Anonym (Äd) skrev 2021-06-08 20:46:59 följande:
Hej,
Jag har gjort många ivf?er, haft lågt amh, blivit gravid naturligt och via ivf en helt bunt med gånger men tyvärr slutade alla i mf och ma. Så till slut ställde vi oss i kö för äd, privat. På andra försöket fick vi en fullgången graviditet och vår efterlängtade bebis. Med facit i hand så ångrar jag att vi inte tog det beslutet tidigare, även om det först var tungt att släppa tanken på biologiskt barn. Totalt tog det över 8 år för oss med försök och kö på äggdonation. Köerna är kortare nu och det finns privata kliniker. Även många kliniker utomlands om man föredrar det. Är det så till exempel att ni inte har gjort alla era landstingsfinansierade försök för ivf så kan ni bli beviljade äd via landstinget, annars är det tyvärr privat för dyra pengar. Mycket dyrare med äd än ivf.
De gångerna jag har tyckt att det var jobbigt att det var äd var när hen var nyfödd och folk letade likheter, även om de visste om äd. Alla gjorde det ju inte så klart och det ?hör ju till? att jämföra drag. Annars så är det inget jag tänker till vardags på förutom att jag är fruktansvärt tacksam över att donatorn gav sina ägg och vi fick vårt efterlängtad barn till slut. Ibland kan det poppa upp tankar på hur det blir vid tonåren, med identitetssökandet. Jag hoppas att det kommer gå bra då vi från början har varit öppna med att hen kom till via äd. Ingen otrevlig överraskning för barnet i tonåren alltså. I Sverige och vissa utländska kliniker så har man öppen donation. Vilket gör att barnet har rätt att få uppgifter om donatorn och kan söka reda på henne. Det kan göra det lättare att hantera en eventuell identitetskris. Jag tror och hoppas att det kommer kännas annorlunda för ett äd barn jämför mot adoption. Jag ser äd som en fantastiskt gåva, något fint donatorn gjort, medan adoption, där har ett barn blivit övergivet av olika anledningar och det kan vara svårare för barnet att hantera, svårare att hitta sina rötter. Vid äd har dessutom pappan sina gener inblandade så all genetik är ju inte okänd.
Min familj och min makes har bara sagt positiva saker, varit glada för vår skull och aldrig att barnet har varit ? mindre värt?. Det är verkligen älskat av hela släkten och ses inte som ?mindre kusin? än de helgenetiska. Inte heller har jag hört något negativt från vänner, bekanta eller arbetskamrater kring äggdonation. Det enda negativa jag hört är snarare om min ålder då jag hann passera 40 års strecket. Men det har ju inget med äd?n att göra.
Från första start, när hen kom upp på bröstet har hen varit min. Har inte haft några som helst problem att knyta an. Har bara känt lycka och förundran över att det gick till slut.
Mitt råd är att inte vänta för länge och försöka er helt sönder med ivf. Jag önskar att vi hade fått mer information om alternativ från början. Att vi hade fått äd som alternativ, sluppit sena ma, fått barn kanske 3-5 år tidigare och känt att det hade varit rimligt att försöka med syskon också. Nu känner vi tyvärr att vi hann bli för gamla.
Hoppas att det gav er en liten inblick hur det är att ha ett äd-barn!
Hej! Stort tack för att du tog dig tid att skriva din historia och gav oss en inblick i resan! Och stort grattis till ditt barn! Fantastiskt att ni lyckades! :)
Jag har ett ivf-försök inom Landstinget kvar. Det har vi tänkt använda för en ev äggdonation. Sist hörde jag att kön var drygt 1 år. Så vi har väl minst 7 månader kvar. Ska vi göra ÄD kommer vi inte invänta landstinget utan köra privat. Det får kosta pengar helt enkelt. Men landstinget blir ju såklart en backup!
Intressant att du nämner just att du reagerade på att andra letade likheter just i början. Visst är det naturligt, det hör till på nått sätt, men lite dumt när man vet om ÄD. Just det är jag i alla fall "orolig för". Jag har tänkt mycket på just den där första tiden. Men det är väl bara att gå igenom det. Det spelar kanske mindre roll då. Förhoppningsvis. Skönt att höra att du annars inte direkt tänker på att hen inte är ditt biologiska barn! Tror väl egentligen att det är naturligt att oroa sig över vad barnet kommer känna när det blir äldre. Alla föräldrar oroar ju sig. Som en klok vän till mig sa: Livet är inte perfekt. Vi har alla våra utmaningar. De ser olika ut. Men får man stöd och kärlek så kan man klara de mesta! Jag tänker att öppenheten kring ursprunget och att finnas där om barnet har frågor räcker långt!
Skönt att höra att familj och vänner inte behandlar ditt barn annorlunda. Jag tror inte heller att min familj eller vänner skulle göra det. Det är bara dumma tankar jag har. Det känns ändå betryggande att höra hur det faktiskt är från en med erfarenhet.
Just min ålder stressar mig oerhört mycket. Av den anledningen så är nu beslutet att vi gör vår sista ivf i augusti och därefter går vi vidare. Jag hade gärna haft åtminstone två barn, vill också att de ska ha varandra men det är ju ingen självklarhet. Det förstår jag alltför väl. Det blir kanske inget barn alls. Min dröm är ändå att få bli mamma, hoppas den slår in.
Återigen, tack för att du delade med dig!
