Anonym (Baby#2)

Tue 8 Dec 2020 07:46

461 svar

BF juni 2021

Emmuu89 skrev 2020-12-08 02:13:38 följande:

En fråga till er som har barn sedan tidigare.....

Det här är min andra graviditet och jag upplever att den verkligen är tvärtemot min första! Första graviditeten mådde jag som en drottning fram tills förlossningen. Inga illamående, ingen direkt trötthet osv men den här gången är jag helt jäkla färdig, blir förkyld av minsta lilla, mår illa typ konstant, får i mig små mängder mat. Inte så att jag spyr men kroppen säger liksom Nej.. kissnödig heeeela tiden typ!

Är rätt tungt allmänt och blir inte bättre med en sjövild 4 åring ????

Känner verkligen att jag måste varit väldigt lyckligt lottad första graviditeten!

Enda som är samma under graviditeterna är att vikten rasar! Det har nog dock med min pco att göra då min kropp verkar må som bäst när jag är gravid.

Men har ni berättat än för era andra barn och hur har ni gjort?! Försöker hitta ett bra sätt att berätta för vår son men det känns liksom inte rätt... Vi har pratat mycket om bäbisar, om när han var bäbis och låg i min mage och hur han skulle tycka om ett syskon osv men att säga att det är en bäbis i magen känns svårt.....är så orolig för om något skulle gå fel...Hur förklarar man det liksom?! ????

Nu mådde jag kanske inte direkt som en drottning under min första graviditet, men jag mår också sämre under denna. Det sägs ju att ingen graviditet är den andra lik, det är helt normalt att det är så väldigt olika mellan dina graviditeter :) med min första mådde jag illa och kräktes en gång, men kunde jobba och ha ett relativt normalt liv. Denna andra graviditet har gett mig ett illamående där jag kräks, är sängliggande och sjukskriven.

Min äldsta är 2 år, så hon förstår ju inte lika mycket som din fyraåring. Vi har sagt att det är en bebis i mammas mage, men hon förstår ju inte riktigt vad det innebär. Med en fyraåring skulle jag kanske vänta lite till, tills man kan börja se en mage alternativt tills man har varit på ett ultraljud. Då kan man ju visa en bild också. Om det går snett senare så är man ärlig, men på deras nivå, att bebisen inte finns där längre. Den kunde inte stanna. Vilken vecka är du i nu? Efter v 12+0 skulle jag nog ändå känna mig tillräckligt lugn för att berätta om jag ville. Även om det fortfarande kan gå snett, så är sannolikheten inte så stor.

Jag har också varit väldigt orolig över att det ska gå snett, speciellt då jag under hela graviditeten har blött en del. Men allt ser bra ut, så det är bara att hålla tummarna och fortsätta vänta barn (inte missfall). Lättare sagt än gjort...

Anonym (Baby#2)

Sat 12 Dec 2020 08:07

#337

EmiliaSol skrev 2020-12-12 00:48:46 följande:

Gjorde kub idag, på ultraljudet såg allt bra ut sa barnmorskan. Fick sannolikhet 1:20000 på de allvarligare kromosomavvikelserna. För downs fick vi sannolikheten 1:7000 vilket också var lågt sa bm. Blir dock undrans så här i efterhand då man hör om folk som är äldre än mig (30+) fått sannolikhet 1:13000-1:20000. Jag är bara 26 och vad hon sa såg allt bra på ultraljudet. Så nu är jag orolig att något var ganska gravt avvikande på blodprover eller att det fanns avvikande ultraljudsfynd som hon inte berättade om i och med att min sannolikhet drogs upp. Vet som sagt att det bara är en sannolikhet och att vem som helst kan vara den här 1 av 20000. Men blir ändå undrans vad det kan ha varit i detta fall som drog upp sannolikheten. Vågade inte fråga så mycket där och då för när jag började försöka avbröt hon bara och sa att det fortfarande var låg sannolikhet.

Jag förstår dina tankar, men jag tror inte du behöver vara orolig. 1:7000 innebär 0,014% risk att det skulle vara downs, det vill säga 99,986% sannolikhet att allt är helt normalt. Ring din barnmorska och be om att få prata om resultatet, att du behöver få det förklarat för att lugna dig. :) om du ändå är orolig kanske du kan betala för att göra nipt?

