Någon mer som har bebisverkstad nu
Tog sista testet idag som det också var tokblankt. Varför går det inte? Usch har gråtit och gråtit och gråtit. Fallen blir så otrolig hårda nu. Kan inte alls hantera dom bra..
Tog sista testet idag som det också var tokblankt. Varför går det inte? Usch har gråtit och gråtit och gråtit. Fallen blir så otrolig hårda nu. Kan inte alls hantera dom bra..
Jag tycker ändå det är fint att han vill och att han visar sina känslor :) i oktober då jag fick missfall sa min man att det kanske inte är meningen att vi ska ha en till och att vi kanske borde avbryta... (arg smiley) då blev jag ännu argare och sårad, som om att skita i allt skulle få mig att må bättre liksom....så ta vara på din man:)
Ja vi stöttar varandra <3
Det ska du vara :) ja det var dumt sagt, han kan tänka lite klumpigt ibland...men då får han då höra det haha! Fast det kan ju ändå vara som du säger också..
Fick tid för vul av min supersnälla gyn imorgon bitti, hoppas det går att se något då!
Ja han måste ju få veta rätt eller fel ;D
En förtjockad slemhinna och en liten hinnsäck syntes som stämde överens med antal veckor, hoppas det utvecklas som det ska!
Vi har ett. Men hon är nästan vuxen, och jag vill väldigt gärna ha en till. Jag tänker att ju mer ju bättre under ÄL? Fast gråta och gräla är nog en dålig taktik för att få till det. Får försöka med något annat.
Han är inte så sugen på fler barn tycker att vi är för gamla men eftersom jag vill så är han "ok" med det. Känns väldigt mycket som det hänger på mig. Hur skall jag göra när han inte vill just då eller är trött osv. Vi har ett bra sexliv i övrigt men det räcker tydligt inte.
Hittade BIM listan långt bak så klistra in den igen. Den behöver säkerligen uppdateras med nya datum och kanske några nya namn också. Om man känner för det vill säga :)
BIM-lista
5/12 ingenaning (okänt?)
9/12 4a (PLUS)
10/12 Babymakeing (PLUS)
20/12 babymama (PLUS)
21/12 Håller tummarna (PLUS)
24/12 Hopeforaplus
25/12 Litehopplöst
31/12 Barnlängtan 2021
16/1 Lillskrutten
18/1 Första
Åh blir så frustrerad. Har haft ett gräl i somras (helt på släktingens behag att bråka) som runnit ut i sanden och vi firade jul ihop. Jag som annars aldrig dricker och gör jag det tar jag EN cider om den är svag. Iaf så tacka jag nej på julafton. Fick sen fråga direkt av släktingen när vi blev ensamna om jag var gravid. Vi bjöds sen över dagen efter och släktingens sambo knäpper upp en cider och ställer till mig utan att fråga (ett dåligt girigt försök till att testa mig)
Släktingen har bettet sig som skit mot mig och ska vara glad att vi ens övervägde jul med dom. Jag tycker dom beter sig riktigt pissigt att ens fråga om jag är gravid och sen testa mig. För dom ska verkligen hålla en låg profil.
Är det inte drygt att hålla på så?
Kan tillägga att förra graviditeten gjorde släktingen samma sak och då sa jag som det var. Och sen avslöja släktingen det för andra innan vi ens tänkt berätta, så jag hade inte tänkt berätta tidigt även om det i somras inte skulle hänt.
Nu har jag faktiskt inte lust att berätta alls för dom..
Nu är det bara några dagar kvar till ÄL, börjar bli nervös haha! Vi har sex varannan dag och jag ser till att ligga kvar med rumpan i vädret. Att jag som kvinna kommer har jag också läst kan hjälpa en att bli gravid, säkert bara myt men värt att testa. Har ni några andra tips som höjer chansen att bli gravid?
Idag började den planerade ligga perioden och jag kom på mig själv med att jag kände en stress (elr någon känsla jag inte riktigt kan sätta ord på) över den här perioden och framöver. Även fast jag vill ta varje dag som den kommer och inte fokusera på bebisverkstaden så mycket så tar tiden mellan äl och bim så mycket tankar med sig. Allt från att optimera livet till att känna efter i minsta vrå i kroppen.
Jag mår som allra bäst mellan mens och äl då det vanliga livet pågår och man inget kan göra för äl inte skett och det inte finns några symptom att leta efter heller. Men så fort äl är över så börjar allt fram till bim. Jag tror det är det jag är mest rädd för, om jag kan beskriva det på det sättet.
Jag får helt enkelt försöka tänka bort allt det och bara leva som innan äl. Hur känner ni/har ni känt mellan äl och bim?
Tack för era svar! Känns skönt att veta att man inte är ensam om att känna så. Ibland undrar man ju om man håller på att bli galen, så säkert alla av oss har känt ibland.