BF juni 2021
10+5 menar jag ju.. :):)
10+5 menar jag ju.. :):)
Är så nervös. Går in i 7+0 imorgon, alltså vecka 8 (detta sjuka räknesätt haha) och ska göra ett tidigt VUL. Får göra det för att vi gjort ivf. Första barnet, aldrig gravid innan. Har haft symtom av lite morgonillamående utan att spy, trötthet och ökad hunger. Nu så rädd att det inte ska finnas ett hjärtslag. Kan man på något sätt känna ett MA? Får distrahera mig fram till besöket imorgon eftermiddag. Hur har ni andra klarat av att vänta på era ultraljud, någon tröstetanke? Tack för att jag fick skriva av mig :)
Gud vad spännande! Kul att få se sin lilla ärta på skärmen. Känns det fortsatt tryggt att få se att den utvecklas som det ska? Hoppas du snart kan börja njuta av din graviditet, det där är ju din lilla bebis! <3
Tack för tips! Jag läser i sjukt mycket appar och trådar men smart att se på klipp på folk som har normala fortgående graviditeter :) Bebisen/embryot hade hjärta och var i rätt storlek på ultraljudet idag, jättelättad!
Jag mådde inte riktigt så här dåligt i min förra graviditet. Jag mådde dåligt på eftermiddagarna och tog postafen, men utan barn så "överlevde" jag iaf.
Jag ska prata med barnmorskan och se om jag kan få mer hjälp, för jag håller inte ansiktet över ytan denna gång.
Hej allihop!
Jag är gravid och fick göra tidigt vul förra måndagen (pga tidigt missfall i september) och var då i 7+4 och fick se hjärtat slå. Jag är extremt orolig hela tiden och bokade ett privat vul som jag var på igår och även det såg jättebra ut och fick höra hjärtat och lillen låg där inne och sprattlade. Mättes då till 9+1 så det stämmer ju på dagen med det första vul. Ändå är jag redan idag så himla orolig igen att den inte lever längre! Har inte mycket symptom och har inte haft heller. Brösten har varit väldigt ömma men de ömmar inte alls lika mycket längre och har inte gjort på ungefär en vecka. Hur gör man för att försöka njuta och inte vara orolig och tro det värsta hela tiden? Ska göra nipt om ca 2 veckor och är livrädd att bebisen inte lever längre när testet görs. Vill ju njuta men är bara orolig!
Nej jag förstår dig verkligen! Jag tänker när jag gör vul och ligger där och allt ser bra ut att nu ska jag försöka slappna av och njuta, men ett par timmar senare är oron igång igen! Även fast barnmorskan säger att det är en minimal risk att nåt ska gå fel nu så tar jag liksom inte in det. Jag tror det är missfallet som gör att jag är såhär, fast jag vet inte, kanske hade varit lika orolig ändå?
Ja när jag kan känna bebisen tror och hoppas jag absolut att det känns tryggare. Jag ska göra NIPT om ca 2 veckor och veckan efter jag fått svar på det ska jag på UL och är allt bra då så hoppas jag av hela mitt hjärta att jag kan börja slappna av!
Känner du dig något tryggare nu när du går in i vecka 12 eller är du lika orolig som när du var i tex vecka 6?
Tack <3 Med dottern blev jag bättre efter v 14, så jag hoppas att det blir så denna gången också. Har nu testat lergigan comp ett tag som ger en viss effekt. Det är som att få ett litet filter över illamåendet, och det känns ganska skönt att ha fått lite andrum i allt. Men tröttheten! Skulle kunna sova hela dagarna! Haha!
Fler som känner sig totalt utmattade?
Råkade komma in på den här tråden och känner bara att jag måste svara fast jag har bf i april. Jag känner igen mig exakt till 150% i det du beskriver Amandy1990. Jag hade också haft missfall innan den här graviditeten. Jag gjorde 3 VUL innan KUB och har gjort ytterligare ett ultraljud efter det. Har RUL i slutet på månaden. INGET ultraljud lugnade mig och jag är fortfarande lika orolig och ledsen varje dag.
Det enda tipset jag egentligen kan ge dig är att försöka sysselsätta dig och få dagarna att gå. Alla säger att risken att något ska gå fel när man sett hjärtat slå vid VUL är minimal men det hjälper inte att höra det om man har ett missfall i bagaget och är så orolig. Vad folk än sa så hjälpte det inte mig.
Jag skaffade mig även en doppler efter KUB vilket har både för och nackdelar. Har periodvis använt den mer än jag ville men det lugnar mig i alla fall för stunden. Lyssnade dock på bebisen igår och är lika orolig idag. Men att KUNNA få bekräftat att den lever hemifrån har varit guld för mig.
Hoppas det går bra för dig och för alla andra i den här gruppen :)
Jag har ju tänkt att jag ska gömma magen fram till efter julledigheten för min arbetsgivare, om jag ens hinner få nån mage innan dess. Eftersom jag jobbar hemma mestadels är det inte direkt ett problem, och kan ha stor stickad tröja på kontoret om jag ska dit nån gång. Men igår när jag tog på mig mina jeans utan stretch (har inte använt på 2 månade typ) så va dom på gränsen.. dom är tighta vanligtvis men inte så att det brukar va obekvämt..
Så min fråga, vet att det är olika men bara kul att prata om :) När fick ni mage med första barnet ni som har barn sen innan? Jag har ju ett men det är 9 år sen jag va gravid så antar att jag kan räkna mig som förstagångs igen då magmusklerna är återställda... annars brukar man ju få mage lite snabbare vid andra barnet osv..
Och är det nån mer som fått lägga byxor på hyllan redan? :D