medioker skrev 2020-09-19 11:44:12 följande:
Nu är jag ?bara? 32 och sonen är så pass liten (snart 1.5) så vi har fortfarande inte kommit ur sömnbristen helt osv så känner här att det är lika bra att köra på haha. Men innan kände jag att jag absolut inte skulle orka en till någonsin. Nu har jag accepterat att jag kommer vara trött i ett par år framför och det känns lättare typ.
Jag tänker om du innerst inne vill ha ett till barn så ge inte upp men låt det inte ta över dig samtidigt.
Ja jag önskar nu att vi hade påbörjat tidigare! Men då var man mitt inne i början av trotsåldern, ovan vid den nyheten och allt kändes rätt kämpigt då. Det är först nu ett år senare som man ser ljuset i tunneln för att man faktiskt kan hantera det, för det mesta iaf ;)
Jag känner olika, olika dagar. Jag skulle inte bli förtvivlad om vi inte fick fler barn för att det bara inte gick och min man stöttar mig i mina tankar, vi har ju trots allt en fin skrutt att vara tacksamma för :)
Tack för dina stöttande ord <3
Jag är lite 40+, äggen börjar bli sämre (hotar läkaren med iaf) och vårt första är nu så självgående så jag undrar om man orkar med blöjor, vaknätter och trotsålder en omgång till... Hur tänker ni andra som fortfarande vågar och vill?