Anonym (Baby#2)

Thu 17 Dec 2020 07:11

#356

Chajsa skrev 2020-12-16 21:35:00 följande:

Tack! Det är så mycket känslor att jag knappt kan vara glad och känner mig helt under isen men hoppas verkligen det vänder. Tror jag sörjer lite att det inte blev som jag tänkt mig och är rädd inför riskerna med detta. Men vad kul om du vill försöka tyda! Har inte jättemånga bilder men kolla om denna funkar!

Grattis till tvillingarna! Så roligt att de kommer ha varandra genom hela livet :)

Jag är helt klart bara en amatör. Har gillat att kolla i nub-trådar, men har aldrig svarat. Men jag gissar gärna ändå på din bild :D jag tycker att nuben ser ut som en pojke.

Anonym (Baby#2)

Thu 17 Dec 2020 07:26

#357

Jag är nu i v 15 (14+2) och mår inte bättre ännu. Fortsatt illamående och yrsel, och jag känner mig såå utmattad! Sjukskriven på heltid, tar lergigan comp (mådde konstigt av primperan) och ligger mestadels till sängs. Jag har även spänningshuvudvärk på kvällarna, antar att jag spänner mig över dagen då jag mår dåligt. Har haft störtblödningar som varit ganska skrämmande, men nu har jag endast bruna flytningar kvar. Har varit inne akut och gjort vul, allt har sett bra ut då. Vi vet inte vart mina blödningar har kommit ifrån. Läskigt, men skönt att allt ser bra ut än så länge.

För mig är denna graviditet helt klart riktigt tuff, mycket tuffare än jag förväntade mig. Och tuffare än min förra graviditet, som var helt ok (lite illamående i början och senare lite foglossning).

Hur går det för er andra? Jag hoppas att ni börjar må bättre iaf! Med första graviditeten mådde jag enligt mina anteckningar "förträffligt bra" i v 15, vilket jag förstått är det vanligaste.

Anonym (Baby#2)

Wed 30 Dec 2020 07:06

#368

Therese356 skrev 2020-12-29 18:28:28 följande:

Tänkte bara höra hur det går för alla ? Har ni gjort rutin ultraljud ännu? Jag är fortfarande väldigt trött om dagarna och har svårt att orka långa arbetsdagar. Fy. Illamående fortfarande. Tänker jag.borde vara i vecka 16 nu kanske. Ultraljud om ca 2 veckor. Vill få det gjort och se att allt är ok. Och att bebis lever.

Jag mår fortsatt dåligt och är sjukskriven. Det börjar dock vända, och jag kan umgås med min man och vår dotter några stunder under dagen nu iaf. Själva illamåendet är lite bättre och jag kräks inte lika ofta, men jag är så yr, trött, har huvudvärk konstant. Även om det är tufft så går det åt rätt håll!

Jag har RUL om lite drygt 3 veckor, är i v 17 (16+1) idag. Väntan på att se att allt är ok är jobbig, men känner buffar ibland (inte varje dag) så det borde nog vara ok.

Nu använder jag gravidkläder och magen börjar synas rejält. Jag har inte berättat på jobbet, mer än för chefen, och eftersom vi alla jobbar hemifrån + julledigheter så är det nog ingen som misstänker något ännu. Skulle jag ut och träffa någon kollega skulle det dock nu vara uppenbart att jag är gravid. Efter ul tänkte jag berätta så det är officiellt. Familj och närmaste vänner vet nu :)

Har alla berättat för sina nära och kära nu? Vet att det var några som skulle berätta till julafton <3

Anonym (Baby#2)

Thu 31 Dec 2020 07:44

#372

Therese356 skrev 2020-12-30 23:18:57 följande:

Tråkigt att höra att du fortfarande har det så tufft. Jag som tycker jag har det jobbigt med illamåendet och den sjuka tröttheten.. känns inte jätte Kul att behöva lägga sig och sova så fort man lagt sonen på dagen när man kunde haft egentid eller fått andra saker gjorda.. men galet vad skönt det är att lägga sig mitt på dagen också! Haha!

