Ska "anpassningar på arbetsplatsen" för en "svag" anställd göra att andra drabbas negativt och få dra extra lass?

Ett annat sätt att lösa det vore ju att ge dessa "starkare" anställda bevis på uppskattning genom höjd lön, eller andra förmåner, som kompensation?

Eller löneavdrag för de som inte behöver en "individanpassad" arbetsbörda för att mäkta med?

Men inget utav det är väl varken jämställt eller rättvist enligt dagens lättkränkta....

Om man tänker sig att det tydligt går att se att en del sätter detta i system under lång lång tid då?
Alltså konsekvent vägrar lära sig alla arbetsmoment t.ex (av nån märklig anledning så är det alltid de tunga, skitiga, tråkiga arbetsuppgifterna som ingen vill göra som de har ursäkter att slippa).
Eller visar precis noll intresse att göra minsta lilla utöver arbetsuppgifterna, så att allt "extra" alltid faller på någon annan...

Det slutar med att de som verkligen kan o vill visa framfötterna samt är extremt duktigta på sitt jobb blir tvingade att göra alla tunga, tråkiga o skitiga arbetsuppgifterna, plus ta på sig allt som kommer till "extra". Utan att få minsta lilla bevis på uppskattning.

Nu pratar jag konsekvent beteende under lång tid, säg 20år.... Tillfälligt när någon enstaka går igenom en jobbig tid, där håller jag med dig.

Jag jobbar själv på en större industri med kollektivavtalad lön, detta har under lång lång tid varit hetaste samtalsämnet på fackmöten och i lunchrum. De som föredrar rådande system tillhör samtliga de som ständigt smiter undan, alla som utför sitt jobb på ett bra sätt o dessutom mer därtill börjar allt mer högljutt argumentera för individuella löner.
Det är bara en tidsfråga innan iaf mitt fackförbund blir tvingade att lyssna på mina medlemmar och släppa detta "socialist"- tänk. 

Enligt mina egna reflektioner ang rättvisa och jämställdhet så skall alla argument och ev åtgärder kunna vändas fram o tillbaks hur som helst.

Det talas väldigt mycket om "lika lön för samma arbete", vilket jag backar till 100%, alla ska ha lika betalt för samma arbete hos samma arbetsgivare.

Men då måste resonemanget även tillåtas vändas till "lika arbete för samma lön".
Om någon, av vilken anledning som helst, presterar avsevärt sämre än alla andra, eller helt enkel vägrar utföra vissa arbetsmoment o motiverar detta med att h*n inte klarar av det av någon anledning, då ska denne heller inte ha lika mycket i lön.

Om det nu är som i TS fall att någon inte orkar med sin normala arbetsbörda så går det ju att lösa genom att minska arbetsbördan, men då samtidigt minska arbetstiden. Låt denne jobba deltid ett tag tills h*n känner sig mogen att arbeta heltid igen?

Samtidigt som de som gladeligen tar på sig lite extra arbetsuppgifter och/eller ansvar själv klart förtjärnar att tjäna mer.

Jag delar många av dina tankar.

Fenomenet som jag personligen upplever i praktiken blir att arbetsledning inte vågar erkänna öppet att det finns några prestationskrav, eller att de ens mäter prestationen på individnivå.
Allt för att de är livrädda för att de som inte presterar bra ska ta illa vid sig o bli sårade eller kränkta.
Allt detta resulterar sen i att de som är duktiga på sitt jobb o presterar bra tvingas kompensera genom att utföra ännu mer på samma tid, till samma lön.

Detta är dömt att i längden orsaka slitningar, splittringar och grupperingar inom kollektivet.

Folk måste generellt bli bättre på självinsikt och att rannsaka sig själva, alla är inte bra på allt. Om man då märker att man inte mäktar med ett visst arbete efter att ha fått en ärlig chans att komma in i det ordentligt, så är det bara att inse att jag passar inte för detta....
Jag anser inte att det är rimligt att folk i det läget istället ställer sig o kräver att arbetet eller arbetstempot skall anpassas efter deras förmåga.
Jag är ledsen, det är min åsikt efter att jag har halva mitt yrkesliv bakom mig. 

Jag känner att vi lever i parallella världar.

Jag är en simpel knegare med ett rikstäkande kollektivavtal som reglerar min lön, vi är 120 kollektivare på golvet på min arbetsplats o vi har på öret lika lön allihopa.
Vissa har jobbat sen i somras, vissa har jobbat i 40+år. Vissa kan 2-3 olika arbetsmoment, andra kan samtliga 100+ förekommande arbetsuppgifter.
Vissa producerar 100 enheter i timmen, andra 25.
Vissa är sjuka 2-3 gånger i månaden, andra kan räkna sina sjukdagar senaste 20åren på ena handen.... Men alla har samma lön, noga med det.

Absolut, exact samma på millimetern.....

