decemberapril skrev 2020-10-18 16:56:20 följande:
Hej alla!
Jag fick pluss igår och har beräknad BF den 28 Juni om allt går vägen. Jag fick ett missfall i juli och är såklart orolig för det även denna gång, så det är svårt att vara riktigt glad. Jag går in i v.5 imorgon har mått lite illa senaste fyra dagarna, inte mycket men lite lite. I magen känns det precis exakt som mensvärk, så jag går nästan och väntar på att det ska komma blod.
Just nu känner jag inga symptom alls förutom mensvärk. Låter dumt men jag skulle gärna få lite illamående så att jag känner att hormonerna ökar.
När jag fick mitt missfal i juli (i v.6)l funderade jag mycket på om det hade ngt att göra med att min lutealfast är ca 12 dagar, och om det är lite för kort för att progesteronet ska hinna kicka in. Jag fick nämligen inga symptom alls förra graviditeten. Att jag denna gång har mått lite illa redan BIM-3 gör mig lite hoppfull. Vad har ni för erfarenheter? Jag oroar mig säkert i onödan.
Hoppas det går vägen för oss alla!
Jag hade en 12 dagars lutealfas när jag blev gravid med dottern, och det gick ju bra! :) det var någon som skrev i tråden då jag väntade henne att vi väntar barn, inte missfall. Så jag håller fast vid det, att så länge det inte blivit missfall så väntar jag barn. :)
Det är lätt att gå och oroa sig, men det är faktiskt ingenting vi kan styra över. Det bästa vi kan göra är att njuta av den graviditet vi är inne i just nu. Även om man mår skit, haha! Jag njuter genom att prata om graviditet, förväntningar och längtan med min man. Vi pratar om arbetsnamn, hur vi ska berätta för familj när det känns dags och skillnaden att nu vänta sommarbebis istället för höstbebis. Jag kommer ju behöva köpa en ny vinterjacka pga magen under vintern! Det slapp jag ju senast :)
Sen har jag börjat köpa in hudkrämer och fotkräm då jag är så torr pga graviditeten. Tar hand om mig själv lite, det är ju också ett sätt att få njuta av graviditeten där jag är just nu :)
Jennipenny skrev 2020-10-18 18:07:17 följande:
Hej!!
Grattis alla!! :) Jag är i v6 (5+0) och har verkligen knappt inga symptom, lite ömma bröstvårtor och hungrig jämt haha... Men har alltid varit matglad! Jag känner också att man hade velat få lite symptom som illamående som alla andra får som jag känner, men samtidigt så läser man att man ska vara glad och njuta sålänge man inte har illamåenden ;D Det är mitt första och försöker inte tänka negativt. :)
Förstår precis hur du känner, att man gärna har symptomen för att känna sig säker att man faktiskt är gravid. Jag trodde egentligen inte 100 på att jag var gravid förrän jag såg dottern på ultraljudet och samtidigt kände rörelser i magen. Då, först då, kändes det helt verkligt :) så det är nog helt normalt att ifrågasätta om man verkligen är gravid :) denna gång har jag tagit massor med tester, säkert 6 st sen jag plussade för snart två veckor sen. Allt för att det ska kännas lite mer verkligt varje gång! Haha!