Mamma konstant påpekar min vikt
Jag är 20 år, bor hemma men ska flytta i april, jobbar och har bra inkomst, kan stå på egna ben och har ett rullande liv.
I min familj har vi inte alltid haft så stor respekt för varandra, vi alla skapar stora konflikter och trampar medvetet varandra på tårna i perioder, men på grund av vår familjs historia har vi alltid hållit ihop och i slutet av dagen älskar vi varandra, ibland kanske för mycket.
Mitt problem är att i perioder blir min mamma totalt besatt av mig och min vikt. Det kan inte ens gå en enda kvart utan att hon ska nämna något. Hon kommer in i mitt rum när jag sover, väcker mig och vill prata om min vikt.
Hon ringer mig på jobbet och vill prata om min vikt.
Ibland säger hon inte ens godmorgon på morgonen utan det första hon säger istället är något angående min vikt.
Hon blir verkligen helt BESATT.
Och ja, jag är tjock, jag kan absolut tappa en del kilon. Men jag är bara så trött på att det ända vi pratar om hemma är min vikt, jag överdriver verkligen inte när jag säger att det inte finns något annat samtalsämne än min vikt. Iallafall inte i de perioder som de är som värst.
Och det värsta av allt är att hon verkar inte förstå hur illa det som hon håller på med är, jag har sagt ifrån ordentligt fler gånger än jag kan minnas.
Jag har skrikit, sagt ifrån snällt, gått via en psykolog, gått via hennes syster, via min pappa, ( som för övrigt inte har ett ord att säga om detta då han är för konflikträdd) , jag har verkligen sagt ifrån på alla möjliga sätt, men det slutar inte.
Detta verkligen äter upp mig och jag vet inte vad mer jag kan göra för att få henne att förstå att det hon gör är ren mobbning. använder jag ordet mobbning skrattar hon i mitt ansikte.
Vid ett tillfälle lurade hon med mig till en PT, som jag specifikt hade sagt att jag var obekväm med.
Hon totalt körde över mig och lurade med mig till ett PTA möte med en person som hon visste att jag var sjukt obekväm med. Hon saker helt respekt.
Jag vet inte vad jag kan göra vid denna punkten förutom att helt bryta kontakten med henne, vilket jag inte heller kan göra då jag fortfarande bor hemma och måste göra det fram tills april.
Hon förstår verkligen inte hur fel hennes beteende är. Hur säger man ens ifrån när personen tror sig göra rätt?