När ni separerat pga att mannen ni levt med inte tagit ansvar. Hur har ni gjort med barnen?

Har ett barn på 2 år med en man. Han tar inget som helst ansvar. Nu ska vi separera. Typ. Har inte riktigt bestämt mig än, beror på hur vi ska göra med barnet. Känner mig totalt otrygg med att ha barnet hos honom.

Under dessa två år har han inte tagit något som helst ansvar. Han är borta mer än han är hemma och barnet har knappt någon trygghet till honom. Barnet springer efter mig, bankar bakom toadörren när jag duschar/är på toa, endast jag kan natta, endast jag kan trösta. De få minuter per dag han är med barnet leker han endast vilket oftast är kvällstid. Vildar igång barnet precis innan denne ska sova och suckar sedan över att barnet aldrig somnar...

Vaknar han på morgonen och jag låter barnet vara med honom för att dra mig en stund extra vaknar jag sedan till att barnet fortfarande går runt i nattblöja och inte ätit frukost. Pappan sitter med näsan i telefonen. Har barnet bajsat ropas det på mig. Har barnet vaknat efter sin tupplur på dagen ropas det på mig. Han tar inget som helst ansvar.

Han struntar i om barnet river ut kylskåp, städskrubb eller liknande och orkar inte ens gå och kolla så hen inte fått tag på något farligt.

Ni som separerat pga dessa omständigheter, hur har ni gjort med barnet? I vårt fall så vill pappan ha barnet varannan vecka och köper inte resonemanget att det blir alldeles för lång tid hos vardera förälder...

Tror såklart han skulle bli tvungen att ta mer ansvar om han själv hade barnet. Men tror det skulle vara på en basal nivå. Pyjamas hela dagen. En macka till frukost. Dra på några stumpor till pyjamasen om de ska iväg etc. Inget energi skulle läggas på uppfostran. Jag har stått för ALLA inköp hittills. Han har inte lagt en krona på kläder, barnvagn, bilstol, bebisutrustning etc och så kommer det förmodligen förbi, men att han ändå vill ha halva barnbidraget.

Anonym (TS) Trådstartaren

Sun 27 Sep 2020 22:13

#8

Anonym (mami) skrev 2020-09-27 16:44:53 följande:

Barn yngre än 3 år ska inte bo varannan vecka utan behöver kortare intervall. Tror ni får till bäst schema om ni tar hjälp av familjerätten om ni ska separera.

Barnet har ju rätt till lika stor kontakt med båda föräldrarna så om pappan kräver halva tiden tror jag att det blir svårt att neka till det. Gissningsvis kommer den här pappan dock rätt omgående ställa in umgänge med en massa ursäkter. Tror du behöver vara beredd på att ta över då. När ni (han) ser hur mycket han pallar (inte pallar) kan ni vända er till familjerätten igen för att fastställa ett mer realistiskt schema. Kanske varannan helg och en natt i veckan? Eller så överraskar han alla med att ta sig själv i kragen och blir en toppenpappa. Vem vet.

Han skulle inte "ge upp" sitt ansvar. Det handlar om stolthet för honom. Hans föräldrar skulle förmodligen ta hand om barnet åt honom hellre än att han skulle låta mig ha barnet mer.

Anonym (E) skrev 2020-09-27 19:00:46 följande:

Ekonomin fattar jag inte varför du tar upp här ens? Varför har ni inte sett till att göra upp om ekonomin? Där får du ju liksom skylla dig själv att du betalat allt?

Varannan vecka är inte rimligt för ett så litet barn nej

Ja alltså. Här handlar det om att han tycker alla inköp är onödiga. Han tycker inte att skötbord behövdes t ex för han skulle lunna byta blöja i sängen eller på golvet. Det ville inte jag. Han ville köpa en begagnad vagn för 200:- på blocket det ville inte jag och därför fick jag betala. Han köper aldrig kläder. Jag har gjort inköpen och sedan har det alltid funnits någon anledning till varför han inte skulle betala halva. Jag har försökt säga åt honom att beställa t ex ytterkläder. Det har aldrig blivit gjort så jag har gjort det och sedan inte fått hälften av honom. Han ska swisha men glömmer bort och jag orkar inte tjata.

