Trött på att bli påhoppad av lösspringande hundar i skogen!

Jag är ägare till en STOR men väldigt snäll blandrashund. Han älskar alla och har aldrig morrat i hela sitt liv. Han är fortfarande ung, under året, men större än en fullvuxen schäfer. När han ser andra hundar som ser lekglada ut så exploderar han i kopplet, och det har ju hänt att han slitit sig. Han har också jagat en och annan joggare för att dom ser så sjukt roliga ut. Det ha bla hänt när han varit nära mig och vi tränat inkallning eller spår, och så helt plötsligt dyker det upp en flåsande man i lycra precis vid oss och han tappar fokus. Att han är ung, glad och genomsnäll hjälper ju inte när han är stor som en normalstor svensk varg och ser ut som en också

I vilket fall - jag förstår alla som blir arga och skäms massor. Men jag blir också lite trött när jag säger - han är ung, han är snäll, stå still så fångar jag in honom. Värst var väl mannen som ylade i falsett, hoppade på stället med sina lilla feta mops i famen och fick min hund att glädje skutta jättelänge, för att han ville hälsa på mopsen i famnen.

Jag har ingen lösning heller. Min hund får nästan aldrig vara lös utom på inhängnat område, men visst tränar vi ibland utan koppel när jag tror vi är ensamma, visst händer det att han rymmer ut genom dörren, visst har han slitat sig för att han är så stark. Lär  hända igen.

Själv retar jag ihjäl mig på alla lösspringande katter som kissar överallt, och på män i livskris som cyklar sönder min skog i jakten på snygg kropp att visa upp på Tinder, men det är ju jag det. Jag låter dom hållas ändå och tänker att även crazy-cat-women kollektivet och de deperata männen är värda ett gott liv där de får förverkliga sig själv. Som jag och min alldeles för stora,  glada, busiga och snälla hund