Någon som mått ”bra” efter abort?

Jag blev oplanerat gravid 25 år, längtat efter barn sedan jag var 18 typ och min största fasa var att inte få barn. Sambon ville absolut inte ha barn, någonsin, just då. Så skulle göra abort, möte med kurator och en timme innan aborten fick jag missfall. Vet inte hur jag hade mått om jag inte visste att det var kört oavsett men mår bra efter det som fick bli. Gjorde slut med killen. Efter det så har jag inga direkta tankar på vad som hände, jag mår bra, känner mig stark och det enda är att ibland tänker jag att det kanske var min enda chans att få barn och jag stressade antagligen bort den möjligheten. Det gör mig orolig och sorgsen, men samtidigt vill jag inte av själviska skäl ha ett barn för att fylla ut mitt liv. Killen hade aldrig kunnat älska barnet, vilket han var ärlig med, och visst hade jag kunnat älska barnet för oss två men barn är inte en rättighet och det hade inte varit rätt att skaffa barn när jag kände att jag själv var i en känslostorm.

Ingen kan säga hur du bör tänka eller känna, vi alla är olika. Tror att oavsett vad du väljer så kommer det ordna sig. Barn är fantastiska och att du ens reflekterar och tänker efter visar på insikt och omtanke för hur det kan bli! Hoppas min roman hjälpte något