Varför gör styvmammor till sitt livsinnehåll att kämpa mot styvbarnens mamma?
Blir uppriktigt ledsen när jag ser hur vissa styvmödrar gör en kamp mot styvbarnens mamma till sitt livsinnehåll.
Allt som styvbarnens mamma gör är fel och man gör till sin uppgift att kriga mot henne. Allt är hennes fel, pappan har inget ansvar i det som gick fel. Mannen är ett offer för denna ondsinta kvinna. Som i ett trollslag skulle alla problem med barnen lösas bara man lyckades knäcka deras mamma. Är det riktigt illa så skriker nya partnern , styvmamman, på enskild vårdnad.
Om man är ihop med en kille med barn sedan tidigare ; Varför inte låta honom ta ansvar för sina barn , sina problem med exet och eventuella samarbetssvårigheter? Det är barnens pappa som ska samarbeta, ta ansvar för barnens rättigheter osv.
Nej tydligen klarar inte en vuxen man det. Pappan blir helt omyndigförklarad och den nya partnern , styvmamman, tar upp kampen och strider så hon blir röd och svettig.
Nej, säg åt mannen att det är deras ansvar att samarbeta med barnens förälder. Det är han som ska driva frågan.
,
Har själv struligt med mitt barns biopappa, men inte sitter min nya på div forum, undrar, drar i trådarna, tjatar på skolan eller skriver att ?vi vill ha ensam vårdnad? osv... däremot är han ett bra stöd för mig och barnet samt våra gemensamma barn.
Ändå hade det varit 1000 gånger mer befogat eftersom mitt barns biopappa är minst sagt ointresserad av sitt barn och min nya varit den enda fadersfiguren barnet haft i 10 år. Biopappa träffar barnet nåt lov då också då, när barnet besöker sin farmor men inte mer. Men tro attan att hans nya sitter och frågar ut barnet om exakt allt, i synnerhet vad jag gör, säger eller tänker i alla lägen. Stunder där jag faktiskt tänker vore bättre för barnet att som pappas nya backa och ge barnet den lilla gnutta tid de har tillsammans.