Hej min kloka cyber vänner. Jag har en lite fundering som jag gärna skulle höra era synpunkter på. Det gäller vaccination mot covid. Jag kommer genom jobbet att få möjlighet till vaccination nu snart, men jag har ju höra lite olika vad gäller vaccination och graviditet.
Jag tänkte vänta med att boka in min första vaccination tills jag vet om det tog sig det här försöket eller inte. Men om vi bommar det här försöket och jag får min första vaccinations dos och sen visar det sig att vi lyckas på nästa försök och att jag då är gravid vid dos 2 blir det kanske lite galet eller vad tror ni? Kanske behöver göra ett uppehåll med försöken tills hela vaccinationen är gjord?
Jag vet självklart att jag borde höra av mig till vården för att få råd. Men fick reda på det idag att vi ska få vaccinera oss snart så ville bara ventilera detta med er nu först.
Då va man en ruvare :)
testdag 10/5
Visst är det här din första återföring? Nu håller jag stenhårt tummen för den här!
Håller tummarna för dig/er att det tar sig direkt :)
alltså fy fan vilken hemsk känsla när man tror att man ska förlora sitt barn.
Vår knodd hemma va lite kinkig igår och fick lite snuva på kvällen men inte värre än att hon somnade och vaknade några gånger (som hon gjort alla nätter senaste veckan). Maken tog nattskiftet och sov med henne i gästsängen eftersom hon inte ville sova utan någon brevid sig.
Plötsligt vid 3:30 vaknar jag av att min man med panik i rösten säger att han inte vet vad som händer och har dottern i famnen å springer ut i badrummet. Jag rusar upp å kollar och hon har kräkts och är väck å verkar ha svårt att andas.
Ringer 3:35 till 112 och 15 minuter senare är ambulanspersonalen på plats. Längre 15 minuter har jag nog aldrig varit med om. Hon krampade och det blev värre. I luren sa de att de trodde det kunde va feberkramper och varm va hon så att hon fick en sup alvedon innan ambulansen kom.
Pga jäkla covidhelvetet är det bara en som får vara med henne på sjukhuset och hennes pappa verkade mest skärrad så jag tyckte det va bättre att han åkte med dom då.
Känner att jag har precis förlorat en skrutt, jag klarar inte att bli av med henne också. Förmodligen är det feberkramper men det varade så länge och att det bara va ena sidan som krampade. Nu sover hon gott iaf och är i goda händer. De ska utesluta hjärninflammation och förhoppningsvis får jag träffa henne snart igen men fy fan alltså va hjälplös man är. Och hur ska jag någonsin kunna somna utan henne i samma rum som en själv. Om detta hade hänt när hon sovit själv med oss i annat rum? Hur hade det gått då??
Tillråga på allt så har vi tid på sjukhuset för att få obduktionsuppgifter och uppföljningsplan idag vid 10:30. Skulle dit för två veckor sen men så va läkaren sjuk så det blev framflyttat till idag. Det går troll i det där besöket.