För ung för en chefstjänst?

Hej, tack för svaret. Jag är snart 29år och skulle säga att jag både har livserfarenhet och arbetserfarenhet. Tjänsten är inom social arbete. Jag skulle faktis inte sökt denna tjänst om jag inte kände att jag skulle kunna hantera den.

Jag har också erfarenhet av nya chefer, både dåliga och bra erfarenheter. Dåliga chef har väl varit väldig i kommunikation, inte våga vissa framfötterna och allmänt osäkra. Men det anser jag inte ha haft med ålder att göra.

Nej, tjänsten jag söker nu anser jag är perfekt som ?första? chefstjänst. Och jag anser att jag har mycket att bidra med.

Hej tack för att du tog din tid att kommentera.

Gällande att jag har arbetat 10 år heltid samt lagt tre år på universitet är ingen jag skulle påstå om jag inte hade gjort det. Men sen om min utbildning var ?enkel? eller inte är inget som jag känner är relevant att diskutera eftersom det är väldigt individuellt. Jag skulle absolut inte påstå att jag är någon ?superwoman? men jag kan säga så här. Jag har fått prioritera, och avstå från mycket som kanske andra i min ålder har kunnat göra.

Jag har arbetat i utsatta områden och har ett bra nätverk där, då jag har arbetat med olika projekt. Jag har dom meriterna som kräv men sen om jag skulle vara en bra chef eller inte det återstår att se.

Ojoj vem är ansvarig för de där rekteringarna?

Det låter som att det där med rekrytering inte riktigt är företagets starka sida. Du menar att de anställt inte bara en, utan flera totalt inkompetenta chefer? Det du beskriver bör ha upptäckts tidigt vid ett korrekt genomförd rekryteringsprocess. Givetvis går det inte att förenkla det så mycket som att skylla det på ett yttre attribut, som ålder. Det går inte, och det är olagligt.

Att ingen fångat upp dessa personlighet och förmåga bättre innan man skrev avtal med dessa unga chefer skvallrar ordentligt om företagets stora brister.

Den personen som gjort dessa misstag bör över huvud taget inte syssla med rekrytering. Förstår du hur många miljoner dessa misslyckanden kostat företaget?

Föreslår att den ansvarige chefen omedelbart plockas från ansvaret att rekrytera och att ni tar hjälp utifrån tills rätt kompetens för detta finns inom företaget.

Är det ditt eget företag? Skärpning!! Sluta diskriminera och börja erkänna dina egna stora, och kostsamma, misstag!

Sanna Marin blev statsminister i Finland som 33-åring. Visst kan det ibland märkas att hon saknar en viss erfarenhet, men istället har hon andra sidor som väger upp det. Hon är dessutom en väldigt populär statsminister.

Själv fick jag min första chefsbefattning som 24-åring (ekonomichef med direkt förmanskap för 24 personer). Jag var väldigt ung jo och gjorde många misstag. Trots det vill jag påstå att jag var och är väldigt omtyckt bland mina kolleger. Jag kan idag tycka att de måste ha varit galna som anställde mig som så ung, men å andra sidan var vi tre som var kvar vid slutet av rekryteringen och vi fick alla tre genomgå ett tvådagars rekryteringstest. Utgående från de resultaten blev sedan jag vald till tjänsten.

Sedan behöver man faktiskt inte ha noll arbetseefsrenhet trots att man är ung. Jag har en magistersexamen i ekonomi, tog min kandidat som 22-åring och fick samtidigt min första fasta anställning inom ekonomi. Jag har alltid jobbat vid sidan av studierna (även då jag gick i gymnasiet). Det första åren var det inte inom min nuvarande bransch, men sedan jag var 20 har det varit det.

Här var någon som ansåg att man utgående från dina inlägg kan se att du kommer att bli en mycket dålig chef och att du är alltför mallig. Jag ser inget av det i det du har skrivit. Så go for it!

Lycka till ts!