Tow2Mater skrev 2020-09-27 19:20:18 följande:

Var han fl-ledig? Om inte, varfor tog du hela ledigheten??

Nej. Planen var från början att vi skulle dela föräldraledigheten till hälften. När mina dagar började vara slut och det började närma sig hans tur så sa han att han inte kunde. De skulle omorganisera på jobbet och han ville visa framfötterna. Han gav därför dagar till mig. När det sedan närmade sig igen, var det liknande ursäkter. Han tog sedan ut föräldraledighet juni, juli och augusti och jag fick ta semester från jobbet för att få ihop min ekonomi. Trots hans föräldraledighet var han ändå inte närvarande utan var och festade med kompisar, utövade intressen, åkte iväg över helgerna med kompisarna osv.

När jag sedan skulle gå tillbaka till arbetet (när alla mina dagar var slut samt att han hade gett mig alla dagar han fick ge mig) var jag tvungen ansöka om förskoleplats trots att han hade massor med dagar kvar. Han ville inte "försämra sina möjligheter på arbetet genom att vara föräldraledig". Han har idag typ 120 föräldradagar kvar som han förmodligen kommer använda till att vara ledig hela somrarna år framöver.

Redan här började jag inse att han inte tar något ansvar. Han ville hellre att barnet skulle börja förskolan strax efter 1 år än att vara ledig och bygga en relation med sitt barn.

Anonym (TS) Trådstartaren

Wed 30 Sep 2020 21:53

#28

felix le chat skrev 2020-09-29 21:00:26 följande:

tycker det är otroligt märkligt nästan mystiskt hur en man som innan ni bestämde att skaffa barn var så klok, förståndig, empatisk, jämställd och allmänt en mycket trevlig och attraktiv man kunnat förändra sig så på två ynka år ?

va fan har hänt ? hur kunde han bli helt personlighetsförändrad ?

eller har du själv gjort ett riktigt jävla ärke-mistag och skaffat barn med en idiot ?

Det är han. Eller var... Men innan barn levde vi båda fritt som jag skrev i TS. Efter barn fortsatte han prioritera sig själv som innan medan jag bytte livsstil och började prioritera barnet.

Anonym (TS) Trådstartaren

Wed 30 Sep 2020 22:02

#29

Anonym (E) skrev 2020-09-27 22:19:50 följande:

Fast han får ju ge dig alla dagar förutom 90? Så om han gett dig allt har han ju knappast 120 dagar kvar.

Gällande ekonomin så kan jag ju till VISS del förstå honom. Alltså med vagn exempelvis körde vi att han betalade hälften av vad en rimlig begagnad hade kostat. Jag ville ha en ny men tycker ju precis som han att det egentligen är onödigt. Ville ha en specifik som i princip inte finns begagnad, och för honom spelade ju liksom inte märke direkt någon roll.

Men alltså kläder är ju helt sjukt att du stått för allt

Jag räknade fel. Loggade in på FK nu.

Står sådär:

Han har 132 dagar kvar att ansöka om.

87 är reserverade för honom.

45 med lägsta nivå.

Dagar han kan föra över till mig är 0.

Han har gett mig 105 dagar.

Jag har tagit ut 345 dagar.

Jag har 0 dagar kvar.

Han kan alltså ge mig hans lägsta dagar som är 45 stycken. Men på dessa kan jag inte klara mig en månad då de är så låg ersättning.

Gällande vagnen så har han inte ens betalat hälften av vad han tycker är rimligt. Han har inte betalat 1 öre. Jag har betalat precis allt. Allt från barnvagn, skötbord, kläder, inredning till barnrum, filtar, leksaker, nappflaskor, nappar, napphållare, bilstol, åkpåse, blöjor, salvor, nässpray etc etc etc. Precis allt har jag betalat.

Under föräldraledigheten har jag levt på min föräldrapenning. Jag har spenderat varenda krona varje månad och inte kunnat unna mig själv något. Betalat hälften av allt som vanligt, vilket varit mer än 90% av min FP. Fått tigga till mig pengar av honom för att kunna köpa ett par nya byxor efter graviditeten och jag inte fick på mig mina gamla jeans. Annars får jag ha mjukiskläder på mig.

