Livrädd för tv-reklamen!

Jag gick in och tittade på reklamen på TouTube och jag måste säga att det är ingenting alls som är självklart läskigt eller obehagligt med den. De filmar inte en förlossning, som TS skrev, utan bebisen är redan född. Bebisen skriker inte heller, utan gnyr bara lite. Jag blir snarare varm av att se filmen, för jag tycker det är fint när en nyfödd bebis får träffa sin mamma för första gången.

Därmed inte sagt att andra inte kan uppleva filmen annorlunda. Jag reagerade bara på TS beskrivning av den, som jag inte tyckte stämde. Och TS, det är jättetråkigt att din son blir så rädd för filmen, t.o.m. så att han vaknar och är rädd på nätterna. Om jag ska gissa, så tror jag dock inte att han är faktiskt traumatiserad, utan att det här är något som kommer att växa bort när han blir lite större. Om du är orolig, så tycker jag dock att du ska kontakta BUP. Det kan ju vara så att din son har utvecklat en fobi för filmen som han behöver få behandling för.

Å andra sidan är det väldigt lätt att undvika filmen: låt inte din son se på TV eller YouTube så länge filmen visas. Som andra redan har tipsat om: låt honom istället bara titta på SVT Play och betalda streamingtjänster.

Angående att filmen visas på TV när du är hemma hos bekanta, så undrar jag: tittar folk verkligen på TV när du är på besök hos dem? Om jag har gäster så brukar jag ägna mig åt dem och inte sitta och glo på TV. Men om du ändå råkar se den här reklamfilmen hemma hos andra, så kanske det är något du kan stå ut med? För du blir väl inte så där vettskrämd som din son, även om du tycker att det är obehagligt?

Jag tror inte att företaget tar bort filmen bara för att du ber dem om det. Jag ser heller ingen anledning att tro att många skulle ha stört sig på den. Den innehåller inget stötande. Det är ju inte så att man ser en kvinnas underliv eller bröst. Man ser bara en bebis som läggs på sin mammas mage.

Det här kan faktiskt stämma. Pojken kan ha lärt sig fobin av sin mamma. TS, kan det vara så att din son har märkt att du blir rädd för filmen, innan han själv började bli rädd för den?

Hur många klagomål har du sett? Och vad är de som klagar tycker är obehagligt och äckligt? Vad är det DU tycker är obehagligt och äckligt? Det är ju bara en nyfödd bebis. Tycker du att nyfödda barn i allmänhet är obehagliga och äckliga? Eller är det förlossningar du tycker är obehagliga och att du påminns om det när du ser filmen?

Ok, det var ju inte särskilt många klagomål. Tror inte att de kommer att ta bort filmen för att ni inte gillar den.

Jag tycker inte bebisen ser kladdig ut, jag tycker den ser ren ut.

Varför har du censurerat ordet "bebisen"? Tycker du att själva ordet är obehagligt också?

Via Facebook som några redan ju har gjort?

Du kan ringa deras kundservice. Eller kommentera något av inläggen på deras Facebooksida.

Det är inte normalt att få trauma av en film som bara visar en nyfödd bebis och inget annat. Varken för barn eller för vuxna. Det finns ingen som helst anledning att anmäla filmen till reklamombudsmannen.

TS har beskrivit filmen fel; den visar ingen förlossning, utan endast ett nyfött, rentvättat barn som läggs på sin mammas mage. Men det är inte ens troligt att faktiska förlossningsfilmer utlöser tramuan. Däremot kan man ha utvecklat PTSD efter en mycket svårt förlosssning och därmed uppleva en förlossningsfilm som skrämmande, för att den väcker traumatiska minnen till liv.

Ok, då har jag missat att det finns en tredje film som visar detta. Jag har sett två filmer av olika längd och båda visar bara en ren bebis som läggs på mammans mage.

Sök på ?barnförsäkring trygg hansa? på YouTube. Det finns tre versioner, två längre och en kortare. I ingen av versionerna gråter bebisen dock, den bara gnyr lite. Så jag förstår inte varför TS tycker att den gråter/skriker.

TS, om du fortfarande läser tråden, så måste jag säga att jag instämmer i det fler och fler säger - att du (oavsiktligt) har lärt din son att vara rädd för den här reklamen. Du verkar också anta att han tänker och känner som du i olika avseenden. Att han är rädd för reklamen tvivlar jag inte på, men hur vet du att ni drömmer samma drömmar? Och hur vet du att han tycker att det är otäckt just att filmen är svartvit? Eller att musiken är otäck? Och som någon annan påpekade - han lär ju knappast minnas operationen han genomgick som bebis, så hur skulle den ha gjort så att att han blivit rädd för bebisskrik? Är det inte troligare att han sett dig bli rädd för det och därigenom lärt sig att det är något att vara rädd för? Jag menar inget illa, men helt ärligt så får jag känslan, när jag läser hur du skriver ?vi? hela tiden, att du och din son inte har en helt sund relation till varandra.

Vilka ?vi??

Behöver du verkligen fråga det? Vi är många som har skrivit i tråden vad vi tycker att du gör fel. Du verkar ha en osund relation till din son. Du för över din egen fobi för spädbarn på honom och tror att han drömmer exakt samma drömmar som du. Du tror att han är rädd för spädbarnsskrik pga att han opererades som spädbarn. Hur skulle han kunna komma ihåg den operationen? Du uttrycker dig hela tiden i termer av "vi". "Vi är rädda för...", "Vi drömmer om..." osv, när det är är tydligt att det är DU som har de här rädslorna och drömmarna. Rädslorna verkar du åtminstone delvis ha fört över på din son, vilket ju inte alls är bra. Vad han drömmer om har du ingen aning om. Du verkar inte se din son som en egen individ med egna tankar och känslor. Ganska obehagligt.