Jag håller helt med dig om att en omtyckt chef inte på något sätt är synonymt med en bra chef. Det är ändå inte en omöjlighet att vara både dock. Ingen har dock sagt att det är enkelt och det är ofta väldigt ensamt på toppen.

Som jag skrev så har jag många gånger själv funderat över hur man i den styrelse som anställde mig som 24-åring kunde vara så galna att de tog en så ung person till ett så ansvarsfullt jobb. Dessutom hade min föregångare slutat tre månader tidigare så jag fick ingen som helst inskolning. Det var många sömnlösa nätter och jag både grät och svor över att jag hade klivit i så stora skor. Till min natur är jag dock inte den som ger upp utan är det något jag inte kan så lär jag mig det. Om andra trodde på mig så måste jag väl ändå tro på mig själv! Kan ju tillägga att jag aldrig precis har lidit av dåligt självförtroende...

Det jag försöker lyfta fram med mina inlägg är att åldern inte behöver vara något hinder. Själv ser jag helst att jag har människor i alla åldrar i min arbetsgemenskap. Jag ser inga problem i att anställa någon som är nyutexaminerad eller 55+, det är personligheten som avgör. De som minst påminner om mig själv är de som "utmanar" mig mest till att tänka kreativt. Om jag bara skulle anställa människor som jag känner mig bekväm med från första stund skulle vi aldrig fatta så bra beslut som vi gör idag. 

Trots min egen bakgrund skulle jag dock knappast anställa en 24-åring till en chefsposition... En 29-åring hävdar jag dock att mycket väl kan ha både den kunskap och erfarenhet som behövs för att kunna ta emot en sådan befattning. Allt kan och vet man inte som 29-åring (inte heller som 50-åring), men man lär sig. Det är inställningen som är avgörande.

Rätt egenskaper trumfar ofta ålder. Många företag till och med föredrar unga som chefer eftersom dessa vill jobba upp sig, är på tårna och sällan har barn att ta hand om. Min make som har eget företag har anställt platschefer som har varit mellan 20 och 60 år. Äldre och yngre är bäst, mellanskiktet kan man vara utan. 

Ålder är bara en siffra.

Jag har varit chef sen jag var 25, nu är jag 45 och senior chef i en stor organisation (5000 anställda, 10 direktrapporterande i LG). Den som gör en chefskarriär börjar ofta ganska tidigt i mindre ledarroller.

Finns många börs-VD:ar runt 40-45, det är ju sällan deras första chefsjobb.

Det är helt individuellt. Det finns många som varit chefer innan de fyllt 30. Man måste börja tidigt om man vill leda hela verksamheten när man är 40.

Jag tror jag är en rätt bra ledare, ser ut som det i alla medarbetarundersökningar och den feedback jag får.

Jag var klar med dubbelaxamen vid 24, jobbade ett år, sen första chefsjobbet. Jag har också varit expert/funktionsansvarig i vissa perioder, utan direkt chefsansvar. Det har pendlat, men sista 10 åren har jag varit chef.

Jag känner inte igen bilden av att de som blivit chefer snabbt är sämre. Däremot har de ofta egenskaper som många "doers på golvet" inte ser och värderar. Att leda och styra andra är mycker svårare än vad många tror. Att tex vara första linjens chef över arbetare som inte sköter arbetstider, fuskar, bråkar och har stöd av IF Metall som hugger chefen i ryggen är jättetufft.

Jag leder ett gäng seniorer som många gånger kan mkt mer än mig. Jag ber ofta om råd och stöd i sakfrågor, man skulle kunna tro att det var "dom som gjort allt," Jag frågar inte lika ofta om strategiska prioriteringar och mål som styr not värdegrunden. Där är jag helt klart den ansvarige och väldigt tydligt chef - det är mitt främsta bidrag. Samt att få alla att engagerat att gå i samma riktning.

Tillbaka till grundfrågan; klart man kan vara under 30 och en bra chef!