Varför är ni kvinnor ihop med män?

För att jag blev så löjligt kär i min kille. Han är smart, snäll, ödmjuk, rolig, omtänksam, tänker aldrig på sig själv i första hand, gör sitt bästa för andra, har coola intressen, bra värderingar, ser på kvinnor som sina jämlikar, skulle aldrig objektifiera kvinnor eller kolla på porr, eller sitta och gnälla över att något är orättvist honom, generös och lyhörd i sängen, varm, olik alla andra jobbiga egokillar jag nånsin träffat...

Sen är han hur slarvig som helst, när jag träffade honom höll han just på att förlora sin lägenhet för han hade ingen inkomst och kunde inte betala hyran. Och sen har han harvat sig fram och satsat på sina intressen som sällan genererar pengar, han är kass på att städa, han är inte intresserad av mina intressen och inte så bra på att uppmärksamma sånt, men det är också för att han litar på att jag, som en jämlike, klarar mig själv och inte behöver hans hjälp/godkännande på sånt jag kan mest om själv.
Han köper inte blommor. Han håller inte på och uppvaktar på nån jävla allahjärtansdag för att vara duktig och försöka göra rätt. Han visar att han väljer just mig, varje dag.

Alltså. Vem bryr sig om karriär eller nån jädra phd? Det är inte hans bankkonto jag ska vara ihop med. Kärlek handlar om nåt helt annat. Praktiska saker kan man lika gärna dela med en kompis.

Lite städtjafs och vardagsbestyr-irritation kan man väl stå ut med, så länge man får kyrkklockor och fyrverkerier och fjärilar i magen, fortfarande efter tretton år.

Nästan alla män är stora bebisar som inte fattar hur man delar liv med någon, och jag skulle definitivt hellre leva ensam än vara med en sån! Kvinnor klarar sig mycket bättre än män efter en skilsmässa, säger all forskning sen 50 år eller nåt.