Anonym (Äd) skrev 2021-06-08 20:46:59 följande:
Hej,
Jag har gjort många ivf?er, haft lågt amh, blivit gravid naturligt och via ivf en helt bunt med gånger men tyvärr slutade alla i mf och ma. Så till slut ställde vi oss i kö för äd, privat. På andra försöket fick vi en fullgången graviditet och vår efterlängtade bebis. Med facit i hand så ångrar jag att vi inte tog det beslutet tidigare, även om det först var tungt att släppa tanken på biologiskt barn. Totalt tog det över 8 år för oss med försök och kö på äggdonation. Köerna är kortare nu och det finns privata kliniker. Även många kliniker utomlands om man föredrar det. Är det så till exempel att ni inte har gjort alla era landstingsfinansierade försök för ivf så kan ni bli beviljade äd via landstinget, annars är det tyvärr privat för dyra pengar. Mycket dyrare med äd än ivf.
De gångerna jag har tyckt att det var jobbigt att det var äd var när hen var nyfödd och folk letade likheter, även om de visste om äd. Alla gjorde det ju inte så klart och det ?hör ju till? att jämföra drag. Annars så är det inget jag tänker till vardags på förutom att jag är fruktansvärt tacksam över att donatorn gav sina ägg och vi fick vårt efterlängtad barn till slut. Ibland kan det poppa upp tankar på hur det blir vid tonåren, med identitetssökandet. Jag hoppas att det kommer gå bra då vi från början har varit öppna med att hen kom till via äd. Ingen otrevlig överraskning för barnet i tonåren alltså. I Sverige och vissa utländska kliniker så har man öppen donation. Vilket gör att barnet har rätt att få uppgifter om donatorn och kan söka reda på henne. Det kan göra det lättare att hantera en eventuell identitetskris. Jag tror och hoppas att det kommer kännas annorlunda för ett äd barn jämför mot adoption. Jag ser äd som en fantastiskt gåva, något fint donatorn gjort, medan adoption, där har ett barn blivit övergivet av olika anledningar och det kan vara svårare för barnet att hantera, svårare att hitta sina rötter. Vid äd har dessutom pappan sina gener inblandade så all genetik är ju inte okänd.
Min familj och min makes har bara sagt positiva saker, varit glada för vår skull och aldrig att barnet har varit ? mindre värt?. Det är verkligen älskat av hela släkten och ses inte som ?mindre kusin? än de helgenetiska. Inte heller har jag hört något negativt från vänner, bekanta eller arbetskamrater kring äggdonation. Det enda negativa jag hört är snarare om min ålder då jag hann passera 40 års strecket. Men det har ju inget med äd?n att göra.
Från första start, när hen kom upp på bröstet har hen varit min. Har inte haft några som helst problem att knyta an. Har bara känt lycka och förundran över att det gick till slut.
Mitt råd är att inte vänta för länge och försöka er helt sönder med ivf. Jag önskar att vi hade fått mer information om alternativ från början. Att vi hade fått äd som alternativ, sluppit sena ma, fått barn kanske 3-5 år tidigare och känt att det hade varit rimligt att försöka med syskon också. Nu känner vi tyvärr att vi hann bli för gamla.
Hoppas att det gav er en liten inblick hur det är att ha ett äd-barn!
Hej! Stort tack för att du tog dig tid att skriva din historia och gav oss en inblick i resan! Och stort grattis till ditt barn! Fantastiskt att ni lyckades! :)
Jag har ett ivf-försök inom Landstinget kvar. Det har vi tänkt använda för en ev äggdonation. Sist hörde jag att kön var drygt 1 år. Så vi har väl minst 7 månader kvar. Ska vi göra ÄD kommer vi inte invänta landstinget utan köra privat. Det får kosta pengar helt enkelt. Men landstinget blir ju såklart en backup!
Intressant att du nämner just att du reagerade på att andra letade likheter just i början. Visst är det naturligt, det hör till på nått sätt, men lite dumt när man vet om ÄD. Just det är jag i alla fall "orolig för". Jag har tänkt mycket på just den där första tiden. Men det är väl bara att gå igenom det. Det spelar kanske mindre roll då. Förhoppningsvis. Skönt att höra att du annars inte direkt tänker på att hen inte är ditt biologiska barn! Tror väl egentligen att det är naturligt att oroa sig över vad barnet kommer känna när det blir äldre. Alla föräldrar oroar ju sig. Som en klok vän till mig sa: Livet är inte perfekt. Vi har alla våra utmaningar. De ser olika ut. Men får man stöd och kärlek så kan man klara de mesta! Jag tänker att öppenheten kring ursprunget och att finnas där om barnet har frågor räcker långt!
Skönt att höra att familj och vänner inte behandlar ditt barn annorlunda. Jag tror inte heller att min familj eller vänner skulle göra det. Det är bara dumma tankar jag har. Det känns ändå betryggande att höra hur det faktiskt är från en med erfarenhet.
Just min ålder stressar mig oerhört mycket. Av den anledningen så är nu beslutet att vi gör vår sista ivf i augusti och därefter går vi vidare. Jag hade gärna haft åtminstone två barn, vill också att de ska ha varandra men det är ju ingen självklarhet. Det förstår jag alltför väl. Det blir kanske inget barn alls. Min dröm är ändå att få bli mamma, hoppas den slår in.
Återigen, tack för att du delade med dig!