Anonym (TS) Trådstartaren

Wed 30 Sep 2020 22:05

#30

Anonym (.) skrev 2020-09-28 11:25:14 följande:

Vet inte riktigt vad du menar med ?gjort med barnen?. När du är skild/separerad får du ju släppa ansvaret halva tiden, lämpligen på 2-2-3 schema som redan nämnts när barnet är så pass litet.

Hur han sedan väljer att sköta och fostra barnet är ju hans ensak så länge inte barnet far illa, och en macka till frukost (vad är det för fel med macka till frukost..?) och pyjamas hela dagen far barnet knappast illa av.

Fungerar inte halvtid eller schemat ni har fastlagt så får ni ordna så att ni får ett nytt schema fastlagt.

Antingen steppar han upp eller så gör han inte det. Det lär ju märkas över tid.

Är inget fel på en macka. Jag brukar också ge en macka. Men jag brukar även ge något slags pålägg eller grönsaker samt något att dricka till. En fralla med smör på utan något att dricka till tycker jag inte är en sund frukost. Pyjamas hela dagen far inte heller barnet illa av, men det känns som att om man varken lägger energi på att ge barnet något att dricka eller klä på denne så är engagemanget i det övriga föräldraskapet inte så stort heller...

Han typ håller barnet vid liv, men inte mer än så. Ett litet barn kräver ju rätt mycket. Närhet, känslomässig bekräftelse, trygghet osv. Att söka kontakt med någon som konstant sitter med en telefon i ansiktet är knappast bra i längden.

Anonym (TS) Trådstartaren

Wed 30 Sep 2020 22:44

#33

Anonym (E) skrev 2020-09-30 22:15:08 följande:

Ah okej.

DEt ekonomiska borde ni givetvis ha reglerat för längesedan. DEt skulle du krävt innan barnet föddes (med andra ord när du blrjade köpa vagn och likande). Redan där borde det ju varit ganska självklart att han inte var en man att leva med.

Blöjor? Betalade du all mat också? För blöjor köper man oftast i mataffären?

Blöjor som köps idag betalas från vårat gemensamma matkonto dit vi sätter lika mycket pengar var varje månad. Inköpt av blöjor inför födseln handlade jag separat på Apoteket tillsammans med övriga hygiengrejer och betalades av mig själv.

Anonym (TS) Trådstartaren

Sat 3 Oct 2020 22:59

#53

Redgoldgreen skrev 2020-10-03 13:10:50 följande:

Man får väl fråga sig vad som är det viktigaste. Det är rätt mycket med småbarn, att man gör pulvermos och köttbullar till middag, låter ungen gå i pyjamas och vänta med frukost är kanske inte hela världen. Jag tyckte att det underlättade för MIG med rutiner, nästan på klockslaget med tex måltider och på kvällen tandborste saga och sova. Men det var rent själviskt, jag ville ha egentid. Hur mitt ex lägger upp det struntar jag oftast i. Han är slapp men finns ändå där och älskar dem. Klart man måste ha koll på ett litet barn, det är väl den enda stora bristen jag ser. Och varannan vecka är för långt förstås.

Nej såklart. Det är väl inte hela världen. Men att genomgående varje dag äta mat från Burger King eller Donken eller helfabrikat hemma anser inte jag vara ett ok föräldraskap. Att varje dag få gå runt i pyjamas för att man inte orkar klä på medans man själv står och fixar sig med dusch, frisyr och parfym 1,5 timme tycker jag inte heller är ok.

Man kan slappa till ibland absolut. Men att försumma sitt barn är inte ok. Ett litet barn behöver också mycket känslomässig bekräftelse, hjälp och stöd. Att alltid sitta insnöad i mobilen och inte uppmärksamma när barnet kallar på en är inte heller ok. Har en gång stått utanför ytterdörren i 5 minuter medans barnet skrek då jag skulle iväg till affären, bara för att se om han går och tröstar barnet. Efter fem minuter fick jag nog. Gick in, klädde på barnet och tog denne med mig.

När ni separerat pga att mannen ni levt med inte tagit ansvar. Hur har ni gjort med barnen?

INNEHÅLL