Styvmorsan vill att jag flyttar men vart ska jag flytta?

Alltså jag undrar verkligen varför så många kallar TS för bortskämd och curlad.
Hon är 19 år då har man ju nyligen gått ut gymnasiet, hur många har hunnit hitta en bostad då om man inte bor på en liten ort där det finns lediga bostäder.
TS är ju inte lat, hon pluggar på Stockholms universitet, jobbar på helger, städar på den våningen hon är på, tvättar sina egna kläder och köper och lagar sin egen mat. Det är väl inte att vara bortskämd och curlad?

Vi bor också utanför Stockholm och det är ju helt omöjligt om man inte har kontakter att ordna en bostad när man bara är 19 år.
Det tar ett par år innan man kan få en studentbostad i Stockholm annars är ju det bra, svårt numer med andrahandslägenheter om man inte känner någon som vill hyra ut, annars dom få som finns är svindyra.
Köpa går ju bort om man inte har rika föräldrar som kan hjälpa till och även stå med lån.
300 000 är knappt handpenning på en lägenhet och man ska ju även sen klara av att betala lån, månadsavgift mm på en liten lägenhet som kostar minst ett par miljoner trots långt utanför stan.

Vi har barn som går på gymnasiet och även kvar i grundskolan, alla vi känner, vänner, släkt, barnens kompisar som har äldre syskon låter självklart sina barn bo hemma tills dom har hittat en bostad, ingen slänger ut ungdomarna när dom går ut gymnasiet och är 19 år.

Om ungdomen till på köpet pluggar på universitet, högskola eller liknande låter som gott som alla ungdomarna bo hemma så att man inte behöver ta för stora lån. 
Om man jobbar kanske man kan ha råd att flytta om man hittar en andrahandslägenhet eller liknande men man låter ungdomen få tid på sig.
Det är ju skillnad om man fortfarande bor hemma vid 25 årsålder och inte letat efter något men är man 19 år är det ju inte konstigt att man fortfarande bor hemma.

Men självklart om man jobbar ska man betala för sig hemma.
Alla både om man pluggar, jobbar, söker jobb mm ska man hjälpa till hemma.

Om man bor väldigt trångt och inte andra barn har eget rum kan man ju också förstå att man önskar att det barnet som gått ut gymnasiet flyttar men har man plats är det ju inte konstigt att en 19 åring som nyligen gått ut gymnasiet bor hemma.

Alla våra vänner och släktingar försöker hjälpa sina barn så mycket det går.

Att ts har eget plan är ju tom bättre då hon inte då stör familjen och sköter sig själv, det är ju som inte knappt bor hemma då.

Hon är väl inte mer bortskämd bara för att hon har större utrymme?
Hade det varit bättre för familjen om det bara hade varit ett litet rum?

Det är hennes barndomshem där hon bott, varför är hon mer bortskämd för att pappan har ett stort hus än om han hade haft en lägenhet där hon hade ett rum?
Storleken på bostaden är det ju hennes pappa och kanske mamma tidigare som bestämt. Det är ju inget ts styr över.
Borde ju vara bättre då att hon håller sig på sitt plan.

Jag vet ingen som ber en 19 åring som studerar och jobbar att flytta innan den har fått en studentbostad, lyckats hitta en andrahandslägenhet eller annat.
Däremot kan man ju om man bor trångt eller annat se till att ungdomen letar bostad.

Men det är väldigt svårt att hitta en bostad för en 19 åring i Stockholm.
Det är ju också svårt att flytta alltför långt bort ifrån skolan man måste ju kunna pendla, bara byta skola till annan stad går ju ofta heller inte på en gång.

Nu vet man inte varför styvmamman vill att ts ska flytta, ts sköter ju städ, tvätt och matlagning och håller sig oftast för sig själv.

Ts borde ändå prata med sin pappa och ta reda på varför styvmamman vill att hon ska flytta trots att hon sköter sig själv och pluggar och jobbar så det är ju inte för att ts bara går och drar och inte sköter städ, tvätt och mat.
Trots att hon bara är 19 år och inte haft lång tid på sig att leta och hitta en egen bostad.

Som sagt ingen jag känner har sparkat ut sitt barn när dom nyligen gått ut gymnasiet och aldrig att vi skulle sparka ut något av våra barn innan dom hittat något.
Pluggar dom får dom bo hemma tills dom får en student bostad eller annan bostad. Men förstår dom som bor trångt att det kanske inte går.
Alla vi känner försöker hjälpa sina barn att inte behöva ha för stor lån och kan man då bo hemma till man hittar något bra gör alla det för sina barn.

Men ingen skulle förstås bara låta sin ungdom bara gå hemma och dra, det gäller att plugga, jobba eller söka jobb och jobbar man betalar man självklart för sig.
Och alla hjälper till hemma.

Ts är 19 år, studerar på universitetet, jobbar på helger, städar själv det planet hon är på, tvättar sina egna kläder, handlar och lagar sin egen mat och betalar för sig den summan som dom kommit överens om.
Menar du verkligen att hon är bortskämd och curlad?
Hon gör nog mer än många andra 19 åringar.

