Någon mer som har bebisverkstad nu
Tog ett supertidigt test idag.
det va negativt.
Inte helt förvånad.
Tog ett supertidigt test idag.
det va negativt.
Inte helt förvånad.
Ringde våran gyn i slutet av december där jag bor för att iallafall få kolla att allt ser okej ut då jag i början av hösten hade kraftiga smärtor i ena äggstocken och har tidigare haft ofarliga cystor på äggstockarna. Fick som svar att jag inte får kolla eller kan få hjälp då jag redan har ett barn utan måste vända mig privat. Vi har 2 privata kliniker här och båda var fulla. För att ens få se att allt ser okej ut. Blir så matt..
Jag är väl som många andra, lite naiv... Jag och min man är sådana där, främst jag, som har bestämt att vi skulle göra uppehåll med bebisverkstan mellan februari-juni eftersom jag tänkte att jag helst inte ville ha barn på vintern. Då jag själv är född i februari, rätt nära jul, alltid kallt, i min släkt har vi ofta stora släktfiranden när någon fyller år, oftast utomhus men när jag fyller år blir det alltid lite mindre och just nu av självklara skäl kommer det knappt bli något alls.
Jag var så naiv att jag föreställde mig aldrig att vi skulle komma till den punkten då vi faktiskt skulle behöva pausa bebisverkstan. Jag antog att jag skulle vara gravid redan... Nu är det visserligen ett försök efter det här "om" det misslyckas. Jag är 99,7% säker på att jag inte är gravid, jag känner mig jätteledsen men försöker se fram emot nästa försök istället.
Men nu börjar jag tänka, vadå ska det vara vårt sista försök på 5 månader? Det känns inte så bra längre... Tänk om vi kör igång igen då i juli och jag ändå inte blir gravid och så står vi där i februari igen... Då kommer jag verkligen inte vilja pausa. Ju mer jag tänker på det så känns det inte alls viktigt när bebisen kommer. Vi vill ha ett syskon till vår son, strunt samma om det föds på julafton eller 31/12 kl 23:59. Jag vill så gärna vara gravid och ha en bebis! Det här är "bara" tredje riktiga försöket men varje försök känns som en evighet som tynger ner en.
Ringde våran gynmottagning idag och pga pandemin så var det 6 månaders väntetid MINST. Hon skulle dock skriva en remiss till grannstaden. Alltid något. Hoppas man får komma dit iallafall.
Inte gravid nu heller som jag visste. Varför går det inte?
Nu kom mensen 5 dagar för tidig så cykeln varade vara 23 dagar. Aldrig haft så kort:/
Oj vad konstigt! Undrar vad det kan bero på, hoppas du får komma på utredning snart! Hellre för kort cykel än för lång i alla fall för då hinner man verkligen få för sig att man kan vara gravid. Nu får du snart en ny chans (vill skicka ett hjärta men går inte från mobilen men skickar kärlek och kramar, du är stark, fortsätt kämpa!)
Tack för era fina ord. Det värmer verkligen. Är så tacksam att ha er, mina anonyma vänner. Allt ni säger är klokt och stämmer. Det är så lätt att sorgen tar över och man glömmer bort sig själv och att det måste gå. Någon gång är det våran tur. Förstår verkligen vad du säger lillskrutten, om det så är att man försökt 1 månad eller 6 så gör varje misslyckade försök lika ont. För mig var decembers misslyckande allra värst. Det blev så definitivt att jag inte blev gravid 2020 som så länge varit min plan. Nu struntar jag i allt. Bara jag får bli gravid och att bebisen är frisk. Det ska bli våra tur nu för oss alla.
Var lite snabb imorse. Mensen eller vad det var avtog. Var brunt imorse men sen nästa gång jag kollade så var det inget mer.. aldrig fått en sån mellanblödning innan men mensen är nog på ingång. Tog ett graviditetstest precis innan jag upptäckte blödningen och det visade totalt blankt.
Tänkte också på nidblödning! Visst är det ca 10 dagar sen din ÄL? Då är det väl inte orimligt med nidblödning nu :D
Jätteskönt att ha er att vända sig till! Förstår känslan, när ni planerat så länge för 2020 och så blev det kanske inte av. Men hoppas hoppas att det var nidis och det växer en liten skatt där inne! Det kanske inte kommer ge utslag förrän efter bim, ibland blir det så.
