14 månader vaknar flera gånger varje natt

Ledsen för alla stavfel. Timme=tumme.

Kan tillägga att jag inte tror hon är hungrig. Hon äter ofta mycket till middag vid 18.30, sen kvällsgröt vid 19.30-20. Och på morgonen har hon inte bråttom med frukost utan leker gärna en stund själv först.

Låt pappan ta nattuppvaken även om hon blir panikledsen.

Vi hade liknande och tog en fajt där sonen inte fick som han ville några nätter. Slutade då med att vakna som tidigare och sov sen bättre.

Vi slutade strax därefter att gå in till sonen när han grät utan han fick gå in till oss om han ville. Han kommer någon gång i månaden när han vaknar på natten, annars kommer han på morgonen. Slutade gråta när han vaknade då också.

Eftersom hon slutar att vakna varje kvart efter att du går och lägger dig brevid henne så låter det som om hon skulle sova bättre om hon fick sova i er säng.

Jag har verkligen inte erfarenhet av att ha ett barn som sover väldigt dåligt. Men båda våra barn, snart 4 och snart 2 år somnar i sina egna sängar med en förälder. Sen sover de ibland hela natten men oftast vaknar dem någon gång per natt. Jag hade dött av att söva om och sne gå och lägga mig igen. Så när äldsta dottern vaknar lägger sig en av oss i hennes säng (en 120 säng) och om lilla vaknar får hon sova bredvid den andra föräldern i vår säng. Detta för vår egen skull för att få sova så mycket som möjligt.

Hej Selmans :)

Jag har en tretton, snart fjortonmånaders kille här hemma. Han är mitt fjärde barn. Våra nätter ser ut precis som era nätter skulle jag säga, och baserat på hur våra andra tre barn sov när de var nyss fyllda ett år så skulle jag säga att jag tycker att era nätter låter helt normala.

Här somnar sonen runt 20.30. Sen vaknar han och skriker till eller bökar runt efter nappen och liknande ungefär en gång varannan timme hela natten. Ibland oftare, ibland mindre ofta. Men jag skulle säga att sammanhängande blir det absolut inte mer än två timmars sömn i stöten för oss här. Så har det varit med alla våra barn runt den åldern, och de flesta av våra vänner har det likadant.

Jag tror inte alls att det är så vanligt att ett så litet barn sover helnätter i egen säng i eget rum.

Om jag var du hade jag samsovit för att slippa springa in till dottern. Min son sover i spjälsäng med tre väggar som står mot vår säng och när han vaknar på natten kan han själv krypa över till oss eller lyftas över. Eller så kan jag bara lägga handen på honom i spjälsängen. Han ammar en eller två gånger per natt fortfarande mest för att det är bekvämast för oss så.

Hur som helst, jag förstår att du är trött, det är jag med, men jag tror ändå att det du beskriver är väldigt vanligt och inte alls något konstigt. Det är så många ettåringar sover. Mitt bästa tips är att strunta i eget rum och egen säng. Som Drottningen1970 skriver ovanför så kommer det troligtvis bli mycket bättre att låta henne sova i er säng helt istället. Eller i en säng bredvid er.

Om du tänker efter så är det egentligen en väldigt konstig tanke att ett litet litet barn ska sova ensam i ett mörkt rum skild från sina föräldrar. Vi föräldrar sover ju i princip alltid tillsammans. Människor är flockdjur och bebisar och barn är programmerade att vilja vara med andra människor för att öka sin chans till överlevnad (om man ser till hur vi levde för länge länge sen). Det är helt onaturligt för människor att sova ensamma. Så att din dotter sover lugnare med dig jämte sig är precis som det ska vara. Hoppas ni hittar en väg som funkar för er och glöm alla regler om hur det SKA vara och hur alla andra verkar ha det. Gör det som ger er mest sömn.

Vår dotter har alltid vaknat på nätterna fram till att hon blev 5-6 år gammal. Redan på BB förstod vi att om vi vill sova nåt alls på natten så måste hon sova hos oss - det var bara då som hon kände sig trygg och kunde somna rätt så fort. Fram till 1 år sov hon hos oss helt. Sen började hon sova i sin spjällsäng som stod bredvid min sängkant, så hon kunde hålla min hand när hon behövde somna. Vid ca 1,5 (minns inte xakt) så tog jag bort handen - dvs så lite vilkor för henne som möjligt för att somna. Hon var arg första två dagar men sen själv insett att hon behöver inte min hand för att somna.
När hon var 2,5 har vi flyttat och dottern fick ett eget rum - då sövde vi henne där, sen vaknade hon nån gång på natten och kom över till oss - där fortsatt vi att sova vidare. Det var inte förr ho nvar 4 som hon började sova helt själv i sin säng och sitt rum, så det kan ta tid - olika barn behöver olika sätt och olika lång tid.

Har också en 14-månaders och hade också tänkt starta sån här tråd idag. Det är likadant här. Barnet vaknar precis hela tiden och har alltid gjort. Inget hjälper. Hade också hoppats och tänkt att det skulle ändras när barnet blev äldre men nej. Har inte blivit det minsta bättre. Jag samsover med barnet för att slippa springa upp hela tiden men det börjar ändå bli väldigt frustrerande. Ibland får jag själv väldigt svårt att somna om efter uppvak. Vet inte vad man ska göra. Alla andra i min närhet har barn som sovit sig igenom nätterna från start eller vaknat max 2 gånger per natt de första månaderna och sen sovit genom nätterna...

Nu har jag inte läst alla svar, så ursäkta om jag upprepar något eller så. Jag har också en 14-månaders som sovit dåligt hela tiden, och det var en kamp få ordning på det. Trodde också att det skulle bli bra när vi tog bort nattamningen men nej. Det som funkade var att pappan helt tog över nattningen och att hon får sova och somna i sin spjälsäng (i vårt sovrum).

Jag tycker det låter solklart att din dotter vaknar för att ni/du alltid ligger bredvid henne när hon somnar. Även vid uppvaken. Då vill hon att ni ska vara där hela tiden. Antingen börjar ni samsova eller så tror jag på att lära henne somna själv (i spjälsäng).