För ung för en chefstjänst?

Sanna Marin blev statsminister i Finland som 33-åring. Visst kan det ibland märkas att hon saknar en viss erfarenhet, men istället har hon andra sidor som väger upp det. Hon är dessutom en väldigt populär statsminister.

Själv fick jag min första chefsbefattning som 24-åring (ekonomichef med direkt förmanskap för 24 personer). Jag var väldigt ung jo och gjorde många misstag. Trots det vill jag påstå att jag var och är väldigt omtyckt bland mina kolleger. Jag kan idag tycka att de måste ha varit galna som anställde mig som så ung, men å andra sidan var vi tre som var kvar vid slutet av rekryteringen och vi fick alla tre genomgå ett tvådagars rekryteringstest. Utgående från de resultaten blev sedan jag vald till tjänsten.

Sedan behöver man faktiskt inte ha noll arbetseefsrenhet trots att man är ung. Jag har en magistersexamen i ekonomi, tog min kandidat som 22-åring och fick samtidigt min första fasta anställning inom ekonomi. Jag har alltid jobbat vid sidan av studierna (även då jag gick i gymnasiet). Det första åren var det inte inom min nuvarande bransch, men sedan jag var 20 har det varit det.

Här var någon som ansåg att man utgående från dina inlägg kan se att du kommer att bli en mycket dålig chef och att du är alltför mallig. Jag ser inget av det i det du har skrivit. Så go for it!

Lycka till ts!

Jag håller helt med dig om att en omtyckt chef inte på något sätt är synonymt med en bra chef. Det är ändå inte en omöjlighet att vara både dock. Ingen har dock sagt att det är enkelt och det är ofta väldigt ensamt på toppen.

Som jag skrev så har jag många gånger själv funderat över hur man i den styrelse som anställde mig som 24-åring kunde vara så galna att de tog en så ung person till ett så ansvarsfullt jobb. Dessutom hade min föregångare slutat tre månader tidigare så jag fick ingen som helst inskolning. Det var många sömnlösa nätter och jag både grät och svor över att jag hade klivit i så stora skor. Till min natur är jag dock inte den som ger upp utan är det något jag inte kan så lär jag mig det. Om andra trodde på mig så måste jag väl ändå tro på mig själv! Kan ju tillägga att jag aldrig precis har lidit av dåligt självförtroende...

Det jag försöker lyfta fram med mina inlägg är att åldern inte behöver vara något hinder. Själv ser jag helst att jag har människor i alla åldrar i min arbetsgemenskap. Jag ser inga problem i att anställa någon som är nyutexaminerad eller 55+, det är personligheten som avgör. De som minst påminner om mig själv är de som "utmanar" mig mest till att tänka kreativt. Om jag bara skulle anställa människor som jag känner mig bekväm med från första stund skulle vi aldrig fatta så bra beslut som vi gör idag. 

Trots min egen bakgrund skulle jag dock knappast anställa en 24-åring till en chefsposition... En 29-åring hävdar jag dock att mycket väl kan ha både den kunskap och erfarenhet som behövs för att kunna ta emot en sådan befattning. Allt kan och vet man inte som 29-åring (inte heller som 50-åring), men man lär sig. Det är inställningen som är avgörande.