Idag har jag endast haft vita flytningar, kan inte hjälpa att hoppet så smått återvänder. Vågar inte låta mig hoppas helt förrän tidigast på måndag eftersom min cykel vanligtvis är oregelbunden och nu är jag bara inne på andra cykeln sen förlossningen så vem vet hur lång denna kan vara... usch blir besviken igen på förhand, pendlar mellan hopp och förtvivlan. Önskar att jag kunde vara neutral men vem är det inför något såhär stort...
Det går inte att vara neutral när det gäller såna här saker.
Hur man än försöker så blir man påverkad och kanske tom lite smågalen. Men det är okej. :)
Jag har under denna tiden insett att ALLA känner liknande saker och går igenom samma känslor av hopp, förtvivlan, hopp, sorg, hopplöshet, hopp om vartannat. Vare sig det är försök nr 3 eller nr 18. Tar det sig inte på första försöket så hamnar vi alla där. Iaf allra flesta :)
Det ger mig tröst att jag inte är ensam och att så många andra går igenom samma sak och att jag inte är galen som letar symptom och gråter vissa gånger när mensen kommer trots att jag redan visste att den skulle komma.
Processen är ensam nog som den är. För även om min sambo är klok och verkligen försöker förstå så kan han inte förstå fullt ut hur det är att vara kvinna i en sån här process.
<3
Hoppas det inte kommer någon mens alls för dig! Det är så himla enkelt att börja hoppas. Hur många test har du? Du kanske ska vänta till efter bim med test? Så slipper du besvikelsen mer om inte mensen kommer.
Egentligen 14/1 men min cykel kunde variera mellan 27-32 dagar innan graviditeten, vem vet hur det är nu... har läst att den kan vara väldigt oregelbunden, har även läst att mensen kan hoppa över en cykel. Men då måste jag nog ta ett test ändå för får jag ingen mens på ytterligare en månad kommer jag annars gå runt och tro att jag är gravid och då är det bättre att krossa förhoppningarna direkt. Eller så var de färgade flytningarna yttepyttelite mens?
Åh nej vad tråkigt! Det tycker jag du gör rätt i, avvakta. Varför ska det vara så svårt?? Men er tur kommer också, om det inte tar sig nu hoppas vi att det tar sig på nästa försök! Kom ihåg att det ?egentligen? inte är så länge, även om det känns som hundra evigheter. Annars hoppas jag att utredningen kommer igång snabbt.
Nja kanske tidigast på onsdag... om jag känner av någonting som kan liknas graviditetssymptom. Annars kommer jag vänta till på söndag för att ev. utesluta. Känns som att jag borde känna något nu om jag vore gravid! Jag känns inte som en sån som blöder lite och helt saknar symptom men ändå är gravid. Jag känns snarare som en sån som övertalar mig själv att jag är gravid ändå men sen kommer mensen en vecka sen bara för att vi verkligen vill.
Bläääää vad tråkigt!!! Men skönt att slippa vänta och hoppas mer. Nu är det bara ligga massa så nästa månad kanske lyckas! :D
Jag hoppas verkligen att jag är gravid!! Men ser framför mig hur jag börjar inbilla mig massa symptom, tar test på onsdag och det är negativt... sen kommer jag känna mig så korkad som ens kunde tro att jag var gravid. Antagligen hoppar min mens bara över en cykel nu i början när den kommer igång efter förlossningen :(
Förstår dig och håller helt med! Det är verkligen tortyr... Jag känner mig även lite ensam i det, min man vill också och stöttar men han är lite mer avslappnad medan jag vet precis vad jag vill och har en plan. Varje gång det inte går måste hela planen arbetas om haha stress. Klart det kommer gå! Fortsätt kämpa! Ja testa lite sånt, bör väl inte skada, någon här i tråden har även tipsat om typ Q10-tabletter, det ska visst hjälpa. Och igen, tjat tjat tjat och det hjälper säkert inte ens men snittet är 7 månader! Inte alls ovanligt att det tar upp till ett år. Så absolut ingen oro än även om det känns fullkomligt omöjligt.
Absolut, nu precis fick jag däremot en rosa flytning igen så känns som att mensen kommer att kicka igång... På ett sätt hade det varit skönt om det hunnit gå några cykler sen förlossningen, nu vet jag inte hur den kommer se ut om jag ska våga hoppas nu eller om kroppen luras.