Barnen känner sig oönskade!
Hm, det är inte okej att han dissar barnen och det är ledsamt ifall det är friktion mellan barnen och hans nya kvinna. Ett problem som jag hoppas löser sig illa kvickt för barnens bästa och det får han ta itu med.
Men där räcker min medömkan faktiskt. Jag tycker att du fladdrar iväg här, köper delen med barnen men sedan så drar du in någon trasig viol om dig själv där han har lovat att hjälpa dig under veckorna och andra drömska utopier kring gemensamma firanden. Bla bla bla bla bla, ni har väl gjort slut och då är den bistra sanningen som så att du får bli en stor flicka nu och bana mark för ett liv som ensamstående mamma varannan vecka med allt vad det innebär. Kan låta hårt men så är det faktiskt, har du dessutom inlett en ny relation så får du väl börja bolla med honom om vardagsproblematiken? Du får skilja på sakerna här faktiskt.
Nu lever jag själv med mina barns pappa men skulle det i framtiden förändras så inser ju jag att vi inte kan leka på som vanligt om relationsstatusen förändras för vardera part. Kan det vara här schismen ligger er emellan om du vågar vara självkritisk? Är du needy och messar ditt ex en massa ?hjälp mig-sms? så kan väl det vara en orsak till att hans nya fräser som en spottkobra vilket gör att han ger dig kalla handen för att neutralisera läget. Bara en fundering?!