Jag svajar från hopp till hopplöshet - Fram och tillbaka. Jag har ingen rådgivare
Hej!
Jag är en ensam person. Jag kan inte vända mig till någon anhörig som är äldre än mig, liksom jag har ingen släkt eller familj.
Detta har gjort att jag inte har superkoll på allt som gäller och inte heller riktigt vet vad som blir det absoluta bästa beslutet.
Jag studerar just nu på Komvux och försöker ta mig in på Universitetet. Sedan det vart ett obligatorisk distansstudier har mina studier kraschat.
Jag har känt hopplöshet med att fixa Komvuxstudierna och har planer på att stå ut fram till Högskoleprovet och satsa med det. Jag har fått rekommendationen att inte ta paus ifrån studierna av min mattelärare: ''Då kan det hända att man glömt allt när man kommer tillbaka''. Det låter rimligt men samtidigt konstigt. Då betyder det att alla som pluggar matte ändå kommer förr eller senare glömma det. Så vad är poängen med att plugga vissa ämnen? T.ex det programmet jag skall välja har ingen matte alls.
KORT SAGT: Jag skall alltså inte ta paus. Men min hopp går för Högskoleprovet. I övrig fall mår jag otroligt dåligt.
Hur fasiken skall jag klara mig med distansstudierna?
Det är helt annan femma när man befinner sig på ett program som man har intresse inom vs går på Komvux bara för att ta sig till sitt delmål.
Vad tycker ni blir bäst?
Det programmet som man kan ta sig in i kräver 0,9 poäng i högskoleprovet. Är det mycket poäng?