Någon mer som har bebisverkstad nu

Jaa 7 april :D när hade du?! Ska även träffa läkare i slutet av mars och då får jag reda på vårdplanen. Min bm sa att oftast skriver läkaren vad bm ska säga men nu ville läkaren hellre ses, så det känns bra men hade gärna vetat redan nu :)

Jag blev uppringd av gyn och förklarade situationen. Hon var virrig och räknade ut efter senaste mens att jag var i vecka 7+3 fastän jag är i vecka 11+3, sa det flera gånger men hon förstod inte.

Hon informerade mig att dom snart stänger och att jourläkaren då går hem. Med tanke på att det fortfarande är liten mängd blod och jag inte har några magsmärtor rekommenderade hon mig inte att åka till akuten utan stanna hemma över helgen och vänta. Försökte igen förklara vilken vecka jag räknat ut att jag var i och efter mycket om och men insåg hon att jag hade rätt. Då blev hon lite mer osäker men sa att om det fortsätter ska jag komma in direkt på måndag.

Nu blöder det mer, det kom ut en klump stor som en femkrona. För mig känns det som att det inte kan sluta i anat än missfall nu men min man är fortfarande hoppfull. Vi får se under helgen men tror snart det kommer rinna till rejält med blod på toaletten 

Just det nu minns jag!! :)

Ja med första gjorde vi det, andra gick inte att se dock när jag blev inlagd så såg läkaren direkt vad det var och då ville vi veta för att förbereda oss lite mentalt. Var så mycket att ta in så var skönt att få veta då.

Så vi vill veta denna gång och hoppas man kan se bara. Mina barn ska alltid ligga konstigt vid ultraljud haha.

Nu sista ultraljudet låg bebisen så man såg magen huvud och armar och ben på var sida, ingen profilbild där inte. Ser ut som en liten sköldpadda haha :)

Ska ni ta reda på kön? :D

Problemet är att jag har en liten kille här på 8 månader som också behöver mig. Så ska jag åka in akut vem vet hur många timmar jag får sitta där utan min man och få kanske ett hemskt besked. Det börjar rinna blod mer nu så jag är nästan helt övertygad om missfall och då möter jag det hellre hemma med min man. Tack för tipset! Skulle gjort det om vår son var äldre eller om min man kunde följa med ändå.

Jättestarkt jobbat av dig att bygga upp det modet! Jag ska se till att börja mer så också. Man ska alltid prioritera sig själv och sitt mående och kräva sin rätt i vården. Tack för dina råd och kram tillbaka

Nu när jag gick på toa kom det ut stora klumpar på flera centimeter och nu rinner det massa klarrött blod snabbt! Nu är missfallet ett faktum. Tror inte jag greppar det än. Det här skulle ju inte hända oss... trodde jag.

Jag känner mig ändå tacksam att det varit så utdraget och osäkert för jag har verkligen hunnit gråta, sörja, bearbeta. Nu när det kom igång ordentligt kände jag mig nästan lättad att det äntligen kan vara över snart. Och att undran och osäkerheten är över. Men jag hade såklart tusen gånger hellre behållt min bebis levande men nu behöver jag inte undra. Är tacksam att jag slipper ma, kan inte förställa mig den chocken och sorgen. Tack för allt ditt stöd <3

Vi trodde vi skulle få besked på moderkaksprovet idag. Maken tog större delen av dagen ledigt från jobbet för att vi skulle kunna åka till sjukhuset ihop och när vi kommer in får vi veta att svaren inte är klara än men att hon hoppas få dom under tiden så vi började med ultraljud.

Under ultraljudet ringer dom från lab och säger absolut senast tisdag är det klart så vi får snällt vänta till onsdag istället.

Ultraljudet visade på att bebis ser mindre ut igen men hon sa att den avvikande storleken nu kunde bero på hur hen låg men att sist bli flyttad en dryg vecka och nu mätte hen ytterligare 4 dagar mindre så från att jag borde vara 15+4 idag till 14+4 till idag 14+0 (men hon skrev ändå fortfarande 14+4 idag). Mindre mängd fostervatten nu än för två veckor sedan också så allt blir sämre.

