Det är jag som ligger med din man och jag älskar att plocka russinen ur din kaka!

Varför skulle det förresten vara så konstigt och skrattretande om människor som blir väldigt svikna av andra som struntar i dem och av de som säger sig älska dem blir bittra? Varför är det ett sådant skällsord i det här sammanhanget?

Det är ett hårt jobb att inte bli bitter när något verkligt svårt händer. 

Jag är precis som ts änka. För ett och ett halvt år sedan råkade min man och jag ut för en bilolycka. Han dog och jag blev svårt handikappad. I sorgeprocessen som följde blev jag tvungen att utöver allt annat hantera att det visade sig att han varit otrogen mot mig. Han hade en älskarinna vid tillfället för olyckan, kanske hade han haft flera. Jag tyckte vi hade det fantastiskt bra tillsammans, jag hade ingen anledning att tro något annat heller. Han sade sig nämligen alltid vara så lycklig och nöjd med vårt äktenskap. Vi hade aldrig någon sexuell svacka, vi hade det bra ställt, fint umgänge, roliga hobbies, bra arbeten, djupa förtroliga samtal, skrattade massor tillsammans. Ändå bedrog han mig och tydligen är det enligt en del rätt åt mig. 

Jag är inte bitter idag, men det var inte särskilt lätt att komma till den punkten. Jag tycker däremot fortfarande att det är olustigt att det finns människor som vill svindla dem de själv valt att vara med, stanna med och säger sig älska och att det finns andra som villigt hjälper dem att luras och som gör det av skäl som de som Älskarinnan uppger här, att det är mindre krångel för henne att knulla med gifta män, och att hon riskerar färre tillfällen av behöva ta itu med något känslomässigt eller annars påfrestande. 

Varför skulle det förresten vara så konstigt och skrattretande om människor som blir väldigt svikna av andra som struntar i dem och av de som säger sig älska dem blir bittra? Varför är det ett sådant skällsord i det här sammanhanget?

Det är ett hårt jobb att inte bli bitter när något verkligt svårt händer. 

Jag är precis som ts änka. För ett och ett halvt år sedan råkade min man och jag ut för en bilolycka. Han dog och jag blev svårt handikappad. I sorgeprocessen som följde blev jag tvungen att utöver allt annat hantera att det visade sig att han varit otrogen mot mig. Han hade en älskarinna vid tillfället för olyckan, kanske hade han haft flera. Jag tyckte vi hade det fantastiskt bra tillsammans, jag hade ingen anledning att tro något annat heller. Han sade sig nämligen alltid vara så lycklig och nöjd med vårt äktenskap. Vi hade aldrig någon sexuell svacka, vi hade det bra ställt, fint umgänge, roliga hobbies, bra arbeten, djupa förtroliga samtal, skrattade massor tillsammans. Ändå bedrog han mig och tydligen är det enligt en del rätt åt mig. 

Jag är inte bitter idag, men det var inte särskilt lätt att komma till den punkten. Jag tycker däremot fortfarande att det är olustigt att det finns människor som vill svindla dem de själv valt att vara med, stanna med och säger sig älska och att det finns andra som villigt hjälper dem att luras och som gör det av skäl som de som Älskarinnan uppger här, att det är mindre krångel för henne att knulla med gifta män, och att hon riskerar färre tillfällen av behöva ta itu med något känslomässigt eller annars påfrestande.