• Emmuu89

    BF juni 2021

    Hej! Hoppar in på den här tråden ???? Grattis till alla plus!!!

    Här plussade vi lite oväntat den 23/10 med barn nr 2. Tyvärr vet jag inte 100% säkert när, var och hur än ???? Lider av pco så jag har grymt oregelbunden mens så tog ett test så där på magkänsla.... Har dock mina misstankar om när detta under skett men samtidigt så kan det vara helt fel med. Enligt min "magkänsla" så bör mitt bf ligga mellan 7/6 och 16/6 ???? Men kan vara allt från mitten av maj till slutet av juni. Var på inskrivningssamtal i veckan och fick barnmorskan att förstå att det verkligen är super osäkert när och fick ett TUL inbokat. Tyvärr måste jag vänta ända till 17/11 innan jag får veta ????????

    Plusset var väldigt överraskande och otroligt efterlängtat för oss. Sonen som är född 2017 tog oss 6,5 år och mängder av ferilitetsutredningar och en chansning på ett naturläkemedel att få till så drömmen om ett syskon kändes typ omöjligt. Men tydligen hade vi tur en gång till ????????

    Med sonen hade jag rätt bra koll på när var och hur och felade endast med 3 dagar när vi var på ultraljudet i v.20 ???? så att inte veta alls och en skillnad på typ v.6 och v.13 skrämmer mig liiite....

  • Emmuu89
    light skrev 2020-11-07 16:00:14 följande:

    Grattis!! Har också pco så vet känslan när det äntligen går <3 Det kommer gå fort till ultraljudet, håll ut!


    Kul med någon annan med pco! Ja jo, nu är det ju bara 1 vecka kvar! Känns så märkligt att sambon inte får vara med på något den här gången! Hoppas på att få ha med honom via videosamtal men såg ditt inlägg ang ditt rul och att där fick sånt inte förekomma ???? Känner liksom att iom att jag är as orolig och nervös den här gången så hade det varit skönt att ha honom "närvarande"...
  • Emmuu89
    Anonym (SINIS) skrev 2020-11-17 13:53:28 följande:

    Jag ser är fler är oroliga - jag är i 7+6 och ska ha tidigt ultraljud imorgon. Gjorde ett VUL i v 7 (6+1) och såg ett tickande hjärta. Det lugnade mig ett par dagar sen är man övertygad om att allt har gått åt helvete.

    Har haft 3-4 blödningar, några innan VUL och någon efter. Förra söndagen hade jag en liten blödning med färskt blod och såg t.o.m en minimal klump i den, Sen avtog de. Är orolig, men avskyr mer ovissheten. Jag är livrädd för MA - livrädd för att gå runt och tro att jag är gravid - berätta de för familj för att sedan i t.ex. v 12 få se att fostret är dött. USCH. Givetvis vill jag inte ha missfall heller, men hellre att min kropp reagerar på att fostret dör än att de lurar mig. 

    Har inte heller så många symptom som andra verkar ha heller. Det känns som alla mår illa, vissa t.o.m. spyr en annan har mått illa typ 4-5 ggr och det är 10000% hanterbart och knappt så det är jobbigt.

    Är det lycko mig eller är jag inte ens gravid längre?

    Inte visste jag att den första trimestern skulle vara såhär JOBBIG?? 

    Första barnet för mig och första gången jag är gravid... 


    Med första barnet mådde jag inte illa en gång äns. Födde en fullt frisk och normalstor pojk på bf ???? Hade knappt några symptom alls med honom..kände mig knappt gravid mer än när magen började röra sig ????
  • Emmuu89

    Då var TUL gjort...Var tydligen inte lika långt gången som jag misstänkte, trodde jag var iaf i v.11 (10+1) men enligt tul så var det så tidigt att hon blev lite osäker på att säga exakt men enligt mått så tyckte hon vi skulle räkna på 7+0 eller 7+1 som det stod på bilden jag fick på det lilla livet. Så blev inbokat ett nytt tul i början av januari :( Så mer väntan på att se om det blir en juni bäbis eller juli bäbis... Men det var iaf ett hjärta där inne som slog <3

  • Emmuu89

    En fråga till er som har barn sedan tidigare.....

    Det här är min andra graviditet och jag upplever att den verkligen är tvärtemot min första! Första graviditeten mådde jag som en drottning fram tills förlossningen. Inga illamående, ingen direkt trötthet osv men den här gången är jag helt jäkla färdig, blir förkyld av minsta lilla, mår illa typ konstant, får i mig små mängder mat. Inte så att jag spyr men kroppen säger liksom Nej.. kissnödig heeeela tiden typ!

    Är rätt tungt allmänt och blir inte bättre med en sjövild 4 åring ????

    Känner verkligen att jag måste varit väldigt lyckligt lottad första graviditeten!

    Enda som är samma under graviditeterna är att vikten rasar! Det har nog dock med min pco att göra då min kropp verkar må som bäst när jag är gravid.

    Men har ni berättat än för era andra barn och hur har ni gjort?! Försöker hitta ett bra sätt att berätta för vår son men det känns liksom inte rätt... Vi har pratat mycket om bäbisar, om när han var bäbis och låg i min mage och hur han skulle tycka om ett syskon osv men att säga att det är en bäbis i magen känns svårt.....är så orolig för om något skulle gå fel...Hur förklarar man det liksom?! ????

Svar på tråden BF juni 2021