Min dotter vill inte åka till pappa

Hej!

jag är separerad sen 2,5år sen och vi har en 6årig dotter tillsammans.

För att gör det hela lite kortare, pappan har aldrig 100%ig varit intresserad av dotter fram till den dagen vi separerades. Då kom han helt plötsligt på att han ville ha henne, fram tills dess hade han egentligen aldrig tagit han om henne. I början åkte hon dit varannan veckan, men det gick inte bra så vi bytte till var 3:de dag. Det höll inte heller måna veckor och sen utbrast han en vacker dag: du kan ta henne på heltid, jag vill inte ha henne nåt mer. Därifrån fram till förra året hade han henne varannan helg.

september förra året hände det, dottern ville inte åka till pappan över en helg men han tvingade fram det ändå och misshandlade mig då framför dottern. polisen och familjerätten kallades in. Jag ville vid det laget att pappan skulle ha mindre umgänge med dottern, det tillkom 4st orosanmälning från förskolan om misstanke mot pappan om sexuellt missbruk... men familjerätten bestämde att pappan var en bra pappan och gav han mer umgänge. Jag fick välja mellan 5 dagar varannan vecka eller varannan vecka. Samtidigt hade soc sin utredning på gång.

För att göra det kort - det var ett hemskt halvt år där dottern mådde skit dålig. Hon uttryckte det på alla möjliga sätt: utbrott, slogs, skrik, kräktes, kissningar i sängen. Men enligt pappan var det bara mitt påhitt.

Nu har det gått ett år sen dess.. nu vill dottern inte åka längre till han. Hon har inte varit hos pappan på ca 4månader ovh vägrar fortfarande. Nya orosanmälningar mot pappan från skolan har gjorts.

Jag uppmuntrar dottern att åka, ringa till pappan men oftast vill hon inte. Pappan hör aldrig var sig mer än varannan vecka kvällen innan hans helg. När pappan kommer förbi så är hon försynt ovh rädd för han, gömmer sig bakom mig eller bara springer ifrån honom eller låser in sig i hennes rum. Pappan skyller allting på mig. Enligt dottern finns det problem med en halvbror som pappan inte lyssnar på. dottern har vid flera tillfällen bett pappan om att vara ensam hos honom utan halvbrodern men pappan vägrar lyssna på det.

Min fråga: hur ska jag förhålla mig? Pappan börjat offentligt hänger ut mig på fb. Dottern vägrar fortfarande, hon vill absolut inte. Jag har sen tidigare sagt till familjerätten och soc att jag inte längre kan och vill tvinga mitt barn att åka till pappan.

vad ska/kan jag göra för min dotter ska må så bra som möjlig? Ska jag tvinga henne trots att hon tydlig visar att hon inte vill?

Annseh

Mon 2 Nov 2020 20:54

#11

Mimosa86 skrev 2020-11-02 09:53:00 följande:

Det här är ju horribelt!

Hur är det möjligt att en förälders rätt till barnet trumfar barnets bästa?!

Kan du göra en inspelning? Dvs placera en inspelade i ett fack på hennes väska eller något?

Jag ska bli bättre på att spela in de gånger han kommer hit och försöker även spela in de telefonsamtal när jag ber dottern och ringa till pappan.

men tyvärr går inget mer. De gånger hon åkte Till pappa i fjol och under våren fick hon med en telefon från mig som hon kunde använda för att ringa när hon behövde någon att prata med. Detta var avtalat med både soc och familjerätten för att försöka underlätta för dottern. Hur länge höll det? Vid första tillfälle tog pappan och/eller mellanbrosan ifrån henne telefonen och gömde den.

Annseh

Mon 2 Nov 2020 21:02

#12

Jemp skrev 2020-11-02 12:06:26 följande:

Är nån ordentlig utredning om pappan gjord?

Rör de nya anmälningarna också sexuellt? (Missbruk eller utnyttjande?) Är halvbrodern yngre eller äldre? Om äldre, har något undersökts om han är skyldig?

Får dottern nåt utomstående stöd i detta? Har du kollat möjligheterna?

Vägrar pappan umgänge utan halvbrodern, eller är det så att möjligheten inte finns praktiskt? Går det isf att lösa?

Fy vilken situation.

