Han pratar illa om mig i affekt inför sina barn
Är bonusförälder varannan helg. Vi har ett gemensamt barn. Har det bråkigt, går i familjerådgivning.
När vi bråkar och barnen är här, tar han ofta till slut till samma återkommande dräpande slutreplik: "Du vill inte att mina barn ska vara här" eller "Du motarbetar mitt och barnens umgäng" osv. Vrålar det så de hör. Där avstannar liksom allt rim och reson. Det är ju en ren lögn. Det finns liksom ingenstans jag kan ta vägen när han gör så. Varje gång undergräver det barnens känslor för mig och för att vara här. Jag är så ledsen och sårad.
Bråken kan handla om småsaker från början. Det kan vara vem som ska ta disken eller, senaste exemplet, att jag föreslår att vi ska göra en utflykt alla tillsammans och blir ledsen när han säger nej, och till slut kommer den där frasen.
Han har flera gånger när vi pratat om detta lovat att inte göra så, men han tappar väl kontrollen...
Vet egentligen inte vad jag vill få ut av det här inlägget, har ingen fråga. Är väl mest ledsen, desperat och skulle uppskatta lite stöd.
Inga omogna "dumpa honom"-råd tack. Vi går i familjerådgivning och vi har ett gemensamt barn. Vi har bestämt att enda vägen är framåt tillsammans.
Jag behöver höra lite snälla, stöttande saker. Hur kan jag tänka för att stå ut när det känns outhärdligt? Det gör så ont att tänka att barnen får den bilden av mig, och det är bprtom min egen kontroll. Hur kan jag hantera det när han vänder dem emot mig?
Det känns outhärdligt för att det är outhärdligt. Han behandlar både dig och sina barn illa, han gör det upprepade gånger trots att det sårar både dig och barnen. Han har lovat att inte göra så, men gör det ändå nästa gång han blir arg.
Den enda vägen är att gå därifrån. Det där är inte en kärleksfull relation, och det är inte det du vill lära hans och ert barn om kärleksrelationer.
Det är inte ett misslyckande att lämna en partner som gör en illa, och fortsätter att göra det om och om igen!