Att bara ibland skriva ner sina känslor på sociala medier - Är det patetisk och omanligt om det kommer ifrån en man?

Du kan göra den här jämförelsen.

Två vänner pratar, eller en mindre grupp människor. Man kanske tar en fika tillsammans. Man pratar om lite allt möjligt och samtalet faller sig så att det påminner en av deltagarna om en vän som begått självmord, och personen förklarar sina känslor kring detta, sorgen som fortfarande finns kvar, saknaden, allt. De andra nickar förstående, andra kanske har egna minnen av samma person.

Eller detta. Du har bjudit in nästan alla du känner till ditt hem, folk minglar och det råder en trevlig stämning. Du harklar dig högt, knackar med en sked i sidan av ditt glas och deklarerar högt dina känslor kring din väns självmord: "Jag ville bara säga att min vän A, som de flesta av er inte känner, begick självmord idag för fyra år sedan och det gör bara SÅ ont! Jag saknar hen varje dag, hens leende, att kunna ringa och berätta goda nyheter, allt. [En par tårar trillar nerför kinden] Det här är en jätteviktig fråga, jag har förresten med mig numret till en självmordslinje som ni kan få [Rafsar i fickan och börjar dela ut små lappar till de som står närmast] Och snälla ni, säg till personerna i era liv att ni finns där, jag vill att ni gör det nästa gång ni bjuder hem era vänner. Visa att ni bryr er! Att det finns någon som lyssnar. Det var allt jag ville säga." [Några tårar till] Några vänliga själar rusar snabbt till din sida och håller om dig, andra mumlar fram något om hur tragiskt det är med självmord och när folk dör unga, åter andra beklagar sorgen, den stora massan står förbryllat i utkanten och vet inte riktigt vad de ska ta sig till, vissa tar tyst en klunk av sin drink och tycker att det där mest bara var pinsamt, undrar om du behöver psykolog, om de vill komma på fler fester eller bryr sig så otroligt lite att de under ditt empatiska tal ägnat sig åt att studera en flugas gång över väggen.

Lite så.

Som någon skrev så finns det en tid och en plats, att öppet deklarera sina känslor på det där sättet online skapar alla möjliga reaktioner hos andra, hos en del väcker det empati, ganska många bryr sig ganska lite och vissa tycker det är ett patetiskt försök att dra uppmärksamhet till sig. Och för en del är det en blandad reaktion av flera aspekter. Vi är alla olika, men i dagens samhälle där så många exponerar sig online på tusen olika sätt, vädrar sina åsikter och är allmänt störiga med sina inlägg så ja, då kanske man inte kan räkna med empati i alla lägen. Marknaden för känslor kan bli mättad, och ett sådant inlägg kan tyvärr ses som ett kraftigt fiskande efter empati och uppmärksamhet.

Varför skriver man, för att få lite uppmärksamhet, verkligen få stöd och hjälp i sin sorg eller förklara sin livssituation?

Det är ingen som sagt att personen förstör något, exemplet var för att påvisa andras olika reaktioner på sådana där uttalanden men tydligen gick det dig helt över huvudet.

den stora massan står förbryllat i utkanten och vet inte riktigt vad de ska ta sig till, vissa tar tyst en klunk av sin drink och tycker att det där mest bara var pinsamt, undrar om du behöver psykolog, om de vill komma på fler fester eller bryr sig så otroligt lite att de under ditt empatiska tal ägnat sig åt att studera en flugas gång över väggen.

Hur kan du få det till att vara mitt ansvar vad jag läser?? Jag vet ju inte vad jag kommer att läsa innan jag läst det, och då är det för sent. När det gäller all slags kommunikation ligger ansvaret främst hos sändaren, inte mottagaren, oavsett om det är i ett samtal öga mot öga eller på internet. Den enda som pratar om att man ska anpassa sig är du, jag har inte alls gjort den bedömningen utan talar bara om hur det kan mottas om man börjar böla om sina känslor online, eftersom du var så oförstående till de kommentarer som kommit in i tråden.

Känner man sig ensam bör man nog uttrycka det och vara ärlig med sina känslor.

Att skriva om något annat för att uttrycka sin ensamhet riskerar att bli fel.

Att utrycka sorg är helt ok om man har sorg och vill ha stöd och hjälp i det.

Att utrycka sorg om man inte har sorg för att få bekräftelse tycker jag är fel.

Vem är du att avgöra om någon känner är "äkta" eller inte?

Den som skriver

Att utrycka sorg om man inte har sorg för att få bekräftelse tycker jag är fel.

Om den som skriver utrycker sorg utan att ha sorg, enligt sig själv, tycker jag det är fel och att man inte bör göra det.

Nej - allting behöver inte vara äkta men vill man något, få bekräftelse, få stöd i sorg, få hjälp i sin ensamhet bör man vara ärlig med det.

Vet inte, kan långt ifrån alltid avgöra om det någon skriver är äkta eller inte. Därför undviker jag att anklaga andra för att skriva bara för att få uppmärksamhet.

Mina svar var kopplat till ts fråga om det är ok att skriva om sina känslor på sociala medier, sorg över en väns självmord t ex.

Jag tycker det är ok om det är sorg man känner. Känner man inte sorg ska man inte skriva att man har sorg för att uppnå något annat syfte.

Det är alltså ett råd till skribenten, hur jag tycker man ska tänka innan man skriver. Inte hur läsare ska bedöma det som skrivit.

Detta oavsett kön.

Om du tolkade det så är upp till dig. Diskussionen handlar inte om vems ansvar det är att läsa vs skriva, frågan var hur personer uppfattas när de lägger ut sina känsloyttringar online och det var vad jag svarade på.

Håller med men en vanlig felkälla är att man vill något, få råd, få stöd, få medhåll,  eller driva opinion men skriver något helt annat.

Typexempel kan var. TS skriver:
"Min man gjorde så här, visst har han fel?"
Därefter brakar än lång diskussion ut om mannen verkligen gjorde fel. Varefter TS tar illa upp på de som tycker mannen agerade rätt. Resultat blir att TS blir ännu mera ledsen och inlägget blir på gränsen till kontraproduktivt

Vad TS egentligen vill säga är
"Jag är ledsen och behöver tröst. Min man gjorde något som jag tog illa vid av."

Därför är mitt råd till TS i denna tråd att det är helt ok att skriva om sorg om det är det man känner och vill få respons på.

Finns väl ett generellt problem på anonyma internetsidor att det alltid finns individer som tycker om att provocera och förstöra.