• mallan 70

    Berätta för IVF-barn

    Hej! 

    Jag undrar hur ni som är föräldrar till barn ni fått via IVF, har gjort gällande att berätta för ert barn eller inte om att de är "gjorda" på detta sätt?

    Jag och min man har haft olika syn på detta. Jag har nog egentligen haft åsikten att  jag vill berätta om det då jag tycker det är det naturliga och rätta och att man inte "gör någon stor sak av det" just genom att berätta. Vad händer om de i högre ålder får veta detta? Blir de besvikna då? Kan ju uppstå alla möjliga konstiga situationer där man inte kan vara ärlig om man inte varit det från början. Jag har endometrios och vi gjorde IVF utifrån detta. Om någon av mina döttrar någon gång skulle få problem med att få barn i framtiden skulle det ju vara bara positivt att kunna dela med sig av att jag själv fått hjälp och kunnat få barn trots svårigheter. Å andra sidan kan det ju skapa oro att de inte ska kunna få barn då de är vuxna om de får veta att min endometrios satte upp hinder för mig. 

    För min man har det varit lite andra skäl. Han har två vuxna barn vilka är halvsyskon till våra tjejer och han har haft periodsvis en lite ansträngd relation till dem. Speciellt då vi fick våra barn, han tyckte nog det kändes jobbigt att berätta för dem att vi höll på med IVF av olika anledningar och har aldrig berättat om det för sina vuxna döttrar. I dag har de en bra relation men de vet inte om detta än i dag. Min man tycker nog tvärtom att det inte finns några skäl egentligen att berätta HUR de gjordes. Det är liksom inte fokus för honom. Och han tycker egentligen nog att vi inte "ska lägga det på dem" , att det skulle kunna skapa oro
    t e x i framtiden för att de själva ska få problem då de är tjejer och skulle kunna få samma problem som jag eller av oro skapa problem i framtiden att kunna bli gravida. .  

    Nu har tiden gått och vi har haft en del jobbigheter som att min man varit utbränd, flytt till ny stad e t c  och jag har liksom lagt ner detta. Åren har bara gått och nu är våra tjejer 14 och 11 år så det känns liksom lite sent att ta upp detta nu (hade jag valt det hade det ju skett naturligt från låg ålder). Men undrar ändå hur ni andra tänker och tänkt? 

  • Svar på tråden Berätta för IVF-barn
  • Ellie

    Jag förstår att man kan känna på olika sätt inför detta, och att man kan tycka det är mer eller mindre viktigt.

    Egentligen har väl din man på ett sätt rätt - att det inte spelar någon roll hur de blev till, men själv vill jag gärna att våra barn skall veta. Lite för att de skall känna till att alla inte får barn lika lätt, precis som att jag vill att de på ett naturligt vis skall känna till saker om adoption, samkönade äktenskap, ensamstående föräldrar, skilda föräldrar osv.

    Jag har försökt berätta så tidigt som möjligt, redan innan de fattade eller brydde sig (i samband med att vi läst barnböcker som berättar lite om hur barn kan bli till och hur de kommer ut har jag sagt att "sådär gjorde vi...").
    De är nu 5 och 8 år och är medvetna om att de blev "tillverkade" samtidigt, men att lillasyster låg i frysen ett tag och väntade. Vi har inte pratat noggrant om detta, och inte mycket detaljer, eftersom inga större mängder frågor har kommit upp. När de blir äldre kan jag gärna vara mer detaljerad om de så vill.

    Vår orsak var annorlunda än er, eftersom min man var steriliserad. Nu är era barn så stora att det kan bli konstigt att "bara berätta". Kommer någon fråga, eller om ni kommer in på ämnet skulle jag vara ärlig om jag var du, men annars kanske det mer passar att berätta om någon av dem faktiskt får endometrios, eller vill prata om att skaffa barn/hur lätt/svårt det är osv. Det kan ju hända att ingen av dem kommer ha några problem med fertilitet, och då finns som sagt egentligen ingen anledning att veta.

  • LFF

    Det är ju svårt att säga men eftersom fertilitetsproblem och endometrios ofta är ärftligt så skulle jag ändå välja att ta upp detta så att barnen vet om det när det väl är dags för dem att börja tänka på barn. 

    Nu blev det aldrig ivf för mig utan det blev barn till slut (sambon var mer emot att söka hjälp och att "blir det så blir det") men det dröjde länge innan det blev levande barn. Så här i efterhand när jag pratat med mamma om det så visar det sig att jag sannolikt var en "lyckträff" för hon har i perioder varit utan preventivmedel under min uppväxt och trots det inte blivit gravid (trots att hon levt med en och samma man sen jag var 2 år gammal). Hade jag vetat det innan vi började försöka så hade jag kanske försökt övertala sambon om att vi skulle ta hjälp. 

    Så jag tycker att du/ni ändå borde vara ärliga med era döttrar så de är medvetna om att det kan vara svårt för dem att bli gravida.

Svar på tråden Berätta för IVF-barn