Vi har faktiskt valt att inte berätta något ännu vi berättade sent vid förra graviditeten också men tänkte inte vänta sååå länge som förra. Är ändå lite nervöst att berätta och hur man ska berätta det? Hur gjorde du?

Vi ska iallafall göra ultraljudet först och sen får vi se hur vi känner. Man vill ju se att det lever och mår bra. Och då kan vi hålla ut i ca 2 veckor till enligt mig tills dess.

På jobbet borde det märkas att arbetskläderna är mer tighta än i somras men annars har vi kunnat dölja detta bra tack vare Corona när man inte umgås som förr...

Ja, det är hemskt jobbigt att fortfarande må dåligt när man hoppades på att allt skulle bli bättre någon gång efter v 12, haha! Det är min man som tar allt med vår tvååring, alla nattningar och tidiga morgnar, så jag får all möjlighet till att ligga kvar i sängen så länge jag behöver. :) han är en klippa, tar allt med hus, hem, barn och hund just nu. förhoppningsvis kan jag snart börja vara med mer, om jag mår bättre snart :) nu kan jag ju faktiskt vara ur sängen en del av dagen och umgås/leka med dottern lite!

Jag fick berätta ganska tidigt för vissa i familjen då jag varit så dålig. Vi har använt en liten låda där vi har haft en body, en söt vagnleksak och en liten napp. Gett en present/julklapp och så har de själv fått koppla när de öppnar lådan. Hade dottern varit lite äldre hade hon fått berätta att hon ska bli storasyster, men som just fyllda 2 förstår hon inte helt vad det innebär än och kan inte riktigt berätta. Även om hon gärna pratar om bebisen, att hon ska krama den och att den ska sova i bebissängen. :) när vi skulle berätta om att vi väntade dottern gav vi svärmor en rebus, hon älskar sådana klurigheter :)

Vi väntar också till ultraljudet för att det ska bli officiellt i släkten, bland alla vänner och arbetskamrater. Tre veckor kvar bara :) just nu är det närmaste familjen och närmsta vännerna som vet. Vi resonerar som så att vi berättar för de som vi ändå vill ha stöd från ifall något skulle gå snett. Vilket landade i att familj och vänner fick reda på det tidigare än vad vi ursprungligen tänkt oss. :) hur vill ni berätta? Har ni några idéer?

Anonym (Baby#2)

Fri 1 Jan 2021 12:14

#374

MarinaT skrev 2021-01-01 11:07:43 följande:

Då är vi ungefär lika långt gångna. Jag har rul 26/1.

Väntar på ett läkarbesök innan. Ska till bm på måndag får se vad hon säger. Jag hade ett sent mf i v18 i graviditeten innan denna, de fick aldrig veta varför det hände därför får jag läkarbesök mellan ultraljuden. Oron är högt som ett hus just nu.

Gott nytt år förresten

Jag förstår din oro! Skönt att du får extra läkarbesök, har du även fått extra ultraljud? :)

Gått nytt! 2021 blir året då vi får våra små hjärtan i famnen <3

Anonym (Baby#2)

Tue 12 Jan 2021 07:42

#380

Hej! Hur går det för er alla? Någon som hunnit med RUL ännu, eller har planerat under de närmsta veckorna? :)

jag har nästa vecka! Är såå nervös. Fick en störtblödning i v 13 och efter det är jag som ett asplöv. Även om jag åkte in och fick VUL, fick se ett hjärta som slog och att allt såg bra ut, känner jag mig så stressad efter detta. Och då allt illamående på det, är fortfarande sjukskriven och sängliggande en stor del av dagen. Har fortsatta bruna flytningar då och då, men det är ju bara gammalt blod och ska enligt min bm inte vara något att oroa sig för. Denna graviditet är helt klart tuffare än min första!

