V. 11 - velar om abort

Abort eller inte beror inte bara på tvekan, du hade ju en gång tänkt behålla barnet, men varför? Var det för att du trodde att ni skulle vara ett par? Ni var absolut inte redo för ett barn så tidigt, vilket redan bevisats eftersom relationen tagit slut. Och en pappa har man oftast kontakt med minst 18-20 år framåt, kanske hela livet, vill du verkligen ha honom i ditt liv för så lång tid?

Även med din ålder skulle jag råda till abort och skaffa barn med någon som du är i en stabilare relation med. Rädsla och sorg går över men om man förstår att man tagit beslutet på goda grunder så är det lättare.

Alla gör inte det, alla är inte lika gråtiga som människor heller eller vad det nu beror på. Jag har gjort två aborter och haft ett missfall, jag grät lite efter första eftersom jag då var så långt gången att det var mer ett större foster än bara nån större klump men jag ångrade det inte för den sakens skull, grät inte alls inte efter den andra aborten och grät inte efter missfallet heller. Jag sa aldrig att ts inte skulle vara ledsen, om du läser ordentligt ser du att jag skrev att det är lättare att gå vidare om man tagit ett välgrundat beslut. Ska du hålla på att tjafsa så kan du åtminstone se efter så du läst rätt.

Det finns spermiedonation i värsta fall. Livet står inte och faller med om man har en vettig man i sitt liv, som tur är. Ett barn ångrar man nog aldrig, men det kan bli ett lättare eller svårare liv beroende på omständigheter, och så får man ju tänka på att man ska ha kontakt med mannen en väldigt lång tid framöver, och det är ju också en chansning.