Attitydproblem..

Hon behöver lite uppfostran! Om hon är sur så låt bli att prata med henne. Svarar hon surt förklarar man att man inte beter sig så där och att hon borde be om ursäkt för sitt beteende, hon lär ju vägra och då förklarar man att det blir indragna förmåner för barn som inte kan bete sig trevligt, främst rör det sig om att hon inte får hjälp med någonting tills hon ber om ursäkt på ett vettigt sätt.

Om hon tjatar om kläder så får det vänta tills ni vuxna anser att det behovet finns. Ett alternativ är att hon får göra arbete för att tjäna ihop pengarna till vad hon nu vill ha, och då en relativt låg summa och INTE för vanligt hushållsarbete. Hon kan få extra om hon tvättar bilen för hand, klipper gräset, putsar fönstren eller liknande saker som annars inte ingår i vardagen, och då max en hundring per sak hon gör! Då lär hon sig att uppskatta värdet av pengar och värdet av kläder.

Barn som inte följer regler får också indragna förmåner, som t ex skärmtid, hälsa på kompisar osv.

Barn som inte hjälper till hemma får heller ingen hjälp i retur, och dessutom kan hon gott få tvätta sina egna kläder.

Barn som inte tackar för sig får inget nästa gång.

Om hon kommer sent till skolan får ni börja följa henne till klassrummet/skåpet, då lär hon sig nog snabbt att ta sig dit på egen hand. Lagom pinsamt att som trettonåring behöva vuxeneskort till skolan liksom. Det är ingen vits ni frågar vad hon gör, svaret kvittar.

Ni kan redan nu börja prata med henne om att vara en ansvarstagande vuxen och de förmåner som följer med att man kan sköta sig hemma.

Ja då får hon väl göra det då! Din man har egentligen bara två val, att få en skitstövel till dotter under stor del av uppväxten varannan vecka eller låta henne vara en skitstövel hos sin slappa morsa på heltid.

Ert hem, era regler. Man måste inte vara elak när man håller på dem, men däremot strikt och förutsägbar. Hos pappa gäller detta åtminstone.

Bäst vore om mamman skulle vara med på samma tåg som er men det kan bli svårt. Din man måste i så fall prata med henne och förklara att det är en dålig uppfostran att inte sätta gränser för sina barn. Till exempel blir de inte lika anställningsbara som vuxna och de blir verkligen inte kul att ha omkring sig medan de fortfarande bor hemma. Plus som du själv tog upp, risken att hon hamnar snett i livet i förtid.

Jag känner en familj förresten som hade s.k. fri uppfostran. Deras son (äldst av tre barn) höll på att supa ihjäl sig i tidiga tonåren. Deras äldsta dotter blev mamma när hon var 13, efter att ha åkt runt i bilar med vuxna män en hel sommar, med föräldrarnas vetskap. Deras yngsta är trasig mentalt och har någon slags personlighetskris sedan flera år där hon varken vet vem hon är eller vad hon vill heta (inte kring kön alltså utan bara generellt vilsen).