Det är väl jättebra att hon nästan bor för sig själv och inte stör styvmamman vilket hon troligtvis mer hade gjort om dom bott i en lägenhet.

Du skrev tidigare egna barn andras ungar, men ts är inte vilken unge som helst hon är en del av familjen som nyligen gått ut gymnasiet och bor i sitt barndomshem.
Hon är inte lat och bara går och drar utan hon både pluggar och jobbar och betalar för sig och sköter sig själv. Hon ligger inte någon till last.
Styvmamman behöver inte tvätta, städa eller laga mat till henne.
Tror faktiskt inte alls hennes pappa tycker att hon är ett irritationsmoment som uppehåller ovanvåningen utan en dotter som pluggar, jobbar, betalar och sköter sitt. Tycker faktiskt att hon låter ganska duktig.
De flesta föräldrar försöker hjälpa sin barn om det går och låter dom bo hemma ett tag när dom nyligen gått ut gymnasiet och studerar vidare, många låter sina barn slippa betala hemma om dom pluggar men får förstås betala om dom jobbar.
Ts betalar hemma av sitt helg jobb.

Skulle du skicka ut dina egna barn så fort dom gick ut gymnasiet trots att dom pluggar, jobbar och betalar hemma men inte hittar ett boende på en gång?

Men tycker du verkligen att en 19 åring som nyligen gått ut gymnasiet, pluggar på universitetet, jobbar på helger, betalar för sig hemma, städar sitt rum, badrum, hall på den våningen hon disponerar, tvättar sina kläder, handlar och lagar mat, 
är lat och bortskämd?
Låter inte hon som en 19 åring som vill någon med sitt liv och inte bara går och drar och låter föräldrarna passa upp henne?

Hur  lätt är det att hitta en bostad i Stockholm när man nyligen gått gymnasiet och pluggar?

Jag tycker att hon gör ganska mycket, ligger ingen till last.
Hon bor i sitt barndomshem och som pappan har godkänt och betalar det dom kommit överens om.

Hur vet du om det inte är styvmamman som är den gnälliga i detta fall.
Även om din sambo hade odrägliga barn som du skriver är ju inte alla det.
Det som gällde din familj gäller ju inte alla andra.
Det finns odrägliga bonusbarn men det finns ju också gnälliga och sura styv/bonusmammor.
Styvmammor är väl precis som alla andra, en del bra en del dåliga precis som styvbarn.

Vad kräver du själv av dina barn? gör dina barn samma sysslor som du och din sambo? hur mycket måste dom hjälpa till hemma?
Kräver du samma av dina barn som du gjorde av din mans sambo?

Fast vad hemskt om man som 18 eller 19 åring strax efter man gått ut gymnasiet ska behöva känna man är en belastning och i vägen i sitt barndomshem där man vuxit upp och det av föräldrar.
Tror inte att ts pappa känner så faktiskt.

Vår dotter fyllde precis 16 år nu i höst och började i höstas i gymnasiet, vi har också yngre barn.
Aldrig att vår dotter som kommer att vara 18 år när hon går ut gymnasiet om knappt 3 år ska behöva känna att hon över en natt när hon slutar skolan blir en belastning och i vägen.
Vår dotter ska känna att vi stöttar henne och hjälper henne, pluggar hon vidare på en gång får hon bo hemma om hon vill och spara pengar istället för att ta lån, säkert skulle hon efter ett två år vilja flytta, kanske till studentlägenhet eller annat.
Som vi känner henne kommer hon att vilja flytta när hon kan men aldrig att hon eller våra andra barn ska behöva känna att dom när dom slutar gymnasiet är i vägen eller en belastning.

Känner heller ingen av våra vänner eller släktingar som resonerat så utan tvärt om, pluggar man vidare gör man allt för att hjälpa sin barn ekonomiskt så gott man kan beroende på ekonomi.

Nu är vi gifta och bor med våra gemensamma barn så jag har inga bonusbarn och jag bodde hela min uppväxt med bägge mina föräldrar men mina föräldrar hade bägge varit gifta och skilda innan dom träffade varandra och bägge hade barn sen innan så jag har 3 halvsyskon som jag är uppväxt med.
Mina föräldrar har alltid behandlat alla barn på samma sätt och alla har varit lika mycket barn hemma, man har inte gjort skillnad på barn (fast det är klart att jag förstår att mina mamma älskade sina barn mer och min pappa sitt barn mer)
alla har fått vara hur mycket dom velat hemma, bo kvar när man pluggade osv.
Jag är glad att vi alla har behandlats lika, jag hade varit fruktansvärt besviken på min mamma eller pappa om dom behandlat mina syskon på olika sätt.
Samma regler gällde alla barn, alla barn skulle känna att det var deras hem på samma villkor. 

Självklart vill ingen ha 25-30 åringar hemma boende men att en 19 åring ska känna att hon är en belastning är tragiskt.
Jag blir ledsen när jag hör det.