Trött på att bli påhoppad av lösspringande hundar i skogen!

Jag är ägare till en STOR men väldigt snäll blandrashund. Han älskar alla och har aldrig morrat i hela sitt liv. Han är fortfarande ung, under året, men större än en fullvuxen schäfer. När han ser andra hundar som ser lekglada ut så exploderar han i kopplet, och det har ju hänt att han slitit sig. Han har också jagat en och annan joggare för att dom ser så sjukt roliga ut. Det ha bla hänt när han varit nära mig och vi tränat inkallning eller spår, och så helt plötsligt dyker det upp en flåsande man i lycra precis vid oss och han tappar fokus. Att han är ung, glad och genomsnäll hjälper ju inte när han är stor som en normalstor svensk varg och ser ut som en också

I vilket fall - jag förstår alla som blir arga och skäms massor. Men jag blir också lite trött när jag säger - han är ung, han är snäll, stå still så fångar jag in honom. Värst var väl mannen som ylade i falsett, hoppade på stället med sina lilla feta mops i famen och fick min hund att glädje skutta jättelänge, för att han ville hälsa på mopsen i famnen.

Jag har ingen lösning heller. Min hund får nästan aldrig vara lös utom på inhängnat område, men visst tränar vi ibland utan koppel när jag tror vi är ensamma, visst händer det att han rymmer ut genom dörren, visst har han slitat sig för att han är så stark. Lär  hända igen.

Själv retar jag ihjäl mig på alla lösspringande katter som kissar överallt, och på män i livskris som cyklar sönder min skog i jakten på snygg kropp att visa upp på Tinder, men det är ju jag det. Jag låter dom hållas ändå och tänker att även crazy-cat-women kollektivet och de deperata männen är värda ett gott liv där de får förverkliga sig själv. Som jag och min alldeles för stora,  glada, busiga och snälla hund  

De flesta hundra som är lösa sköter sig bra, tycker jag. Men min son är fortfarande efter flera år ganska hundrädd efter att en stor hund kom springande och böjde sig fram och slickade honom i ansiktet när han var sådär två år och jag drog honom i pulka här i närmaste lilla skogsdungen.  

Hunden var snäll och gick iväg när jag sa åt den, men skadan var liksom redan skedd. 

Ingen hundägare i sikte såklart.

Jag tror att de flesta hundägare tror att deras hundar inte söker kontakt med andra människor när de släpper dem ur sikte, men de kan ju inte veta säkert. Jag tycker nog att man ska ha sin hund under uppsikt när man är i en liten skog inne i stan.

Sen måste hundägare förstå att andra människor inte alltid förstår sig på hundar. en gång mötte jag en kvinna med en pitbull som morrade rejält åt mig. Vi stod vid en järnvägsövergång med bommarna nere. Hunden drog i kopplet. Det var läskigt. Hon sa surt: Ser du inte att han vill hälsa? Eh, nää jag som inte är hundmänniska ser att det är en morrande pitbull som visar tänderna....sa jag inte. Men hade velat säga det.