Kan upprepade missfall verkligen vara ett sammanträffande?

Såå, idag fick jag det tredje missfallet.

Något som ska drabba en liten procent av kvinnorna var alltså tvunget att drabba just mig.

Men som sagt, jag kände det på mig så det känns ändå ganska okej.

Såå, idag fick jag det tredje missfallet.

Något som ska drabba en liten procent av kvinnorna var alltså tvunget att drabba just mig.

Men som sagt, jag kände det på mig så det känns ändå ganska okej.

Kände också på mig redan när jag plussade denna graviditet att det skulle bli nytt missfall. Någonstans hoppas man att magkänslan har fel men nog blir man lika ledsen och arg i alla fall...

Precis så. <3

Ska ni göra någon utredning? Eller ska ni försöka bli med barn igen? Alla reagerar ju olika på missfall, just nu går jag runt och tänker att det kanske bara är menat att ha vår dotter, för att i nästa stund vilja försöka en gång till för att sedan ha rätt till en utredning vid fjärde missfallet. Jag vill ju ha flera barn egentligen. Men det känns så himla hemskt att planera en graviditet när man vet att även denna kommer sluta i missfall.

Har dock märkt att alla mina 3 missfall har skett precis dagarna innan hjärtat ska börja slå, så av någon anledning verkar det vara fel på embryona då hjärtat inte funkar normalt. Men fattar inte vad problemet är. Usch.

Det är hjärtskärrande, det håller jag med dig om! <3

Har också ett barn född 2014 så vu kan ju få levande barn, så varför alla dessa missfall nu för undrar jag...

Alla våra (4, hade en tvilling graviditet) embryon har haft hjärtslag vid vul men bara någon vecka senare avstannar dom :(

Vi tänker nog så just nu att vi vill försöka igen. Blir det ett 4e missfall så tar vi en utredning då. Men ibland vill jag bara ge upp att försöka, fast jag hemskt gärna vill ha flera barn :(

Jag tänker mycket att det kanske är mitt fel att våra embryon inte klarar sig, och den anklagan är så jobbig. Men det blir nog lätt så att man letar orsaker när man i själva verket inte har några alls. Att vi med missfall får leva med att kanske aldrig få veta vad som orsakade missfallen.. :/

Googla Vulverine och läs på hennes sida och lyssna på hennes poddar, massa bra info. Som hon beskriver är det superviktigt med D-vitamin, magnesium, B-vitaminer (inkl folsyra), zink osv för att ha en väl fungerande kropp. Ät näringsriktig kost och undvik mat som ger blodsockertoppar.

Ofta är det väl progesteronbrist som orsakar missfall, så du kanske behöver extra progesteron efter ägglossning och framåt. Jag skulle boka tid hos privat gynekolog om jag var du och be om det!

Jag har läst en hel del och tycker hon är jättebra, upplever dock inte så mycket information om just missfall men har nog kanske missat.

Ja så kanske det är, brist på progesteron. Men kan gynekologer upptäcka sådant vid ett besök bara? Har nämligen aldrig varit hos en gynekolog men funderar på att kanske boka någon tid. Tack för svar förresten!

Förstår dig helt och hållet, tänker samma sak.

Men man får trots allt ha styrkan och orka försöka igen om önskan att få barn är större.. så vem vet, vi kanske kan följas åt senare här på familjeliv när vi försöker bli gravida. Det känns skönt (även om det såklart inte är kul att andra går igenom samma sak) att veta att man inte är ensam.

3 på varandra missfall drabbar 1-2 % av par som försöker bli gravida.
Efter 3 missfall kan man göra en utredning om man vill.
Kolla på 1177 vilka gynekologer som finns nära och vilka som erbjuder habituell abort utredning. Alla gynekologer kan inte göra sådan utredning.
Man hittar en orsak hos 30-50% av paren.
I utredningen brukar ingå koagulationstester, karyotyp, thyroideaprover, antifosfolipidprover samt utredning av livmodernsinsida, HSG.
Alla orsaker går inte att behandla.
Progesteron, tex lutinus 100mg X2-3, tror jag de flesta gynekologer kan tänka sig skriva ut om man bara ber om det. Är dock ingen mirakelmedicin som gör att grav fortskrider. Har man påverkan på thyroidea eller pod TPO ak ak. Det vara aktuellt med Levaxin. Finns polyper/myom/ septum på livmoderns insida kan man ta bort det via hysteroskopi. Om man är bärare av kromosomavvikelser kan man göra IVF med PGD för att kunna återföra bara friska embryon. Vid APS eller mutationer i faktor V eller II kan antikoagulantia bli aktuellt(trombyl, dragning)
Vid oförklarad är prognosen ändå god och ca 50-60% kommer föda barn på 4 grav, ytterligare några på 4 eller 5.

Jag följs gärna åt. Gärna tiden fram tills vi försöker igen också då jag känner mig väldigt ensam i denna process och söker gärna stöd av någon som gått igenom samma.

Det skulle jag gärna vilja göra också. När har ni tänkt börja försöka?

Vad skönt att du vill det också! Tror det kan vara bra för oss båda två att ha stöd i varandra.

Man kan väl säga att vi gör halvhjärtade försök redan nu. Vi har sagt igentligen att vi ska köra med kondom nu några månader framöver, tills vi båda känner oss mentalt redo. Men oftast har vi sex utan då vi båda känner att kondom går emot vad vi vill innerst inne.

När har ni tänkt att börja försöka igen?

Ja precis. För min del vet ingen om mitt missfall förutom min man, och han är inte jätteförstående angående mina känslor så blir skönt att ha någon som gått igenom samma sak att kunna prata med.

Jag lär nog få mensen om typ 5 veckor och tänkte börja försöka efter det. Jag kommer komma över dessa missfall först när jag får mitt barn, så känner att jag inte orkar vänta för länge.

Bara att börja med karusellen igen, planera barn med tempning och ägglossningstester, slösa mängder med pengar på det, lyckas bli gravid, få missfall och äntligen kunna göra en utredning. Usch, känner mig inte ett dugg taggad men finns inga andra alternativ. Man får försöka lägga känslorna åt sidan och tvinga sig själv.

Vi tänker och känner så lika du och jag!

Här vet bara min man ocksä och som du säger, män förstår oss inte hur gärna vi och dom än vill kunna förstå. Jag la också mängder av pengar på alla dessa tester och vitaminer och verkligen tid till att ens vilja och orka ha så pass mycket sex. Till slut vart det inte kul, utan bara något vi "måste" göra :(

För oss har det tagit ca 7-8 månader varje gång att bli gravida på nytt efter varje missfall, dom månaderna är hemskt långa när man är mitt uppe i det! Och även jag känner att jag inte kan komma över denna sorg förrns jag kan få ett barn igen som jag längtar så efter. Därför känns det värre att vänta med att försöka igen då det verkar ta lite tid för oss ändå att bli gravida.

Har du Instagram eller så kanske vi kan skriva där? Om du vill alltså