Barnen känner sig oönskade!

Fel. När man har barn har man 100% ansvar för dem, oavsett var de bor just då.
Är mina barn hos pappan och han blir sjuk när han i vanliga fall kör dem till skolan så är det helt och hållet mitt ansvar att lösa problemet.

Skolplikten gäller och som vårdnadshavare är du skyldig att se till så att dina barn kommer till skolan, det går inte att förhandla bort det genom att hävda att just den och den dagen, veckan eller whatever bor barnen hos den andra vårdnadshavaren som då ska ha hela ansvaret. 

Man kanske har 50% boende, men man har alltid 100% ansvar.

Fortfarande, nej. Oavsett vad du säger eller tycker eller whatever. 
Vad jag sa var inte min åsikt, utan vad som finns i lagen. Och anledningen till att jag säger det är för att jag VET det på grund av att jag har ett arbete som kräver att jag har kunskap om ämnet.

Så, en gång till. Barnen ska komma till skolan eftersom de har skolplikt. Det spelar ingen som helst roll att vårdnadshavare har "ansvaret varannan vecka" eftersom bara det faktum att de ÄR VÅRDNADSHAVARE gör att de ständigt har ansvaret för att barnen ska komma till skolan. Skolan och lagen skiter fullkomligt i vad du som förälder/vårdnadshavare tycker att du kommit överens om med ditt ex, för kommer inte barnet till skolan så spelar det ingen roll var barnet bor den veckan. 
Båda vårdnadshavarna är lika ansvariga för att barnet eller barnen kommer till skolan, oavsett vilken vecka det är.
Att blanda in "du går inte hem till exet för att...." är bara löjligt, för skolplikten är enligt lag, resten är bara blaj och ordbajs för att du ska få fram din åsikt som fakta, vilket den inte är.

På samma sätt fungerar det om en elev i skolan blir sjuk eller gör illa sig under skoldagen. Man ringer först till en vårdnadshavare, sen till den andra vårdnadshavaren. Kanske har man en sambo eller maka/make som man vill ha in som nummer två på "sin" vecka, och visst ringer man vederbörande då, men bara för att det är "fel vecka" så är det inte så att man slipper undan sitt ansvar.

Och ja, det finns konsekvenser som kickar in om man fortfarande tror att man står över lagen. Jag har varit med om vårdnadshavare som vägrat hämta magsjuka barn för att det inte är "deras vecka" och då ringer man socialjouren istället. Du kan själv räkna ut vad som händer efter det.

"Jag" ringer inte till Soc för den "skitsaken". Våra regler säger att i det fall en förälder vägrar hämta sjuka barn så ska man ringa socialjouren. Ska. Som i måste. 

Eller du tycker kanske att en pappa, för ja, det är genomgående pappor som testar att skylla på att det inte är "deras vecka"... är en bra pappa? Inte vet jag, men min reaktion när skolan har ringt om MINA barn är "hämta så snabbt som möjligt" vare sig det är min eller exets vecka. Och samma tänker exet när de får tag i honom istället för mig.

I de fall vårdnadshavarna har angett vem som ska ringas först gör man naturligtvis det, men om en unge ligger och spyr, bryr man sig jättemycket om vilken förälder man ringer först då? Nej, det gör man inte. Man bryr sig om sin elev som mår dåligt och behöver en förälder. Säger då den man råkat ringa först "Det är inte min vecka, jag ringer/kan du ringa mamma/pappa?" så är det helt okej.

Och om det var svårt att förstå, så provar man naturligtvis BÅDA vårdnadshavarnas nummer och socjouren kommer bara upp som alternativ om man får det väldigt tydligt bekräftat att vederbörande verkligen inte tänker komma och hämta... men gissa vad? Man behöver faktiskt bara nämna ordet så brukar folk dyka upp.

Vad det landar i här, och vad det i TS fall handlar om, är att man har ansvar för sina barns välbefinnande hela tiden. Och vi för oss som jobbar med de här barnen, så går faktiskt barnen före föräldrarnas behov av att inte behöva ta ansvar 50% av tiden.

Och på vilket sätt skiljer det sig från det jag sa menar du?

Men ja! Vad i hela helvetet liksom?
Stenåldern ringde och vill ha tillbaka sina värderingar. 

Som jag sagt tidigare i den här tråden. Det är möjligt att man har det primära ansvaret varannan vecka och kan slappna av lite den andra veckan. Men man är förälder hela tiden, 100%. Både moraliskt och enligt lagen. 

Fast pappan kan inte heller kräva att vara helt fri från barnrelaterade saker även om det "inte är hans vecka". Är man vårdnadshavare och ens barn t ex bara kan komma till skolan med bil och den andra vårdnadshavaren inte har möjlighet att lösa det så är man lika ansvarig för att barnen ska komma till skolan oavsett vilken vecka det är.