Bröt ihop där inne men skönt med en förstående läkare som ändå känns ärlig och inte försöker försköna situationen men inte heller pushar att man ska ta beslut, snarare tvärt om att det finns gott om tid. Funderar på om hon håller fast vid datumet de flyttade mig till för att ge mig en större tidsfrist innan vi måste söka tillstånd för att få avbryta. Hon sa Iof också att de nekar aldrig ett avbrytande mellan v 18-21+6 när det finns avvikelser så att det finns tid.

Vi fick träffa kurator sen för mer gråtfest men kände kanske inte att det gav mig något. Kändes mest bara opersonligt och att hon inte kom med så mycket alls. Nästan tog ifrån mig en av grejerna jag skulle behöva ha hjälp med istället. Vi har mer eller mindre tagit ett beslut men att vi inväntar provsvar för att förhoppningsvis få svart på vitt att vi gör rätt. Och jag försöker bearbeta vad som kommer komma. Och hur jag vill att bebis ska tas om hand sen med minneslund eller så kanske. Men då fick jag att jag inte ska tänka så och gå händelserna i förväg :( att jag ska ta en sak i taget, men det är ju det jag gjort!

Min bebis har något så avvikande att ingen av de två läkare jag träffat på Östra sjukhuset som är Sveriges största förlossningssjukhus har sett något liknande. Och säger att det är allvarligt och även om hen kommer klara sig igenom det så kommer det inte vara något som är lätt att ta sig igenom utan kommer kräva omfattande vård.

Så nu väntar vi lite till och den 10:e får vi förhoppningsvis svar på vad som kan vara orsak till missbildningarna....

Vill bara få sörja klart :?(

Idag va vi inne och fick provsvaren. De visade inget avvikande vilket känns rätt jobbigt men nu har vi iaf svar på det.

Ultraljudet idag bekräftade mindre fostervatten och visade även på att njurbäckenet va vidgat och att det börjat samlas vätska kring hjärtat. Lårbenet mötte till v 15+6 medan huvudet mätte till 14+4. Båda är i minsta laget för var jag borde befinna mig.

Med det vi vet så tog vi ett beslut idag. Det värsta beslutet jag varit tvungen att fatta i mitt liv men känns skönt att ha tagit det nu. På måndag ska jag in och ta första tabletten för att avbryta graviditeten. Sen blir det igångsättning på onsdag nästa vecka. Känns som en evighet samtidigt som jag inte vill släppa vår lilla pojke ifrån mig. Även om det som sagt känns skönt att beslutet är taget och vi får möjlighet att börja sörja på riktigt och gå vidare.

Jag skulle få ett återbesök om 5-6 veckor till någon av de två läkare jag träffat de senaste för att gå igenom provsvar från obduktion och lägga upp en plan för när och om jag blir gravid igen. Känns skönt ändå att få en plan för som jag kommer oroa mig nästa graviditet. Kommer inte kunna slappna av tror jag.

De har tagit väl hand om oss och väldigt måna om att vi ska få ställa alla frågor och inga frågor är dumma. Att allt sker på våra villkor och ingen stress med att fatta några beslut och vad vi än hade bestämt hade de hjälpt oss bäst de kunnat oavsett om vi ville avbryta eller se vad naturen gör med vad vi blivit tilldelade.

Men Glenn ska få hamna i en minneslund med andra bebisar snart. Och vi ska få gå vidare...

Är helt förkrossad men det hade bara blivit jobbigare att skjuta på beslutet.

Kommer nog ligga lite lågt här ett tag men kommer kanske tillbaka snart med nya krafter. Förhoppningsvis kan jag få hjälp från gravidförsäkringen med krishantering.

Tack för allt stöd ni gett mig <3

Åh jag hade helt missat din kommentar men tack så mycket!  Det tycks hittills ha gått väldigt smidigt ändå. Ja var strax över till dom "säkra" veckorna... Känns så konstigt. Men eftersom jag inte haft några symptom misstänker jag att bebisen varit död länge i magen, du vet hur jag gått och oroat mig hela tiden och varit tveksam till hur bra denna graviditet faktiskt varit. Det vore fint om det går så snabbt som man läser om, att det är jätteenkelt att bli gravid efter missfall. Men har en känsla att denna gång kommer ta många försök faktiskt, vet inte riktigt varför.

Uppdaterar BIM-listan då jag fick min mens idag. Blir såklart bara preliminärt. 

BIM-listan