Våld i nära relation

Var tredje vecka dör en kvinna i Sverige pga våld från en man de är i relation med. Fruktansvärt...

Jag undrar detsamma, varför gör män såhär? 

Helt klart slår det slint i skallen på många män när de är i en relation. Frågan är varför?

Var på en föredragning på Rättsmedicin. Tre saker de sa var överrepresenterade när de gällde våld i nära relationer, alkoholism, drogberoende och psykisk sjukdom.

Ja det är så fruktansvärt. Tror det är många faktorer som spelar in, som man redan har påpekat så alkohol, droger, psykiska problem, utanförskap, allehanda problem i uppväxten. Beklämmande nog så verkar det inte minska heller. 

Jag tror vi måste uppvärdera pojkar mer, bry oss om dom mer idag från tidig ålder. Idag lämnar man pojkar åt sitt öde på  nåt sätt och tycker de mest är jobbiga. In med mer vuxna i skolan tex är en bra början. 

Uppfostran ?Narcissist ?Vissa våldsamma män är inte våldsamma mot barnen och därmed leker fina pappor i mångas ögon.Och vi har inte någon aning om detta vilka det är.

Nu har jag inte sett programmet, men jag minns rapporten "Slagen Dam" som fick stor uppmärksamhet i SVT för ett antal år sedan. Där hade man blåst upp siffrorna genom att definiera "våld" som även de mest triviala saker, vilken definition man har använt här framgår inte. Dessutom är ju inte förhållandet en man - en kvinna utan en och samma våldsamme man kan ju ha trakasserat många kvinnor.

Med det sagt finns det förstås fortfarande på tok för många män som kan bli våldsamma. Varför har jag ingen aning om, jag känner inte en enda vad jag vet. När jag var liten var det en hederssak att man slår inte den som är svagare än man själv, vilket inte bara inkluderade yngre barn utan även flickor och så småningom kvinnor.

Jag tror på ett sätt att våld normaliserats i samhället i stort och att man måste se över uppfostran av båda könen men fokusera på att utveckla pojkars empati. För flickor kanske det handlar mer om att gå i tid, att uppmärksamma farliga beteenden, att stå upp för sig själv på det sättet.

Det här är ju en mångfasetterad fråga där ett enda svar inte täcker upp hela lösningen utan jag tror det krävs åtgärder från många olika angreppsvinklar. Från samhällets håll kan man t ex tänka sig övergripande insatser, som fritidsgårdar så ungdomar har någonstans att vara, att man startar riktade ungdomsverksamheter osv.

Det handlar alltså om att förebygga längs hela uppväxten och att skapa en meningsfull tillvaro där ungdomar känner tillhörighet.

Finns en stor grad av ärftlighet också. Om man som barn sett att föräldrarna försökt lösa konflikter med våld är det lätt att man hamnar i samma situation själv.

Man har lärt sig att våld är något som ingår ett förhållande då och då.

När jag såg programmet tyckte jag spontant att det verkar som om många inte kan hantera konflikter. De vet inte hur de ska göra på ett vettigt sätt. Där måste ju föräldrarna har en viktig roll. Samtidigt känner jag familjer där det skiljer sig väldigt mycket mellan syskon. Skolan kan väl också göra en del hel del. 

Samtidigt.... jag kan säga av egen erfarenhet  - mina föräldrar var inte bra på att lösa konflikter. Inte att de tog till våld (i alla fall inte mot varandra), men det sopades under mattan, eller man undvek alla konflikter, men hade inte en aning hur man skulle kunna lösa dem.

Så, i min första relation var det inte så lyckat med det heller. Men man lär sig. Många lär sig som unga vuxna. Man märker att det inte är bra som man gjort, man kanske läser på. Eller man har fått lite regler och idéer av lärare i skolan. Jag hade en lärare i gymnasiet som gick igenom med oss en gång hur man ska kommunicera på ett vettigt sätt. Och det var en bra mall för mig. Det handlade om sånt som "jag-budskap" istället för du-budskap, och att aldrig säga "du gör alltid/aldrig....."