Alltså, 30 är ju inte speciellt gammalt. Du är ju ingen tonåring, men troligtvis är ju det här inte heller sista chansen för dig ifall du vill ha barn. Jag skulle inte behålla om jag var i din situation, bara för att jag inte heller skulle vilja bli ensamstående från start.
Hej, tack för svar.
Pappan är bra pappamaterial, en väldigt ansvarsfull person. Frågan är bara om känslorna finns där.
Jag går verkligen varannan timme och tänker abort och varannan timme och tänker behålla. Abort hade ju minimerat alla risker att livet inte blir som man hoppats men samtidigt är det ju mitt egna barn jag går miste om.
Jag är rädd att ångra aborten men oclså rädd att bli olycklig med barnet. Men det kanske man inte blir när det väl kommer?