Kan upprepade missfall verkligen vara ett sammanträffande?

Om man inte har några problem med sköldkörteln, vad kan det finnas för orsaker till att man får upprepade missfall om man tidigare fått barn med samma man?

Kan det verkligen vara ett sammanträffande?

Jag har ett barn och 2 tidiga missfall bakom mig och åldern är ingen faktor för mig. Är gravid igen men har en känsla av att denna graviditet inte heller kommer gå vägen.

Efter det har jag ingen rätt till utredning utan måste få ytterligare ett missfall, sedan kanske jag blir erbjuden någon utredning. Riktigt nonchalanta är de så förväntar mig inte heller någon utredning alls.

Så mina tankar är mer ifall jag får ett ytterligare missfall, är det verkligen värt att försöka bli gravid igen eller kommer man misslyckas varje gång? Är det ens möjligt med 2-3 missfall utan att något egentligen är fel med en?

Såå, idag fick jag det tredje missfallet.

Något som ska drabba en liten procent av kvinnorna var alltså tvunget att drabba just mig.

Men som sagt, jag kände det på mig så det känns ändå ganska okej.

Precis så. <3

Ska ni göra någon utredning? Eller ska ni försöka bli med barn igen? Alla reagerar ju olika på missfall, just nu går jag runt och tänker att det kanske bara är menat att ha vår dotter, för att i nästa stund vilja försöka en gång till för att sedan ha rätt till en utredning vid fjärde missfallet. Jag vill ju ha flera barn egentligen. Men det känns så himla hemskt att planera en graviditet när man vet att även denna kommer sluta i missfall.

Har dock märkt att alla mina 3 missfall har skett precis dagarna innan hjärtat ska börja slå, så av någon anledning verkar det vara fel på embryona då hjärtat inte funkar normalt. Men fattar inte vad problemet är. Usch.

Förstår dig helt och hållet, tänker samma sak.

Men man får trots allt ha styrkan och orka försöka igen om önskan att få barn är större.. så vem vet, vi kanske kan följas åt senare här på familjeliv när vi försöker bli gravida. Det känns skönt (även om det såklart inte är kul att andra går igenom samma sak) att veta att man inte är ensam.

Det skulle jag gärna vilja göra också. När har ni tänkt börja försöka?

Ja precis. För min del vet ingen om mitt missfall förutom min man, och han är inte jätteförstående angående mina känslor så blir skönt att ha någon som gått igenom samma sak att kunna prata med.

Jag lär nog få mensen om typ 5 veckor och tänkte börja försöka efter det. Jag kommer komma över dessa missfall först när jag får mitt barn, så känner att jag inte orkar vänta för länge.

Bara att börja med karusellen igen, planera barn med tempning och ägglossningstester, slösa mängder med pengar på det, lyckas bli gravid, få missfall och äntligen kunna göra en utredning. Usch, känner mig inte ett dugg taggad men finns inga andra alternativ. Man får försöka lägga känslorna åt sidan och tvinga sig själv.