor som inte håller sig till restriktionerna. Hoppas ni visar eran tacksamhet i nästa val och röstar på de som lovar kraftiga löneökningar till de vårdpersonalen.
Hela familjen har precis haft Corona så vi har varit hemma och varit isolerade i ett par veckor. Mannen och barnen återgick till arbete och skola igår och själv jobbar jag hemifrån. Jag är tycker att det är ganska trevligt att jobba hemifrån nu när jag äntligen är ensam hemma samtidigt som det är tråkigt att inte ha några kollegor i närheten. Man känner sig ganska ensam överlag då man inte kan umgås med folk i den utsträckning vi är vana med, vi är sociala och gillar att ha middagar med vänner. Det är tur att det finns sociala medier att ta till. Handla matvaror måste vi göra fysiskt då vi bor på vischan men vi åker inte hela familjen utan turas om. All annan shopping sker nästintill alltid på nätet. Jag måste säga att jag känner mycket mindre stress nu när man inte behöver pendla till jobbet fem dagar i veckan, eller behöver skjutsa ungar hit och dit