Vore så kul att höra om era tankar inför RUL eller om ni redan varit där, höra om hur det gått! <3

Anonym (Baby#2)

Wed 13 Jan 2021 08:41

#384

minnie768 skrev 2021-01-12 16:17:31 följande:

Jag har inte hunnit med RUL men har det inbokat den 29/1, längtar! Symptomen sitter i, framförallt trötthet och migrän som bråkar med mig. Men nu börjar magen faktiskt se ut mer som en preggo-mage än en bullmage så det känns ändå bra haha. Känslorna inför RUL går upp och ner hela tiden. Ena stunden är jag förvånansvärt lugn och längtar efter att få se mini där inne igen <3 Andra stunden är det helt tvärt emot och jag är orolig att hjärtat slutat slå eller att något annat gått snett. Just nu vill jag bara göra det så jag slipper fungera.

Skönt att du ändå fick göra ett VUL men förstår att oron ändå finns kvar <3

Känner exakt samma! Är superorolig att de inte hittar ett hjärtljud nästa vecka. Sen är jag även orolig för missbildningar då vi har några sådana i familjen. Så länge det inte är något livsfarligt så klarar man det ju, och det spelar egentligen ingen roll. Men vore så skönt att barnet slipper det, och att vi slipper oro/stress inför barnets uppväxt i och med missbildningar. Dock är största rädslan helt klart att barnet inte lever.

Det var skönt att få VUL just där och då. Jag vågade inte ens titta på skärmen, utan grät bara. Barnmorskan sa "om du tittar nu så ser du hjärtat". Gud, vilken känsla det var. Då vågade jag titta lite och sen kollade hon jättenoga på allt för att se så det var ok. Hon märkte ju på mig att jag var i upplösningstillstånd :) problemet är att jag började blöda igen på kvällen (inte riktigt lika mycket, men det rann ju ut mig) och efter det har jag inte fått kolla något. Just det skrämmer mig lite, men jag har känt väldigt nätta buffar från den lille. Så jag tar det som livstecken nu :) Man får ta det dag för dag. Nästa vecka kommer jag förhoppningsvis få slappna av igen.

Ska bli kul att höra hur det gått för dig efter den 29e! När har du bf?

Anonym (Baby#2)

Wed 13 Jan 2021 08:51

#385

Therese356 skrev 2021-01-12 22:19:39 följande:

Jag,har också RUL nästa vecka.. ser framemot det och vill få det gjort. Se så allt är ok. Tänker jag för mycket så stressar/oroar jag upp mig så försöker att inte tänka. Ser mest framemot att kunna gå ut med graviditeten "offentligt"om allt är bra. Kan fortfarande dölja det i och med Corona inför familj och släkt.

För någon vecka sen var jag orolig över att något hänt för under några.dagar försvann syntom bara helt tvärt. Usch. Sen började jag känna rörelser istället som har fortsatt och nu känner jag syntom igen. Känns mysko att känna rörelser.såhär tidigt för med min första graviditet dröjde det till v. 24 kanske. Nu är jag i... v.18 kanske?

Känner ni rörelser eller väntar ni på att känna?

Ja, det ska bli skönt att kunna gå ut offentligt med graviditeten. Min familj vet faktiskt redan, för jag kunde inte ens undanhålla det på distans i och med mitt enorma illamående. De märkte ju ganska snabbt att jag inte pratade med dem och när dottern ringde tillsammans med pappa så var jag inte med...

Det är vanligt att man tappar symptom någon gång mellan v 14-20. De kallas "spökveckor", och många tror att de inte är gravida längre för att de inte känner något alls. Helt normalt, men sjukt jobbigt!

Kul att du börjat känna lätta rörelser! Jag har också börjat känna sen någon vecka tillbaka, men det är så subtilt så varje gång ifrågasätter jag mig själv efteråt ifall jag verkligen kände något. Jag är i v 19, och med dottern kände jag redan i v 13. Vid denna tid med henne kände jag tydliga rörelser flera gånger om dagen. Nu känner jag subtila rörelser, och inte ens varje dag! Det kan vara så olika :) jag tror jag har moderkakan i framvägg denna gång, förra gången låg den i bakvägg. Vi får se på ultraljudet hur de säger att den ligger!

När har du bf? :) det känns så overkligt att redan närma sig v 20 och halvvägs...

BF juni 2021

INNEHÅLL