Men om jag nu försöker förmedla mina egna upplevelser och sätter mått på det som blir begripliga för de som inte är insatta...
När en erfaren arbetare som är duktig på det h*n gör så lyckas h*n producera 100 enheter i timmen på det företag jag arbetar idag.
De som jag anser inte klarar av att hålla tempo gör kanske runt 25-30 i timmen under samma förutsättningar.

Det är ju det som är min poäng.

Skillnader i prestationer runt 5-10% är givetvis fullt acceptabelt.

Precis som du säger så har vi alla våra styrkor och svagheter, vi är olika bra på olika saker. Men på många arbetsplatser så finns det vissa arbetsmoment som ingen egentligen vill göra eftersom de är tunga, jobbiga, skitiga, tråkiga, eller vad som helst... Då är ju det "solidariska" att göra att ha en arbetsrotation så att ALLA tvingas utföra detta, fast inte så ofta.
Det är ju detta som sätts ur spel när vissa individer tillåts undvika detta genom att koka ihop nån motivation till varför de ska slippa....

Kanske det är.

Mina egna erfarenheter genom min egen arbetsgivare säger mig att den tiden är förbi, "det är nya tider nu" brukar den nyutexaminerade 27åriga "HR-chefen" som anställdes för några år sen säga....

Vi hade en sorts ackord tidigare kan man säga, vi brukade få gå hem för dagen de dagar som vi gjort klart en order o det inte fanns mer för oss att göra den dagen... Nu tvingas vi ansöka om kompensationsledigt eller gå o sätta oss i lunchrummet o vänta ut resterande arbetstiden.
OM det inte är praktiskt möjligt att dela upp det som andra ligger efter med förstås, då ska jag utöver att först ha gjort mitt eget jobb även göra hälften av det som någon annan har kvar för dagen, enbart pga av att h*n inte klarar av att hålla tempo.

Ni kan föreställa er vilka slitningar, splittringar och grupperingar detta leder till? Ni kan föreställa er vilken mysig stämning det är i lunchrummet?

Har du några teorier kring varför det har blivit så?

Har du några tankar om det är en negativ eller positiv förändring? Om du resonerar ur lite olika perspektiv?

Automatiseringen av industrin har säkert en roll i det hela, men min egen erfarenhet säger mig att det inte är avgörande för produktionstakten...

De delar av produktionen som är automatiserade håller ju precis som du säger sin stadiga takt, det går inte att påverka.
Utmaningen som olika individer lyckas olika bra med är ju att "mata" denna med råmaterial i ena änden, och ta hand om den färdiga produkten i andra änden.
Lyckas man få till ett bra flyt genom ett bra samarbete så löper produktionen på oavbrytet o det ger ett högt genomsnitt över hela passet. 
Det som jag menar på händer när det går sämre är att arbetslaget tvingas då o då stanna eller dra ner på farten eftersom någon uppgift inte hinner med. Det blir då stopp med jämna mellanrum för att "jobba ikapp" där det felat o det resulterar i att genomsnittet faller som en gråsten.... Ingen kedja är som bekant starkare än den svagaste länken.

Jag tycker detta gått väl OT i denna tråd nu o jag ber om ursäkt, utvecklar dock detta i någon mer lämplig tråd....

Vi resonerar ur en annan vinkel...

Säg att det förväntas att man tillverkar 100 enheter på ett arbetspass, någon som har svårt för arbetsuppgiften kämpar på så gott h*n kan, men lyckas bara göra 75st... De flesta anser då att det är helt ok, sålänge det upplevs som att h*n engagerat sig o gjort sitt bästa...

Men om någon som är väldigt rutinerad och har väldigt lätt för just denna arbetsuppgift gjort de 100 straxt efter lunch? Vad händer då?
Ska h*n bara knega på tills arbetstiden är slut o göra kanske 150?
Är det i så fall helt orimligt att anta att arbetsgivaren är mycket nöjd över att ha denna individ arbetande åt sig? Kanske så pass nöjd att man vill ge något extra till denne för att visa sin uppskattning och säkerställa att h*n inte söker sig någon annans stanns?

När man nu inte tillåts betala individuella löner... Varför inte bara låta denna starkare arbetare gå hem när han är färdig? Han har ju då redan gjort sitt dagsverke?

Det är ju precis detta grundresonemang som ställer till det.

Arbetsgivarna måste "låtsas" som att det egentligen inte spelar nån roll hur du presterar, det viktiga är att du kommer i tid o gör dina timmar....

Efter 20+år som knegare inom industrin så är jag ur-less på detta, för mig känns det som att hela hela systemet är upplaggt för att skydda alla som fullständigt skiter i att prestera på jobbet, o tvinga alla som tar i det där lilla extra för att få vardagen att rulla på att kompensera för de slöa.Det är pga att det ur ett socialistisk perspektiv anses orättvist, ingen ska tjäna mer än någon annan, samma för alla...