Ruvare efter 4 missfall och 2 utomkvedshavandeskap
Hej!
Som många som har gått igenom en ivf behandling och smärtorna innan så kan nog ingen annan som inte har upplevt det förstå. Efter mina utomkvedshavandeskap, missfall och dåligt bemötande av vården hade jag väldigt svårt att anförtro mig till andra läkare och vårdpersonal samt väldigt svårt för att gå igenom hela processen och upplever det som en livskris. Min sambo har ett barn sen innan och honom älskar jag mest över allt annat. Jag är jätteglad att han har kommit in i mitt liv och utvecklas till en jättefin person. Har haft stor förståelse för att mamman och pappan ska kunna prata när det gäller sonen så han har det så bra som möjligt. Varit tydlig med att sonen ska kalla mig vid mitt förnamn för respekt till mamman till barnet och lyssnar när det är något han vill berätta om henne och uppmuntrar. Men hur har ni hanterat det när barnets mamma går över gränsen gång på gång ex ringer full på nätterna och inte respekterar att vi har en ny familj. Min sambo pappan till barnet är på min sida och säger ifrån och även jag har sagt ifrån att jag vill bli respekterad men det slutar inte. Hur ska jag hantera alla känslorna med ivf, hormoner, ruvardagar, ex och samtidigt känna sig i en livskris som barnlös. Har någon något tips?