Varför gör styvmammor till sitt livsinnehåll att kämpa mot styvbarnens mamma?

Det är mannen som får bestämma hur ofta och om vad exet får höra av sig till honom. Inte den nya kvinnan!

Stör? Mannen har redan barn som är lika viktiga som hans nya barn.

Tål man inte det, så ska man inte skaffa barn med en man som redan har barn.

Jo visst har jag det och jag har aldrig lagt mig i hur mycket kontakt de har haft med sina ex. Har litat på att de kan sköta det själva.

Ok, så en orsak till beteendet är kontrollbehov? Men varför känner du ett behov av att bestämma hur mycket kontakt din partner har med sina barns mamma? Vad är det du vill kontrollera? Vad är du rädd för ska hända om du låter honom sköta det själv?

Låter ganska sjukt att bestämma hur mycket kontakt ens partner har med någon annan gällande deras gemensamma barn. Skall man in och sätta gränser hur mycket partnern får prata om sina barn ligger det garanterat svartsjuka bakom. Låter dessutom inte riktigt friskt att kolla hur mycket partnern smsar och med vem...

Diskmaskinen hör inte till ämnet. Frågan om varför en bonusmamma har åsikter om hur ofta och hur tät kontakt biopappan har med biomamman hör däremot till ämnet.

Jag tycker det skulle vara intressant att höra varför du tycker att det är ni två och inte din man allena som ska avgöra hur mycket kontakt din man ska ha med sitt ex.

Svarslös?

Det löns tyvärr inte att försöka förklara något för nån som inte vill förstå. Jag förstår precis vad du vill förmedla. Men tyvärr envisas vissa på det här forumet att svartmåla styvföräldern som nån sorts svartsjuk kontrollfreak, istället för att inse att det finns tyvärr faktiskt är många bioföräldrar som fortsätter ha i det närmaste manisk kontakt med exet och använder barnen som en ursäkt för att få insyn och kontroll i exets liv. Men som sagt, antingen vill man kanske inte erkänna det för att man själv är den jobbiga bioföräldern eller så lever man i en skön ovisshet om att det här fenomenet i många familjer tyvärr är en verklighet.

Jag kan väl flinka in och säga att du som min partner inte något att säga till om gällandes vilken kontakt jag har med mitt ex. Jag, som fristående person, väljer själv vem jag släpper in och i vilken form, i mitt liv.

Du får såklart yttra en åsikt om det, men du uttrycker det som att det är självklart att man lämnar bort sin egen vilja i ett förhållande och att om så ej är fallet lever man inte i ett kärleksfullt förhållande.

Och där håller jag absolut inte med dig. Men det är också åsikter, inte fakta, vi slänger oss med.

Så om jag och min man låter den andra bestämma själv hur mycket kontakt man vill ha med exet, då har vi inget kärleksfullt och respektfullt förhållande? Jag tycker tvärtom faktiskt.

Du har bara skrivit två inlägg till mig med detta inräknat, och inget av dem besvarar frågorna.

Inte för att det är så viktigt, det är ganska uppenbart hur det ligger till.