• Zarch

    Barnen känner sig oönskade!

    Hm, det är inte okej att han dissar barnen och det är ledsamt ifall det är friktion mellan barnen och hans nya kvinna. Ett problem som jag hoppas löser sig illa kvickt för barnens bästa och det får han ta itu med.

    Men där räcker min medömkan faktiskt. Jag tycker att du fladdrar iväg här, köper delen med barnen men sedan så drar du in någon trasig viol om dig själv där han har lovat att hjälpa dig under veckorna och andra drömska utopier kring gemensamma firanden. Bla bla bla bla bla, ni har väl gjort slut och då är den bistra sanningen som så att du får bli en stor flicka nu och bana mark för ett liv som ensamstående mamma varannan vecka med allt vad det innebär. Kan låta hårt men så är det faktiskt, har du dessutom inlett en ny relation så får du väl börja bolla med honom om vardagsproblematiken? Du får skilja på sakerna här faktiskt.

    Nu lever jag själv med mina barns pappa men skulle det i framtiden förändras så inser ju jag att vi inte kan leka på som vanligt om relationsstatusen förändras för vardera part. Kan det vara här schismen ligger er emellan om du vågar vara självkritisk? Är du needy och messar ditt ex en massa ?hjälp mig-sms? så kan väl det vara en orsak till att hans nya fräser som en spottkobra vilket gör att han ger dig kalla handen för att neutralisera läget. Bara en fundering?!

  • Zarch
    Anonym (Förtvivlad mamma) skrev 2020-09-21 11:41:30 följande:

    Barnens pappa visste mycket väl om mina kroniska sjukdomar (och att jag med tiden blir sämre av dessa) när vi träffades. Läkarna avrådde oss från barn men vi valde att skaffa dem då han försäkrade att alltid ta hand om dem oavsett var som hände mellan oss eller med mig.

    Jag inser nu att det var fel och själviskt. Men barnen finns redan. Jag älskar dem över allt, men de dagar jag knappt kan gå så kan jag inte heller köra bil dvs ta dem till skolan. Så ser det ut. Det handlar inte om att inte vilja, utpressning eller att hålla kvar mitt ex utan är ett faktum.

    Och som nämnt ovan, kommunen säger blankt nej till hjälp när det finns en pappa med i bilden som bor i närheten och är fullt frisk.


    Jag tycker att han är ett riktigt praktsvin som sviker sina barn. Har dom pratat med sin pappa om det här?

    Förstår också att du känner dig besviken över att han inte håller vad han en gång i tiden lovat men jag tycker att du måste se till att lösa det här själv utan honom ändå. Vänner mor/farföräldrar? Bli självständig och få lite jävlar anamma för dig själv och för dina barns skull. Det kan låta hårt men att vädja till honom om dina krämpor är något jag tycker att du ska sluta upp med, han är säkert den typen av tölp som föraktar dig och har tröttnat på att du ?alltid har ont? och han gnäller antagligen om det till sin nya kvinna och omgivning. Det är så det brukar vara när någon inte längre älskar en så ge honom inte det, ge honom långfingret och det gör du om du löser barnens resor själv.
Svar på tråden Barnen känner sig oönskade!