Hur få bort hans sexlust?
Herregud! Jag blir så jävla provocerad av den här inställningen, som verkar orimligt vanlig, så jag kan inte låta bli att svara, trots att tråden ligger i sandlådan.
Min man har mycket större behov av sex än jag. Eller, jag skulle egentligen klara mig fint helt utan, men eftersom han inte skulle må bra helt utan sex så kämpar jag så mycket jag kan för att få igång min lust. Det tycker jag är min skyldighet, om jag vill att vårt äktenskap ska hålla, och av kärlek till min man, jag vill såklart att han ska må bra, även om jag absolut inte förmår mig till att ha sex så ofta som han egentligen skulle vilja. Kompromiss, kallas det. Det betyder för den sakens skull inte att jag gör något mot min vilja, det är bra sex när vi väl har det, men jag har som sagt inget behov.
Under en period hade jag ingen lust alls, och då pratade vi om hur det skulle vara med ett helt sexlöst liv. Jag tycker givetvis att det vore kanon, och han påstod att han visst skulle klara det. (Om alternativet skulle vara att inte leva ihop) Jag vet dock hur dåligt han skulle må av det, och jag älskar honom som sagt, så jag sa att om jag inte kan ge honom sex, så får han givetvis fixa det på annat håll, utan att jag kan bli sur för det. För mig är sex bara sex, och vi är fullständigt trygga med varandra, så varför ska det vara en så stor grej? Om jag absolut vill slippa sex, men det är livsviktigt för honom kan jag ju knappast hävda rätten till hans sexliv?!?!
Jag förstår bara inte... ok, jag fattar att vissa ser det som nåt alldeles heligt, så då är ju denna jämförelse väldigt okänslig, men säg såhär: min mans favoriträtt är pannkakor. Jag gillar inte pannkakor, pannkakor är helt oviktigt för mig. Min man föreslår att han kan åka till en kompis och äta pannkakor. Jag säger nej, för varför ska han äta pannkakor med nån annan? Han borde väl vilja äta pannkakor med mig, och ingen annan? Men jag tänker minsann inte äta pannkakor med min man, för pannkakor är äckligt. Och han får inte äta pannkakor utan mig. HALLÅ, liksom?!? Och då är ändå pannkakor jäkligt mycket lättare att avstå för resten av livet än vad sex är, för den som har behovet av sex...
Det är sorgligt hur många äktenskap som går i graven och hur många barn som tvingas bli skilsmässobarn bara pga att folk är så otroligt fyrkantiga. Det gemensamma livet kan vara fantastiskt på alla sätt, man har roligt ihop, trivs i sin bostad, livspusslet funkar, det finns kärlek, värme och respekt, men man väljer att riva allt det bara för att man inte är villig att kompromissa med sexet. EN liten detalj! För, som nån annan skrev, om man inte vill ha sex alls, så är ju sex ingenting viktigt, och då måste det ju rimligtvis vara ok att partnern bara ligger med nån annan.
Jag säger till min man ?ligg med nån annan om du vill, men du vet var du bor?,typ, och skulle han bli känslomässigt involverad med någon annan så må det vara hänt, då har vi i alla fall försökt rädda äktenskapet. Min man har valt att inte ligga med nån annan, att nöja sig med att ha sex två-fyra gånger i månaden, men han vet att han kan, men att han då ska berätta det för mig först.