Redan där när soc skulle göra sin utredning blev allting fel. Utredningen var öppen i 3,5månader innan en handläggare tog tag i den. utredningar för inte ligga öppen mer än Max 4månader. Så utredningen mot pappan gjorde på en vecka, sen kom bedömningen att barn inte är tillräcklig skadad för att man kan bedöma att sexuellt missbruk har sked. För att säga det lindrig var jag rasande. Jag överklagade bedömningen, men utan nytta. Anmälde kommunen till IVO.. vad hände? Ingenting.

4 orosanmälningar gjordes (alla från förskolan) med misstanke om sexuellt missbruk mot minderåriga. Resterande var orosanmälningar från mig, som t ex när jag fick veta att pappan lämnade min dåvarande 5åring själv hemma en hel dag med hennes 11åriga bror, så han kunde åka jobba. Ingen vuxen uppsyn hela dagen. Hans försvar: pojken hade en telefon.

Både jag och soc har att åt pappan och förklara situationen för halvbrosan så att dottern kan komma dit själv. Men pappa vägrar; han tänker minsann inte välja mellan hans barn. Det finns absolut inga problem och göra det, han behöver bara en konversation med pojken, inget mer.

Annseh

Mon 2 Nov 2020 21:08

#13

Anonym (Svar på tal) skrev 2020-11-02 09:19:51 följande:

Du ska fortsätta prata med soc inför varje tillfälle, det är det viktigaste, för endera dagen kommer han att påstå att du försvårar umgänget. Fråga dem vilka möjligheter du har, men man kan så klart inte tvinga ett barn som verkligen inte vill träffa sin pappa, och jag förstår henne!

Blockera pappan på, du behöver inte ha honom där och då slipper du se hans idiotier.

Du ska försäkra din dotter om att du inte tänker tvinga henne att umgås med pappan, du måste vara hennes trygghet i livet. Om du tvingar henne tappar hon förtroendet för dig, det kan ge henne ärr för livet och svårigheter med relationer i framtiden, t ex att hon låter sig bli psykiskt och fysiskt misshandlad istället för att lämna en osund relation för hon är så van vid att bli illa behandlad mot sin vilja. Jag vill inte skrämma dig men det kan få långtgående följder om man tvingar ett barn till upprepade obehagliga upplevelser, och det är ens egen älskade förälder som utsätter en för det dessutom.

Tack! Det är precis det jag är rädd för.. att tappa hennes förtroende och förstöra henne frö framtiden.

soc vet om situationen, de är underrättade men jag ska göra det gen innan helgen. Dette en fruktansvärd klump i magen när jag vet att dagen strax är här när pappan ska komma förbi och jag aldrig vet vilka hot, anklagelser och humör han kommer med.

jag har ju aldrig sagt att hon inte ska ha ett förhållande med pappan. Jag har uppmuntrat henne till att ringa han och försöka ha lite kontakt. Men det kommer aldrig nåt från hans sida och som det har varit senaste tid: han ringer ju inte mig heller eller pappa är alltid så dryg i telefonen och lyssnar inte på mig. Jag har svårt och motargumentera eller sköntala det hela för henne.

Annseh

Mon 2 Nov 2020 21:10

#14

Anonym (JagVarDinDotter) skrev 2020-11-02 14:21:03 följande:

Snälla, stå på din dotters sida! Det önskar jag att min mamma vågat göra mot min pappa. Jag mådde så dåligt av att vara ifrån mamma och av att bo hos pappa och hans häxa som mobbade mig. Jag kände mig som en ägodel, helt utan makt över mitt eget liv. Det resulterade i att jag drabbades av massa ångest och fobier. Jag har idag också sagt upp kontakten med min pappa. Han förstörde många år av mitt liv genom att vara självisk och sätta sina intressen främst. Nu är det slut med det. Jag kan förstå var mamma kom ifrån, att hon inte ville skapa mer drama osv, men hon hade kunnat rädda mig från mycket. Hade jag fått ha ETT hem(istället för att bo i kappsäck) och fått hälsa på pappa på mina villkor hade jag haft en relation med honom idag, det är jag säker på. Och att jag själv hade fått bestämma över jular och dylikt, inget flängande fram och tillbaka och inget "tvingas iväg från mamma för att med våld dras med till pappa för ett lyckligt julfirande....".

Var din dotters förkämpe!

Jag kommer aldrig och sluta kämpa för henne och stå upp för henne. Min dotter blir också mobbad av både pappan och mellanbrosan.

tack för ditt stöd, det betyder mycket och höra det från dig. Det stärker mig i och fortsätta och inte ge upp.. hur jobbig det än är för mig.

Min dotter vill inte åka till pappa

INNEHÅLL