Berätta för IVF-barn
Hej!
Jag undrar hur ni som är föräldrar till barn ni fått via IVF, har gjort gällande att berätta för ert barn eller inte om att de är "gjorda" på detta sätt?
Jag och min man har haft olika syn på detta. Jag har nog egentligen haft åsikten att jag vill berätta om det då jag tycker det är det naturliga och rätta och att man inte "gör någon stor sak av det" just genom att berätta. Vad händer om de i högre ålder får veta detta? Blir de besvikna då? Kan ju uppstå alla möjliga konstiga situationer där man inte kan vara ärlig om man inte varit det från början. Jag har endometrios och vi gjorde IVF utifrån detta. Om någon av mina döttrar någon gång skulle få problem med att få barn i framtiden skulle det ju vara bara positivt att kunna dela med sig av att jag själv fått hjälp och kunnat få barn trots svårigheter. Å andra sidan kan det ju skapa oro att de inte ska kunna få barn då de är vuxna om de får veta att min endometrios satte upp hinder för mig.
För min man har det varit lite andra skäl. Han har två vuxna barn vilka är halvsyskon till våra tjejer och han har haft periodsvis en lite ansträngd relation till dem. Speciellt då vi fick våra barn, han tyckte nog det kändes jobbigt att berätta för dem att vi höll på med IVF av olika anledningar och har aldrig berättat om det för sina vuxna döttrar. I dag har de en bra relation men de vet inte om detta än i dag. Min man tycker nog tvärtom att det inte finns några skäl egentligen att berätta HUR de gjordes. Det är liksom inte fokus för honom. Och han tycker egentligen nog att vi inte "ska lägga det på dem" , att det skulle kunna skapa oro
t e x i framtiden för att de själva ska få problem då de är tjejer och skulle kunna få samma problem som jag eller av oro skapa problem i framtiden att kunna bli gravida. .
Nu har tiden gått och vi har haft en del jobbigheter som att min man varit utbränd, flytt till ny stad e t c och jag har liksom lagt ner detta. Åren har bara gått och nu är våra tjejer 14 och 11 år så det känns liksom lite sent att ta upp detta nu (hade jag valt det hade det ju skett naturligt från låg ålder). Men undrar ändå hur ni andra tänker och tänkt?