Anonym (Förtvivlad mamma) skrev 2021-01-29 16:52:47 följande:
Uppdatering från mig:
Efter att ha försökt lösa situationen bad jag tillslut familjerätten om hjälp. Barnens pappa var på dessa möten väldigt tillmötesgående och sa sig vilja vara med barnen så mycket som möjligt och gärna ta dem lite extra för att avlasta mig.
Tyvärr var det inget som sedan hände.
Barnen började signalera om ännu större vantrivsel hos sin pappa. Och berättade om hur de fick höra av både honom och hans nya hur dumma och elaka de är. Att de bara ska hålls sig undan, hålla käften och att de bara är i vägen.
Tillslut vägrade de alls gå dit.
Vid nytt samtal med familjerätten påtalade jag detta och föreslog ensam vårdnad som en lösning. Det borde jag aldrig gjort. Resultatet blev att barnens pappa ansåg sig kränkt och illa behandlad av mig och vände sin familj + gemensamma vänner mot mig. Familjerätten gick på hans linje och försvarade beteendet mot barnen med att som pappa är det ofta en större utmaning att ta hand om barn och att stress tex på jobbet kan göra att man inte har det tålamod man borde med sina barn, men rätten att ha dem kvarstår.
För att det ska fungera har jag nu noll kontakt med barnens pappa. Min vecka sköter jag allt och informerar inte honom längre om något (enligt hans önskan). Samma gäller hans veckor. Men det känns hemskt att veta att barnen vantrivs och jag inte kan/får finnas där för dem. Att hans rätt till sina barn går före deras rätt till en trygg och varm hemmiljö.
Ja det är något helt stört med detta nya pappa-upplägg. Pappan har i familjerättens ögon bara rättigheter, inga skyldigheter.
De är skyldiga att göra en utredning utifrån vad som är bäst för barnen! Det här är ju vidrigt! Det gör ju att du inte kan skydda barnen utan att riskera sitt eget umgänge med dem. Att kritiken mot pappan tolkas som umgängessabbotage.
Kan skolan hjälpa till här? Typ att barnen får till en skolpsykolog och att dessa möten loggas? Tänker att du behöver ha mer stöd här mot honom.
Har du någon kontakt med hans familj som du kan ringa och förklara sin oro för barnen? Om de kan hjälp till här?
