Jag föreslår alltid Shetland Sheepdog av sällskapsstandard som första egna hund. De är väldigt följsamma och lätta att ha och göra med, gillar både att busa och softa och är ganska mycket hund i lite mindre paket.
Jag är kanske lite bias, för jag har en nu och jag hade en som jag fick till "min" när jag var 11. Uppfostrade den själv, med vägledning.
Sheltien är trevlig och passar in på mycket av era krav, men ryker på pälsfällandet och skällandet.
Pudel var min spontana tanke, men även de små har rätt mycket HD-problem (höftledsdysplasi). Irish soft coated wheaten skulle jag personligen välja bort, de är rätt skarpa och ja... de jag har träffat har inte varit speciellt trevliga helt enkelt.
Dvärgschnauzern passar också in rätt bra, men av de jag har träffat (är själv väldigt involverad i brukshundklubben) har hälften ett ordentligt go i sig och andra halvan är envisa som åsnor och lyfter inte ett finger. Den andra halvan har varit sjukt svårmotiverade, och du vill inte ha en svårmotiverad hund om du vill satsa på träning. Plus att både schnauzerns och iscw mustascher/skägg är så äckliga - alltid lite bruna av svamp och fuktiga och man vet ju att de har dragit håret rakt över alla korvar de luktat på under dagen ;)
Så mitt svar är: pudel från en uppfödare som bara använder friröntgade, arbetande hundar i sin kennel. Eller sheltie om du kan tänka om angående fällningen (förvånansvärt lättskött päls i övrigt) och skällandet. Roligare träningskompis kan du inte få (utöver border collie då, men då kan du ju glömma max 1h aktivering om dagen). Dock tycker jag 1-1,5h om dagen låter lite för de allra flesta hundar. :/
Första - inga problem.
Andra - stooora problem. ;D Det ger dem bara ytterligare en anledning att skälla, vilket är det sista en sheltie behöver
Nja, det är en enormt stor skillnad på skällbenägenhet mellan raser. Jag skulle nog rent krasst säga att jag har en av landets mest välmeriterade shelties, men nog tusan skäller hen som en galning trots tusentals träningstimmar (som i mångt och mycket handlar om att inte skälla, eftersom det ger avdrag i nästan samtliga grenar).
Sheltien kommer upp som ett exempel på skälliga raser var du än tittar, och gör det av en anledning. ;) Vill man absolut inte riskera en hund som skäller mycket ska man välja en annan ras, även om det såklart finns individer som är tystlåtna även inom rasen.