Varför kan du inte acceptera att han har sex med andra om du själv ändå inte vill ha det? Då är det ju inget du själv förlorar eller försakar, tvärtom du slipper ha dåligt samvete för att du tvingar honom försaka en viktig del av livet och ni kommer båda att vara glada och nöjda för att ni får det ni vill ha - och slipper det ni inte vill.
Jag levde i ett sexlöst förhållande i 10 år, det var han som knappt hade någon lust efter första året då jag hann bli gravid. Jag blev deprimerad och accepterade till slut och förträngde min egen lust, vi hade det ju bra i övrigt och för barnets skull osv... det höll några år till men jag började ifrågasätta allt mer om det var den här framtiden jag ville ha, som levande död. Jag älskar ju sex och närhet med den du älskar. Till slut tog jag mig ur relationen och är idag gift med en man jag älskar och har fantastiskt sexliv med. Visst älskade jag mitt ex med men jag tackar Gud att jag inte stannade kvar och var olycklig i den där halva relationen där jag inte fick ett av de mest grundläggande mänskliga behoven tillfredsställt! Har aldrig ångrat att jag lämnade även om det förstås var ett stort steg då. Jag hade nog också kunnat fundera på kemisk kastrering just då, när jag var så deprimerad och desperat men den bästa lösningen är ju att dela livet med någon man är kompatibel med istället för att våldföra sig på sig själv.
Det gäller både dig och din man TS - för bådas skull borde ni nog fundera på separation istället för att fundera på sätt att kväva hans sexlust på. Han kommer aldrig att kunna vara helt lycklig med dig och om du älskar honom borde du låta honom gå. Eller åtminstone ligga med andra, med din tillåtelse.