Att bara ibland skriva ner sina känslor på sociala medier - Är det patetisk och omanligt om det kommer ifrån en man?

Om en vän har begått självmord för många år sedan. Då bestämmer sig för den manliga vännen att slutligen vara öppen och kanske postar ett inlägg på sociala medier om dennes sörj över sin vän.

Är det patetisk och skriker om uppmärksamhet = Patetisk för mannen.

Vad tycker ni?

Modigt att prata om sina känslor så denne kan få rymdkramar och trevliga meddelanden eller borde mannen bara låta bli?

Hur skulle ni reagerat om eran vän skrev så på sociala medier? Både vän som ni känner utanför nätet och även en vän som ni bara känner på Internet/sociala media. Förlorar mannen någon typ av respekt, tycker ni?

Hur ska jag kunna veta det?
Orsakerna lär vara lika många som det finns människor.

Jag gissar att många känner sig ensamma, verkligt eller upplevt. Jag tycker inte att jag eller andra kan sätta sig på sina höga hästar och säga att det bara finns några fåtal godtagbara sätt man kan be om uppmärksamhet på.

Men det har inte slagit dig in att man kan ha flera känslor på samma gång?
Man kan vara ensam mest hela tiden men i stunden blir sorgen övermäktig?

Och det var bara ett enda exempel...

Varför tycker du att det är legitimt att uttrycka ensamhet men inte sorg?

Vem är du att avgöra om någon känner är "äkta" eller inte?

Den som skriver avgör om det är ok eller inte?
Samtidigt skriver du
Vem avgör vad som är "äkta"?

Nästa fundering: Måste allt alltid vara "äkta"?

Ser du det ofta?
Att folk medvetet och uttryckligen skriver "Nu har jag inte sorg men jag skriver det endast för att få uppmärksamhet"?
Jag frågar för jag har aldrig, någonsin sett det.
Däremot ser jag ofta att människor anklagar andra för att inte vara "äkta" eller för att de skriver saker enbart för att få uppmärksamhet.

Jag tror att man kan ta familjeliv som utgångspunkt när man pratar om hur bra vi människor tolkar text. Jag törs påstå att vi generellt sett är förbannat dåliga på det. För hur ofta blir det inte bråk och tjafs som slutar i personangrepp? Det förekommer i nästan varj tråd i vilket ämne som helst.
den tendens jag kan ana är att ju känsligare ett ämne är, mer känslobaserat, desto flitigare förekommer tjafset och påhoppen.

Läser man trådarna med lite mer objektiva ögon ser man att otroligt ofta menar kombattanterna ungefär samma sak fast de uttrycker sig på olika sätt. Jag tycker att slutsatsen pratar för sig själv, generellt sett är vi fruktansvärt dåliga på att avgöra eventuell äkthet.

Visst ska man tänka sig för innan man skriver, man kan och får inte uttrycka sig hur som helst var som helst när som helst. Men det gäller även för den som läser, för ansvaret över hur text tolkas ligger tungt på läsaren. Man har ett ansvar som läsare att inte tolka allt som fejk och fusk.  För rent krasst, skribenten har ett ansvar att inte skriva kränkande osv, men den kan aldrig någonsin styra hur läsaren uppfattar och tolkar texten. 

För en självklar fråga i denna diskussion är "vad är äkta"? Du har inte samma definition som alla andra och vice versa. Det är det som är pudelns kärna och gör denna diskussion omöjlig egentligen.

Jag håller absolut med dig och känner mycket väl igen företeelsen.
Men jag tycker att det är en annan sida av det.
För i grund och botten verkar det vara så otroligt svårt att ge människor sympatier och empati. Det om något verkar reta gallfeber på folk. För även, eller speciellt, då TS skriver "Jag är så fruktansvärt ledsen jag behöver snälla klappar på axeln" så bitar folk. Hårt. Nästan hårdare än i ditt exempel.