33villbligravid skrev 2020-11-13 12:50:55 följande:
Vi har tidigare talat om att vi inte ska dra igång med IVF. Att det är så lång väntetid/dyrt vid privat klinik och ärligt talat är jag så rädd för att sätta tid,pengar och energi på det och ändå bli besviken. Skulle det vara fråga om första barnen hade jag gjort den utan tvekan, men nu vet jag inte...
Men det är svårt att ge upp hoppet, verkligen!
Ju längre tiden går desto mer börjar det kännas som ett ok alternativ med IVF. Tror nog får mannen med på det också om jag berättar hur mycket jag vill. Så vem vet, kanske det blir aktuellt med IVF ändå!
Jag håller tummarna för dig om tre dagar då :)
Tack!
Håller med dina tankar kring ivf. Har själv kännt så och det är ju ingen garanti på att det fungerar heller, försöker vara ödmjuk inför det. Tänker att ivf också kan se vissa fel som inte märks i vanliga utredningar, tex om äggen är dåliga, spermierna inte tränger in osv. Men visst, det är ju satans dyrt. För några månader sen var jag helt emot ivf, tyckte det kändes så märkligt när man liksom blivit med barn och fått ett redan.
Min lutealfas är 9-10 dagar så lite på gränsen. Jag tycker den är för kort (trors att jag blivit gravid tidigare) men testar för att se om progesteronet (lutinus) hjälper och det gör den. Jag slutar med lutinus ca äl+12 och får mens äl+14. Lutinus bygger ockdå upp slemhinnan så att ägget ska kunna fästa. Har läst att kvinnor som får upprepade missfall kan behöva stöd av progesteron. Jag får inga biverkningar så jag kör på det.