Jag känner mig mindre omtyckt pga att jag har hund

Prova att vara ute på en tvåtimmars promenad med hunden innan ni ska iväg på kalas eller vad det nu är för något.
Då har hunden hunnit bli trött och varvar antagligen ner snabbare när ni kommer fram dit ni ska.

Jag förstår att det är jobbigt när föräldrar och syskon inte verkar gilla ens husdjur men har du riktigt ställt dem mot väggen och frågat vad det är de inte gillar? Då kan du ju i alla fall få ett svar om det är att hunden är vild eller om det handlar om att de inte vill ha en hund hemma hos sig eller annat.

Sedan tycker jag att som hundägare att man har en skyldighet att träna lydnad så pass mycket att det fungerar i vardagen.

Har också en i familjen som har en hund och hon kan inte låta hunden vara fri för hon har inte tränat sin hund. Sedan är det en sådan ras att gör man inte det så blir det väldigt jobbigt i sociala sammanhang. Det är bara fakta och inget som är något emot henne eller hennes hund.

Jag förstår helt din familj. Mina föräldrar har alltid haft hund, och för varje hund har den blivit större och mer ouppfostrad. Senaste hunden är runt 5 år nu. Det är en jätterar vovve MEN den rusar omkring som en galning, vill hälsa, leka, har massor av energi. I familjen finns en 7-åring som är rädd för hunden, kastar sig upp i en vuxens famn och inte vill gå på golvet hemma hos dem, för risken att hunden plötsligt kommer springande. Hon vill helst inte sova där, för hon vill inte gå ut ur sovrummet för att gå på toa eller liknande om hunden då kommer rusande för att säga god morgon.

Hunden har aldrig bitit eller liknande, den är bara stor och glad. Bara den står intill kan den liksom gosa sig så nära att den puttar omkull en person i liknande viktklass (och herregud, ibland flyttar den till och med på mig!). Den hoppar sällan, men sätter sig intill och lägger upp tassar i knä och liknande, vilket gör ont om det är på bar hud pga vassa (torra?) trampdynor. 

Mina föräldrar har accepterat (gett upp?), hunden är lite tokig och närstående uppskattar inte det. De ser till att ta långa promenader innan gästerna kommer och när vi kommer dit sitter hunden fastsatt ute eller inne. Efter ett par timmar kan den släppas men vara i koppel eller fasthållen av mamma eller pappa, kanske en kvart eller så medan folk får hälsa på den. Sedan släpps den ibland lös, men även då är den ganska uppspeedad. När vi var flera familjer där satt den i bur i bilen hela tiden. 

Hemma hos mig får den inte vara, efter att den släpptes in hos en närstående och tog ett varv runt i huset och rev upp märken i golvet. Jag har gärna mina föräldrar på besök, men vill inte ha hunden med och det respekterar dem.

Skulle jag hem på exempelvis fika hos ett syskon och mina föräldrar är med blir jag tacksam om jag ser att hunden inte är med, men det är upp till syskon och föräldrar. Ibland är den med men får då sitta i bilen och om någon annan än mamma och pappa vill umgås med den får den gärna ta med hunden på promenad eller liknande.

Så... jag förstår din familj. Jag tycker att du borde anmäla dig genast till en hundkurs. Om du inte kan lära hunden att den ska stanna vid din sida tills du ger den tillåtelse att hälsa är det ditt ansvar att ha den kopplad eller lämna den hemma. Ingen av de andra har valt att ha en stor ouppfostrad hund i sin närhet. 

Och då vill jag tillägga att jag verkligen gillar djur, skulle gärna skaffat en hund om det fungerar med mitt arbete och 

Till skillnad från flera andra i tråden tycker jag om hundar med lite personlighet kvar. Som inte bara tränats till precis som man vill ha dem och lyder till 100%. (så länge de är snälla och inte hoppar såklart). Därför jag föredrar katter för det mesta också, kanske. 

Men förstår också att alla inte tycker som jag. Tycker din familj är onödigt elaka men du kan inte tvinga dem att gilla din hund. Du får nog välja att antingen dissa din familj, träna din hund, eller skita i vad de säger. Rekommenderar inte att dissa din familj för det kommer du nog ångra i längden.

Det har med säkerhet att göra och ägaransvar. Både hundens säkerhet och omgivningens. Misstänker att de flesta hundägare inte skulle bli överlyckliga om hunden inte löd och rusade rakt ut på vägen och blir överkörd. Eller om den busiga stora hunden i sin glädjeyra välter ett litet barn som behöver sys.

Eller den yviga svansen välter ner en fin prydnadssak, eller hunden kniper maten för en gäst.

Lydiga hundar kan vara busiga och lekfulla. Vid rätt tillfälle.

Ah, jag bara avskyr folk som sitter ihop med sin hund! Jag är hundrädd och så är även mina barn. Jag vill inte ha en hund nära mig och verkligen inte i mitt hem. Hundar stinker, har äckliga tassar och det ena med det andra. Vi har fem marsvin, men inte tar vi med dem överallt. Inte trycker vi upp dem i ansiktet på folk. Inte kör vi med "han vill bara hälsa". Kommer folk hit stänger vi in marsvinen, vill gästerna sedan titta eller hälsa så gör vi det. På gästernas villkor. 

Hej TS,

Jag har bara ögat igenom tråden och till att börja med så är detta familjeliv, man blir alltid dömd och får ej förståelse.

Med det sagt, jag är absolut ingen hundmänniska, jag avskyr inte hundar men vill inte ha dom i min närhet, nu verkar din hund även vara ganska ouppfostrad och din lilla ögonsten, man behöver faktiskt inte ha med hunden överallt, speciellt inte när man vet att det inte uppskattas, ha hunden hemma istället för att släpa med den till folk som uttryckligen inte vill ha den där. Det är den värsta sortens hundägare, som tar för givet att den är välkommen när den egentligen inte är det

Så du tycker att en väluppfostrad hund saknar personlighet??

TS

Inte orkat läsa igenom alla kommentarer men har några tips. Dels så ha inte hunden med mitt i smeten, en hund som är intensiv och social lägger lätt på sig och blir värre om den får hålla på och hälsa/vara i närheten.

Det bästa är att lära in att den inte kommer få hälsa även om andra människor är med. Då minskar intensiteten i intresset.

Det handlar inte om uppfostran utan om vad hunden har för egenskaper och för drive.

Sen får man lära sig att inte ta det personligt vad andra tycker om ens hund, respektera att man har dom är en sak men tvång att tycka om dom en annan.

Själv tycker jag inte om barn och är rätt restriktiv med hur andra får ta med barn hem till mig. I de fall dom får så har jag också krav på hur de ska hanteras och får bete sig.

Samma sak för mig med mina hundar när jag besöker andra.

Förmodligen en sån där hund som antingen hoppar upp när den ska hälsa eller håller på och nafsar/biter när man försöker mota bort den eller klappa den. 

Är det mest ensamma tjejer som har en hund?