Separationen har förstört mig

Hej ni som orkar läsa!

Jag kommer från en relation där vi har ett gemensamt barn och varsitt bonusbarn och jag älskar henne fortfarande, men som ni förstår har vi separerat nyligen.

Den första tiden kände jag inte så mycket, men så vaknade jag häromdagen och jag gråter från att jag vaknar tills att jag lägger mig. Jag gråter när jag är på väg till jobbet och när jag ska hem därifrån.

Jag har brutal ångest men främst är sorgen det jobbiga då alla känslor för barnen och för henne är för mycket att hantera samtidigt.

Anledningen till att vi separerat är att vårt liv tillsammans gnagde på oss båda och vi mådde inte bra ihop, vilket i längden säkerligen gör separationen till något bättre än om vi hållt ihop.

Jag försöker bearbeta men när allt som kommer är tårar och sorg och hjärnan slutar fungera vet jag inte hur man går tillväga. Jag kan omöjligt vara den första eller sista att gå igenom detta och vet att det finns de som klarat sig igenom en sådan process som kanske har några kloka tankar.

Jag oroar mig också för min framtid, att vara ensam eller att inte hitta en person som kan ge och få min kärlek. Men jag är inte redo för det på länge, så det är bara tankar över hur allting ska bli.

Går det att bli lycklig och att fungera igen?

Hur gör man?

Det gör så ont att inte kunna vara med barnen varje dag som jag tidigare kunnat.